Det där med fördomar...

Jag har tagit upp det här ämnet förut och troligtvis gjort det ganska tydligt att jag hatar fördomar och att jag alltid gör mitt bästa för att inte ha dem själv. Men jag vet samtidigt att det är så otroligt lätt att ha fördomar. Det verkar nästan lite som att det ligger i människans natur. Fördomar har alltid funnits, vissa värre än andra. Min älskling läste till och med om detta i en kurs i skolan. Fördomar har varit en form av skyddsbeteende. Genom att ha fördomar kan man lättare upptäcka någon som verkar skum och som skulle kunna skada en.


Men jag är samtidigt övertygad om att våra fördomar har förändrats. Man ser inte skillnaden idag på en adelsman och brottsling, som man kunde förr. Och våra fördomar har blivit ytligare. Idag handlar det om att döma någon efter kläder, om man sminkar sig och till och med vad man har för hårfärg. Till och med byststorlek tar folk som någon form av mätare för hur hög ens intelligens är. 
Som blond tjej har jag ju alltid fått uppleva fördomar om att jag skulle vara korkad. Men det fick jag även under den tiden jag var brunett. När jag diskuterat det här med andra kompisar (oavsett deras hårfärg eller ens deras kön) verkar de uppleva samma sak som mig. Att folk nästan alltid utgår från att man skulle vara korkad, framförallt om man bryr sig det minsta lilla om sitt utseende. Det är inte ofta någon antar från första början att man har något innanför pannbenet. Jag kan till och med bli riktigt förbannad när någon förklarar något för mig som jag tycker är ganska självklart. Varför drar folk slutsatsen att jag inte skulle förstå eller veta innan de egentligen har en aning om hur jag är som person?


Vi sätter stämplar på människor vi inte vet
ett dugg om och vad vinner vi på det?


 
Sen jag började blogga har jag nästan stött på ännu fler fördomar. Jag älskar att lösa svåra korsord. Jag löser sudoku utan problem. Jag är administratör på Wikipedia med ansvar för bland annat hästartiklarna. Jag fick 1.2 poäng på högskoleprovet första (och enda) gången jag gjorde det. Jag läste aldrig läxor i skolan eller pluggade inför prov men hade bra betyg ändå. Jag lärde mig läsa när jag var 5 år gammal. Jag var snabbast i skolan eftersom jag inte behövde lära mig att läsa när jag började. Men så fort man råkar nämna att man har en blogg så blir man degraderad till en 13-årings nivå och folk antar automatiskt att ens blogg handlar om ytligheter som smink, kändisar och kläder, och att detta är det enda som cirkulerar i ens huvud. Det är inget fel på att blogga om detta. Är man intresserad av skönhet, mode och skvaller så är man inte dummare än någon annan. Men varför frågar inte folk vad man bloggar om istället för att dra sina egna slutsatser?


 
Även om jag hade bloggat nästan helt uteslutet om, låt oss säga mina naglar eftersom jag ändå är intresserad av nagelkonst, så borde folk fortfarande inte dra parallellen mellan skönhetsintresserad och lägre intelligens. Att ha intelligens innebär att man har förståelse. Förståelse för att folk är olika, med olika intressen och olika förutsättningar. Intelligens kan även yttra sig i så många olika former att det är omöjligt att definiera vem som är smart och vem som inte är det. Man kan vara bok-smart, man kan vara logisk, man kan vara rapp i käften, man kan ha en talang och man kan ha förståelse. Alla dessa visar intelligens men säger inget om vilka slags människor som har denna intelligens.
 

I grund och botten upplever jag det som att människor nästan alltid drar de värsta slutsatserna när de dömer någon de inte känner. Vad tror ni? Är det lättare att anta att en person är korkad och bli positivt överraskad? Eller är det bättre att man istället tror det bästa om någon tills motsatsen bevisats? Varför har vi så lätt att tänka negativt om andra i första hand? 


Det där med att bli mamma...

Jag har tänkt på detta inlägg ett bra tag nu. Bollat fram och tillbaka med tanken på att publicera det eftersom jag vet att detta är ett väldigt känsligt ämne för en hel del. Men jag får hoppas att de som läser detta inte tar det jag skriver som någon form av kritik mot föräldrar, utan det här är enbart en skildring av hur det kan vara för oss som inte har barn... och som väljer att ha det så.


Jag har många vänner som är föräldrar, eller som är på väg att bli det och jag tycker det är underbart att de har valt detta och jag är jätteglad för deras skull och njuter lika mycket av deras lycka som de gör. Jag kan förstå att det är något speciellt med att ha ett barn. Men...

...jag vill inte ha barn själv. Och det är när detta kommer fram som jag möts av en sådan skepcis att det nästan är löjligt. Jag får höra allt ifrån att jag snart kommer ändra mig för att jag snart är 30, till att jag är egoistisk då det finns de som inte kan skaffa barn trots att de inte vill något annat.  

För det första undrar jag varför jag måste bli sugen på barn för att jag närmar mig 30? Är det någon magisk ålder då man automatiskt måste vilja ha barn? Ska man skaffa sig ett barn ska det väl vara för att man själv vill ha ett barn? Inte för att det finns någon samhällsnorm som säger att det måste ske innan en viss ålder... Och att jag är egoistisk? Ja, vad hjälper det barnlösa par om jag får en unge? Isåfall är det väl bättre att ställa upp som surrogatmamma? Eller ska man adoptera bort sitt barn för att kunna ge någon chansen att bli föräldrar då? Nej, hur hade folk sett på mig då? Hur hade jag själv känt? Det är klart att det finns de som så hemskt gärna vill ha egna barn och som inte kan och jag tycker synd om dem, det gör jag. Men det hjälper inte dem att andra runt omkring dem skaffar barn eller hur?

Det är så konstigt att människor idag tycker att det är helt okej att man tänker efter både en eller två gånger om man ska beställa en hamburgare eller chicken nuggets på McDonalds.  Det är helt okej att man väger för- och nackdelar inför köpet av en ny tv. Ska man skaffa hund så tycker folk att man ska se till att allt i livet är ordnat så att hunden får det så bra som möjligt. Men när man väntar med att skaffa barn så är man helt plötsligt en konstig människa. Att skaffa barn när man inte har fast jobb, inte har bra inkomst och bor i en liten tvåa mitt inne i stan vid en trafikerad väg är tydligen en bra sak, men skulle jag skaffa hund när jag hade det så hade folk kallat mig ansvarslös och olämplig som hundägare.


En av många anledningar till att jag inte vill ha barn just nu är för att jag sett så många fall där människor blir föräldrar innan de är redo. Det är en ständig kamp med ekonomin och tiden och att få vara sig själv en stund. Att resa bort och ta det lugnt är inte tala om. Att festa med vännerna är bara att glömma. Folk får gärna kalla mig egoist men jag vill festa klart, jag vill växa upp, jag vill lära mig, jag vill resa och upptäcka och leva livet själv innan det blir tal om att ens skaffa hund! Än mindre barn, om jag någonsin skulle vilja ha ett. Men jag är hellre egoistisk nu, när jag inte har ett barn att tänka på. Jag har dessutom upplevt hur det kan vara att ha barn. Min ex-sambo hade två söner. Visserligen var de inte så små då när vi var tillsammans utan skötte mycket själva, men jag fick ändå uppleva hur det är att hela tiden behöva ha maten planerad till en viss tid, att se till att det är tyst när det ska sovas. Det ska lekas och städas och göras läxor. Det var många saker som jag kanske velat göra men som inte var möjligt. Jag gillade de där grabbarna och jag klandrar ABSOLUT INTE dem, men ett liv med barn var inte alls för mig. Och jag känner fortfarande att det är så.


Det finns faktiskt många personer här i Sverige som väljer att vara barnlösa och det har egentligen inget med egoism att göra. Är det egentligen ett bevis på respekt och hänsyn mot barnlösa föräldrar bara för att man skaffar barn när man själv inte är redo? Det finns människor som inte kan ha hund på grund av allergi, fast de önskar sig det mest av allt i hela världen. Borde inte alla som kan ha hund skaffa det då? För att visa respekt?


Att få ett eget barn är kanske det mest underbara som kan hända en människa, jag tvivlar inte alls på det. Men då ska det ju vara ens eget val och önskemål. Jag skulle själv inte vilja bli övertalad att skaffa barn eftersom jag vet själv att oavsett hur mycket jag än skulle älska det barnet så skulle livet bli odrägligt för mig, barnet och pappan till barnet, för att livet just nu inte är ultimat för att ge ett barn det liv jag skulle vilja ge. Ska jag någonsin skaffa barn så ska ALLA andra bitar i livet ha fallit på plats först. Bostad, ekonomi, jobb, kärleken och livet i sig!


Ska jag behöva be om ursäkt för att jag tänker efter när det gäller något så viktigt?


När logiken är som bortblåst...

Vad trött jag kan bli på vissa människor ibland. Jag satt och jobbade med Wikipedia nu. Kontrollerade artiklar och rättade till fel och sånt och då hamnar jag i en diskussion med en kvinna om en artikel. Artikeln var en artikel jag själv skrivit som handlar om en hästtyp, nämligen "International striped horse", hästar som är randiga!

I vilket fall som helst så undrade den här kvinnan om det fanns en svensk benämning på denna hästtyp och jag svarade henne att det nog inte fanns det eftersom hästen får namn efter sin förening som ligger i USA och eftersom hästarna registreras efter färg och därmed kan vara av vilken ras som helst så är International striped horse bara ett begrepp på hästar som är registrerade. Dessutom är dessa hästar tämligen okända i Sverige, och det är inte alla hästraser som får försvenskade namn. American saddlebred heter American saddlebred även i Sverige och den artikeln är relevant. Shetland sheepdog heter så även här. Annars borde man ju översätta den till Shetländsk fårhund om det ska vara rätt!

Då påstår kvinnan att artikeln inte ens borde finnas med på svenska Wikipedia om det inte finns ett svenskt namn på rasen. Jag höll på att sätta i halsen!! Menar kvinnan verkligen detta? Wikipedias hela mål är ju att sprida all världens kunskap, inte bara svensk kunskap. Isåfall borde ju inte artiklar om vissa filmer eller tv-serier vara med heller. För att inte tala om vissa katt- hund- eller hästraser som inte fått ett svenskt namn utan är kända vid sina engelska namn även i Sverige!

Då får vi ju ta bort artikeln om företaget Apple också då.... det finns ju ingen svensk motsvarighet till det. Nej, jag förstår inte hur man kan påstå att en artikel inte är relevant för att namnet inte är svenskt! Galet!!



För djurens bästa? (Tidsinställt)

Jag läste en ganska störande insändare på debattsidorna i lokaltidningen i onsdags. Insändaren var från Kristina Lindfeldt, en biolog från Varberg som skrev ett långt och skrämmande debattinlägg om dagens djurskydd och hur det hanteras av staten. Kristina hade själv jobbat som djurskyddsinspektör mellan 1994 och 2008. Hon ser enbart negativa utvecklingar sedan allt ansvar om djurskydd har lagts över från kommunerna til Länsstyrelsen.

Tydligen så sker all form av tillsyn på gårdar och vid annan djurhållning enbart när det är dags att göra en EU-kontroll, eller när en djurägare blivit anmäld. De 100 miljoner som budgeteras varje år ska egentligen gå till förebyggande kontrollinspektioner, men nu tvingas staten ta dessa resurser och lägga dem på att betala jurister och advokater som tar hand om fall efter anmälningar om dålig djurhållning och djurmisshandel. Dvs, pengarna används när det redan gått för långt, istället för att användas förebyggande. Med andra ord får djurägarna den del av de där miljonerna som de egentligen skulle fått. 

De nya reglerna är också helt störda. Vid en kontroll måste ALLA djur ha Hullklass 3, vilket innebär medelhull. Även om djuret har varit sjukt. Om ett djur har varit sjuk och tappat hull när inspektionerna sker så blir ägaren alltså anmäld. Sen kan han överklaga i rätten och blir i regel friad så länge det finns bevis på djurets sjukdom, dvs veterinärspapper och sånt. Men varför ska det ens behöva gå så långt? Varför kan inte djurskyddsinspektörerna ta en titt på pappret och sen göra en återinspektion för att se att djuret går upp i hull som den ska? Istället måste djurägaren överklaga, vilket i sig kan ta upp till ett halvår, och sen riskerar man ändå att få ett dåligt rykte om det kommer ut att man fått en anmälning på sig. 

Andra saker man kan få anmälningar på sig för är om ett djur hålls isolerat, eller hålls inomhus. Även här skiter djurskyddsinspektörerna fullständigt i om det finns omständigheter som kräver detta. Och om ett djur har en sjukdom så ska det isoleras enligt LAG! Men denna lag gäller inte just vid tillfället för inspektionen. Även här får man överklaga fallet istället. Och risken finns dessutom för att djuren omhändertas innan tingsrätten har fattat sitt beslut! 

Antalet omhändertaganden och djurförbud har ökat dramatiskt och sysselsätter polismyndigheter och domstolar, trots att det oftast är helt i onödan, eftersom Länsstyrelsen inte kan se undantag. Resultatet har blivit att folk inte längre vågar satsa på djurhållning, som på sikt kan ge fler jobb här i Sverige, utan istället väljer bönder att satsa på växtodling, som är mer lönsamt, där de inte riskerar att bli anmälda och som inte kräver mer arbetskraft. 

Antalet anmälningar om misskötsel av djur har dessutom ökat dramatiskt de senaste åren, för helt plötsligt är det lätt att anmäla till länsstyrelsen. I de flesta fall vad gäller husdjur, t ex katter eller hundar som far illa så reagerar inte ens länsstyrelsen, och om de gör en utredning kan det ta år innan de kommer fram till ett beslut. Och då kan det redan vara försent! Samtidigt är det många oskyldiga som blir anmälda. Folk som inte vet ett smack om hundar anmäler hundägare för misshandel så fort de hör en hund gny. 

 I dagens läge är det nästan så att man inte vågar skaffa sig djur på grund av risken att bli anmäld. Jag tycker personligen det är jättebra att man dubbelkollar, men man ska ju inte bli anmäld för något man inte gjort. Om min häst varit sjuk och jag gjort allt i min makt för att få den frisk igen så kan jag alltså ändå åka fast för det. Trots att hästar faktiskt blir sjuka! Trots att jag enligt lag måste isolera så kan jag även, enligt lag bli anmäld som djurmisshandlare OM JAG GÖR DET SOM LAGEN SÄGER!!

Och detta ska då alltså vara för djurens bästa?


Bråkat med bussarna!

SJ, eller Statens järnvägar som det hette förr, startades 1856. Då byggdes de första järnvägarna. Så vi har alltså haft tågtrafik i 156 år... Och vi har snö nästan varje vinter och det är kallt största delen av året! Då tycker man väl att tågtrafiken borde vara så pass utvecklad att det inte blir kaos så fort temperaturen halkar under nollan, eller så fort det ligger lite frost ute? För att inte tala om busstrafiken som inte ens kan gå rätt under sommaren, trots att vi hade hästdragna bussar mellan Stockholm och Uppsala redan 1722. Borde man inte utvecklat detta resande sen dess?!

Men, nej. Idag när jag skulle ta bussen hem så är det packat med folk på stationen! Flera tåg är nämligen inställda och försenade. Så det ska komma en ersättningsbuss som ska ta dessa personer vidare. Men jag behövde inte bry mig. Min buss skulle gå 18:05 som vanligt. Det står inga meddelanden någonstans om att det skulle vara försenat på något sätt. Så jag står en bit bort och väntar. Den enda bussen som kommer och går är en Hallandsbuss som det inte står vart den ska till, men det är ju inte min buss eftersom jag ska med en Jlt-buss inom Jönköpings län. Sen kommer ersättningsbussen för tågresenärerna, och så hinner den åka också. Helt plötsligt blir klockan 18:20 och fortfarande har inte 201:an till Smålandsstenar synts till. Jag och en tjej till tittar på klockan och stampar av köld och irritation.

18:30 får jag iallafall nog och ringer till Jönköpings Länstrafik för att höra vad sjutton det är som händer. Då visar det sig att den bussen som skulle använts hade varit med om en älgolycka, och därför användes en ersättningsbuss från... Hallandsbussar! Jag blir förbannad och säger att jag bara såg en enda Hallandsbuss och det stod inte någonstans att det var en ersättningsbuss för 201:an och dessutom avgick den inte ens från rätt hållplats, utan tre hållplatser bort! Han jag pratar med kontaktar då bussen och chauffören berättar att han var tvungen att ställa sig längre bort ifall ersättningsbussarna för tågen skulle komma, och att han hade stuckit ut huvudet och frågat de som stod där om de skulle åka med 201:an?

Jaha!! Men jag och den här andra tjejen stod ju vid den vanliga hållplatsen och hörde alltså inte detta. Jag fick en ursäkt och fick höra av han jag pratade med att det var tråkigt att det blev så. Ja, det hade ju varit för jävligt att busschauffören inte kunde gå ut i kylan som alla vi andra för att kolla ordentligt så att alla kom med! Det var bara för mig och den andra tjejen att gå tillbaka in i stationen och vänta till nästa buss som skulle gå först kl 20! Om inte stationshuset varit öppet hade vi fått stå ute i 2 timmar och frysa!

Sen visar det sig att tjejen bor bara några gator bort från mig och att jag känner hennes syster sen skoltiden. Och hon får tag på sin bror som kör 2 mil från Bor för att hämta oss och köra oss hem!

Tur att det finns änglar när kollektivtrafiken inte pallar trycket! Nu kommer jag verkligen lägga energi på att fixa min bil så jag slipper ha något med buss eller tåg att göra mer!


Jag ignorerar er inte!

Jag vill klargöra en sak här så att ingen annan får något om bakfoten vad gäller detta!

En tjej hade kommenterat min blogg, och sen skickat ett mail om att jag ignorerat hennes kommentar, eftersom jag inte ens godkänt den, och inte heller svarat på den. Och jag hade varit inne på bloggen enligt henne eftersom jag lagt upp inlägg på bloggen.

Så här är det:

Jag är i stort sett aldrig hemma under helgerna, och när jag har något inplanerat under veckorna så brukar jag inte springa till närmsta dator bara för att blogga under tiden! Nej, under dessa tillfällen så har jag ibland tidsinställda inlägg, eller så kanske jag bloggar från mobilen. Så det är inte alls så att jag ignorerar någon eller inte läser mina kommentarer. Kommentarerna från mina läsare är det jag tar hand om det första jag gör när jag loggar in på bloggen, iallafall om jag är hemma och kan sitta i lugn och ro och svara på dem! Och jag svarar så fort jag kan när jag väl är hemma, det lovar jag. 

Poängen är ju att mina läsare ska få något att läsa även när jag inte kan vara på plats, även om jag kanske inte tidsinställer inlägg så jätteofta. Men jag lever inte för min blogg. Min fritid och mina vänner går alltid före bloggen, vilket gör att det kanske kan dröja ett tag innan jag svarar, framförallt under helgerna. 


Så är det och så skall det förbli!! 


Protesterna har effekt!

Jag skrev ju ett långt inlägg om SOPA och PIPA, två lagförslag som ligger hos den amerikanska kongressen och som skulle hota hela den fria internetvärlden om den klubbas igenom. Läs inlägget >>HÄR<<

Lite i korthet om SOPA:
Om SOPA skulle gå igenom skulle staten enligt lag kunna stänga ner en sida på en halv minut, utan något domslut som stödjer detta. Det räcker med att någon exempelvis lägger upp en länk till en sida med piratkopierat eller "lånat" material på sin blogg så kan staten stänga ner hela bloggportalen!! Om någon kommenterar på Facebook och länkar till en sida med copyrightmaterial så riskerar Facebook att stängas ner och ägarna till sidan riskerar grova böter!  

Google protesterade genom att ta bort tillgången till vissa sökord, Wordpress protesterade genom att visa sina medlemmar hur internet skulle kunna se ut medcensur på allt. Twitter, Facebook och många andra större siter protesterade högljutt genom att skriva öppna brev till politikerna och engelskspråkiga Wikipedia som jobbat i flera år på att bli det största lexikonet någonsin släckte ner sidan i en "blackout" i 24 timmar i går.

Många sajter menar att denna lag är en ren beställning från underhållningsbranschen, men självaste MC HAMMER var själv ute och protesterade mot lagen!

****************************

Nu verkar det dock ha fått effekt. Senatorn Marco Rubio från Florida har ändrat sig och stödjer inte förslaget, likaså Texas-senatorn John Cornyn. Andra politiker som dragit tillbaka sitt stöd är senatorerna Roy Blunt (Missouri), Chuck Grassley (Iowa), Orrin Hatch (Utah), Ben Quayle (Arizona), Lee Terry (Nebraska) och John Boozman (Arkansas).

Sammanlagt har ett dussintal senatorer dragit tillbaka sitt stöd för lagförslaget men det betyder dock inte att den inte kommer att komma upp för omröstning eller att det kommer stoppas. Mannen bakom lagförslaget är republikanen Lamar Smith, en representant för Texas. Lamar Smith har själv sagt att han inte tar åt sig av kritiken och fortsätter strida för att lagförslaget ska gå igenom.

Vita huset gick den 14:e januari ut med kritik mot vissa delar av lagförslaget. Bland annat innebär lagförslaget att alla internetleverantörer och operatörer skulle tvingas använda DNS-blockering för att stänga av utländska förövarsajter. Detta är samma teknik som bland annat Kina använder för att stänga ute sajter som Facebook, Twitter och Wordpress. Kina anses vara en diktatur utan frihet, och USA skulle alltså ta efter i deras fotspår trots att de påstår att de är en demokrati.


Läs om effekterna i dessa artiklar: 

Aftonbladet 
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet


Lasse Anrell fick äta upp sina ord!

Min respekt för Lasse Anrell har ökat lite sen hans idiotiska uttalande om Rolf-Göran Bengtsson och Jerringpriset. Lasse Anrell fick en massa skit för det han skrivit och Aftonbladet fick ta emot många mail från arga ridsportsfantaster.


Men nu har Lasse Anrell alltså antagit utmaningen att han själv ska sitta upp på en häst och försöka hoppa ett hinder.


Foto: Mia Törnblom/Travronden

Han fick alltså åka ut till Hufvudsta Ridklubb i Stockholm där han fick hoppa upp på en häst vid namn Bernard.

anrell4
Foto: Mia Törnblom/Travronden.


Lasse vågade till och med hoppa ett litet hinder på 15 cm i skritt. Ja, det är ju inte som på en VM-tävling, men till och med jag måste erkänna att det är ganska tufft att hoppa 15 cm i skritt om man aldrig suttit på en häst förut!


Lasse säger själv att han har en ny respekt för de som rider och större förståelse för ridsporten.

Alla som inte har respekt för ridsport borde göra som Lasse och svälja sin stolthet!! Go Lasse!

Artikeln om Lasses första ridtur finns på Svenska ridsportförbundets hemsida: >>HÄR<<

**********

OBS! Alla bilder i det här inlägget är lånade från Svenska ridsportförbundets hemsida och är copyright Mia Törnblom/Travronden!


Wikipedia protesterar! *tidsinställt*

Idag kl 06:00 släcktes engelskspråkiga Wikipedia ner i en 24 timmar lång "blackout" för att protestera mot ett amerikanskt lagförslag som skulle kunna sätta stopp för all den frihet vi numera har på internet! Stop Online Piracy Act, förkortat SOPA (ja, det är helt sant och väldigt passande), innebär att en domstol ska kunna stänga ner en sajt direkt om man hittar upphovsrättsskyddat material på den, och ägaren riskerar dessutom grova böter.

Sajter som t ex Wikipedia som lever på att människor skriver in fakta, kräver egentligen att man även ska ange källor till det man skriver. Därför blir mycket av det som man skriver in i artiklarna där upphovsrättsskyddat, trots att sajten kanske inte skrev texten från början. Detta gör alltså att hela Wikipedia kan stängas ner helt utan förvarning, trots att de egentligen gör som de alltid har gjort. Bidragit med ett gratis lexikon och samlad kunskap till människor!

Andra sidor förutom Wikipedia som troligtvis kommer tvingas stänga ner helt är Youtube, Spotify, Paypal och i stort sett alla webbhotell och även bloggportaler. Alla siter där man kan lägga upp bilder eller videos kommer att tvingas stå till svars för att inget upphovsrättsskyddat hamnar där vilket gör att Twitter, Flickr och Videofy kan stängas ner. Lagen är ett hot mot Internets ursprungliga syfte som är informationsfrihet, och hela lagförslaget är integritetskränkande då staten alltså kommer att ha rätt att gå in på våra privata sidor. Staten kommer även ha rätt till att helt totalt stänga ner en hemsida, utan något domslut som stöjder det.

Wikipedias största argument till att släcka ner under dagen är att folk som upptäcker hur stort behov det finns av ett gratis lexikon ska skicka klagomål om den nya lagen och på så sätt sätta stopp för den! Sidor som I can has cheezburger, Mojang, Major League Gaming och Boing Boing kommer också ha en blackout idag och stänga ner sidorna helt. Andra stora internetprofiler som deltagit i protesterna på andra sätt är Google, Facebook, Twitter, Yahoo, Amazon, AOL, Mozilla, eBay, Wordpress och Wikimedia. Wikipedia har sedan slutet av 2011 bytt DNS-operatör eftersom de förra stödde lagförslaget.

Andra företag som stöjder detta idiotiska lagförslag är L'Oreal, NBA, Nike, NBC Universal, Ford, Pfizer och Revlon. Många av dessa företag är inte ens drabbade av fildelning eller att man sprider deras budskap. Sprider man Revlons reklam till exempel får ju företaget gratis reklam på andra sidor så varför de ens är för lagen kan man ju fundera på.

15:e januari kom man fram till att man inte skulle rösta på detta förslag förrän man nått någon form av överenskommelse. Dock är lagförslaget PIPA (Protect IP Act) ett lagförslag som ska upp för omröstning redan 24:e januari. En lag som skulle innebära att man har rätt till att få direkt tillgång till material och IP till hemsidor som har material som bryter mot upphovsrättslagen. 22 agenter och 26 medarbetare ska alltså jobba på heltid med att få tag i människor som äger sidor med tveksamt material. Dvs, bloggar, Wikipedia och andra privata hemsidor. PIPA är inte ett nytt lagförslag, utan en omskrivning av lagen Combating Online Infringement and Counterfeits Act (COICA) som låg upp för förslag år 2010 men som inte blev godkänd. Med andra ord så försöker alltså politikerna om och om igen tills deras lagförslag går igenom!  

******************************

Ja vad säger man? Politiker sitter alltså och ska bokstavligen talat ta död på det fria internet! Snacka om att ta politiskt självmord. Jag själv tycker det är så otroligt sjukt att man nu bedömmer nätpirater som ett så stort hot att man hotar släcka ner halva internet för att få folk att sluta ladda ner. Det som pågår i världen är rena rama häxjakten på folk som fildelar. Man lägger inte ner i närheten lika mycket energi, tid eller pengar på att hitta pedofiler, mördare eller terrorister som man lägger ner tid på att jaga fildelare. Och vad är en film värd? 200 kronor kanske? För en filmskapare? Ja, det är inte många kronor per film som faktiskt går till skådisarna eller regissören. Ändå är det just filmbranschen och musikbranschen som vill få fram såna här lagar och stoppa nedladdning av deras verk. Trots att det bevisats om och om igen att nedladdning faktiskt har ökat omsättningen för de som arbetar i dessa branscher, PLUS att det dessutom banar väg för många mindre band som annars hade varit helt okända.

Handlar det om att film- och musikbranschen inte längre har någon kontroll på vad folket ska lyssna eller titta på? Skivbolagen förlorar kontrollen över vilken musik som blir populär, kan det vara därför?

Ja, man kan säga vad man vill om att ladda ner filer, men att censurera hela internet? Stänga ner Wikipedia? Det är kollektiv bestraffning! Något som är olagligt i Sverige åtminstone! Ja, vi bloggare kan ju glömma att vi får lägga upp vad vi vill på våra bloggar längre. Vi kommer inte få låna texter från någon annan sida. Vi kommer inte få låna bilder. Sidor som Facebook, WeHeartIt och Twitter kommer vara ett minne blott om den här lagen faller igenom. För även om USA är ett land för sig så påverkar ju deras lagar oss.

Jag själv är aktiv på Wikipedia. Jag gör mitt bästa för att mina artiklar som jag skriver ska ha en källa, så det går att bevisa att jag inte bara sitter och hittar på. Samtidigt skriver jag ofta om detta i egna ord eftersom det inte är tillåtet att kopiera rakt av. Men den här nya lagen skulle alltså göra mig till en brottsling. För att jag försöker sprida kunskap!

Det värsta är att lagförslaget dök upp redan 26:e oktober, ändå har de svenska politikerna tigit om detta och försökt hålla det hemligt!

*******************

Ni kan själva läsa om SOPA på svenska Wikipedia som alltså INTE kommer släcka ner idag. Artikeln om SOPA hittar ni >>HÄR<<


Vissa borde inte få yttra sig!

Här i Sverige brukar vi vara bra på att visa uppskattning för våra idrottsmän eller hur? Vi hyllar fotbollspelare, hockeyspelare, tennisspelare och till och med pingisspelare så fort de vinner minsta lilla match. Så fort man gjort några mål i Champions League är man en hjälte. Att åka skidor lite fortare än alla andra under några tävlingar så är man "bäst i världen".

Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriset för sina insatser i svensk idrott och sport nu i veckan. Vi hästtjejer jublade och grattade och var glada över att en ryttare äntligen fick lite tid i rampljuset. Men då började kommentarerna hagla in!
"Vem är det?"
"Vad sjutton har han gjort för bra?"
"Ridsport är inte riktig sport!"


Varför ska folk nedvärdera så fort det handlar om ridsport? Tydligen så kan man inte ära en person med stora framgångar, så fort det handlar om en sport som inte har med en boll eller puck eller snö att göra... Kan man inte ha så mycket innanför pannbenet att man fattar att det finns andra sporter i världen utöver fotboll?! Hade en helt okänd fotbollsspelare vunnit hade ingen sagt något!!! Till exempel så skrev Lasse Anrell i sin krönika i Aftonbladet att man borde gett Jerringpriset till hästen istället, och undrade själv vem Rolf-Göran Bengtsson var...

Ursäkta mig, men borde inte en Sport-kommentator och sport-expert på Aftonbladet kunna hålla reda på en person som vunnit VM-guld!?!?! Även om man nu inte kan det så borde man väl åtminstone vara så sportslig att man kan säga grattis?? Det första man gör istället för att vräka ur sig att mannen inte är värd priset, bara för att idioten inte vet vem han är!



Vissa påstårt att det här inte kräver någonting?
Att hästen gör allt jobb! Gör det sjävla då!



Ja du, Lasse Anrell, och alla ni andra som inte tyckte Rolf-Göran Bengtsson skulle vinna. Har ni själva testat att sätta er på en häst någon gång?? Tror ni inte det krävs både kunskap, talang och lika mycket sportsanda för att få en 3-400 kg tung häst att hoppa 165 cm höga hinder?! Eller att dansa ett program till musik utan att göra minsta lilla tramp åt sidan? Skulle ni själva ens kunna få hästen att gå framåt?! Varför hyllar man människor som kan köra runt på motorcyklar och köra bilar i hög fart, men inte folk som kan få en levande varelse att göra precis som man vill och dessutom göra det snyggt!  


Jag tror att det handlar om att folk inte tyckte Rolf-Göran skulle vinna för ridsport är en sport de inte kan något om. De kan inte briljera med vem som vet mest om Jerringprisvinnaren år 2012, och bara för att de själva inte kunnat följa Bengtssons resultat så är han inte värd att vinna. Småaktigt!!! Jävligt småaktigt!!!


Det är inte första gången jag yttrar mig om medias och svenska folkets nedvärderande syn på ridsport. Mer om mina åsikter om ridsporten går att hitta >>HÄR<< och >>HÄR<<


Det där med att försöka fånga någons intresse...

Jag publicerade egentligen ett annat inlägg för någon minut sedan, men jag ångrade mig och tog bort det. Men det handlade om i stort sett det jag tänkte ta upp nu, men jag var riktigt arg och riktade det mot en enda person. Men min fråga är: Hur långt kan man gå för att försöka fånga någons intresse? När slutar det vara okej? Hur långt skulle ni gå för att försöka imponera på någon?

****************

Det har väl hänt att man själv blivit intresserad av en ny hobby eller en ny musikstil, enbart för att en person man tycker verkar intressant har nämnt detta. Att lyssna igenom en skiva som en dejt har rekommenderat är ju helt normalt och det är verkligen inget fel på det. Att prova på tennis för att ens dejt spelar är väl ett ganska normalt beteende.

Men när man börjar ljuga då? När man börjar ljuga om att man har samma intressen. Att man har samma musikstil som den man är intresserad av, när det egentligen inte alls är så! Det tror jag inte många tycker är okej. Ändå är det inte så farligt, och det är nog många som dragit till med en liten lögn för att dejten ska tro att man har mycket gemensamt. Det enda man får hoppas på är att det inte kommer en massa frågor man inte kan svara på. xD

****************

Men, jag har ett skräckexempel som jag inte alls tycker är korrekt beteende på något vis! En gammal flört till mig som jag bröt kontakten med ganska snabbt sen. Han hade nämligen ljugit ganska bra om att han var intresserad av samma saker som mig. När jag försökte diskutera detta visste människan inte ett smack! Det var dock inte det som fick mig att bryta kontakten. Men hans beteende blev värre. Så fort jag nämnde att jag var intresserad av något så blev han plötsligt otroligt insatt i just det ämnet. Han slösade flera tusen kronor på sina nya "hobbies" för att sen strunta i allt när han märkte att jag inte blev imponerad. Till exempel så fick killen höra ett rykte om att jag dejtade en gitarrist. Det här var ett halvår efter att jag sagt att jag inte var intresserad, och ryktet var dessutom inte sant. Men killen köpte iallafall en elgitarr, förstärkare och en massa annat för nästan 10 000 kronor, för han ville "damma av sina gamla kunskaper". Men när han fick veta att jag inte var tillsammans med den där gitarristen så slutade han även spela sin gitarr och den fick samla damm, precis som med alla andra saker som han köpt för att försöka imponera på mig. Jag har idag ingen kontakt med denna människa, inte bara för dessa saker.

********************

Men hur långt har ni gått för att försöka imponera på någon? Jag själv har nog aldrig försökt låtsas vara någon jag inte är. Jag har nog inte ens dragit till med en liten vit lögn, även om jag kan tycka att det är ganska oskyldigt. Möjligtvis att jag någon gång under mellanstadiet tog med mig alla mina hockeykort till skolan så jag kunde visa mina klasskamrater, men annars inte.

Hur långt tycker ni man får gå? Skulle ni själva tycka det var okej om någon ljög för att fånga erat intresse?


Resumé av årsresumé!

Ja jag var bara tvungen. :D En resumé på en resumé.

Men det är ganska fantastiskt när man ska försöka skriva ner allt man gjort på ett helt år. Jag fick gå igenom min blogg och min kalender och även mina foton på mobilen för att minnas vad jag gjort, eller kanske framförallt NÄR jag gjort dessa saker. Och jag vet att jag nog säkert glömt bort att nämna en hel del saker!

Som ni kanske förstått redan så har jag inte heller delat med mig av precis allt. Vissa saker håller jag fortfarande privata, men det är det som är så fascinerande! Att det hänt så mycket att jag har massor av saker att skriva om, även om jag inte skriver allt!


Jag skulle inte vilja säga att 2011 överlag har varit ett speciellt bra år i vissa avseenden. Däremot har det varit ett bra år på andra sätt, t ex vad gäller resor och hur mitt förhållande har utvecklats med min älskling under hela året.


Hur tror ni år 2012 blir? 2010 var ett förbannat bra år, 2011 var lite sämre... är jämna tal lyckotal? Vi får se... ;)








Svar på tal till "Arga mamman"

Jag kan inte klaga, jag är skonad från elaka kommentarer och mail, men då och då dimper det ner så mycket konstigt och idag fick jag ett mail från en arg mamma så nu tänkte jag ge svar på tal till henne och till alla andra arga mammor som tänker likadant!

Mailet:
"Jag måste skicka ett mail till dig angående din blogg. Min dotter hittade din blogg och satt och läste den och när jag fick se detta så märkte jag att du skriver om alkohol och vilt festande och även svordomar. Din blogg har en design som lockar unga tjejer och du bidrar till att få dem att tycka att alkohol är något coolt som de vill hålla på med. Det är inget bra föredöme. Jag vet att du inte är ensam, det finns värre bloggare, till vilka jag också skickat såna här mail."

***********

Svar: Min blogg är MIN blogg, och jag tänker inte ta ansvar för vad din eller någon annans barn sitter och läser på internet. Det är DITT ansvar att kolla vad dina barn surfar in på! Det finns väldigt många sidor på internet som innehåller tusen gånger värre saker än vad jag skriver i min blogg, och det är ditt ansvar som förälder att se till att din dotter inte läser dessa sidor! Vad gäller min design så är det min smak som gäller på min blogg. Ska du stänga ner varenda sida som är rosa och som innehåller något barnförbjudet av någon sort så får du försöka stänga ner halva internet!  

Jag är tillräckligt gammal för att leva som jag vill, och att blogga om vad jag vill. Är din dotter tillräckligt gammal för att hitta bloggar och sitta själv vid datorn så antar jag att hon fattar att vuxna dricker alkohol. Är hon inte tillräckligt gammal för detta så kan man fundera på hur DU ska uppfostra din unge för att ha ett sunt synsätt till alkohol och fester. Och de flesta barn lär sig svordomar från andra barn, inte från en blogg de surfat in på en gång. Konstigt nog vågar du inte skriva hur gammal din dotter är, men jag bryr mig inte om det, för det är fortfarande inte på mitt ansvar att se till att min personliga blogg är anpassad för barn som inte ens ska läsa det här. Allting kan inte alltid vara anpassat för barn, så enkelt är det!!  

En blogg är någons personliga lilla hörn på internet och alla har rätt att uttrycka sig som de vill, och detta är enligt lag! Och har jag valt att vara ett föredöme för små barn? Nej, för då hade jag väl startat en blogg som är inriktad till barn! Jag behöver inte bekräftelse på att jag är ett bra föredöme för unga för min blogg handlar inte om det. Min blogg handlar om mitt liv, och jag är bra över 18 år gammal så jag har all rätt i världen att festa och även skriva om det. Jag har aldrig, aldrig någonsin påstått att min blogg skulle vara anpassad till läsare under 18. Väldigt få bloggar är det idag så är du rädd för att din dotter ska lära sig att alkohol existerar får du förbjuda allt vad bloggar och internet heter. Helt enkelt!

Låter du din dotter titta på precis vilka filmer hon vill? Låter du din dotter läsa vilka tidningar som helst? Troligtvis inte, så varför skulle du då tillåta henne att gå in på vilka sidor som helst på internet för att sen skylla på den som är ansvarig för själva sidan? Det är fullkomligt ologiskt att kräva att någons personliga space ska vara anpassat för någon annans unge. Lika ologiskt som att kräva att Stadium inte ska ha bilder på vältränade personer för att det ger folk komplex. Eller att kräva att alla matbloggar ska lägga ner för att folk går upp i vikt av att äta.

Återigen vill jag påpeka att det är ditt barn, då är det också ditt ansvar och ditt allena!! Precis som det är ditt ansvar att se till att du ger ditt barn rätt uppfostran i livet utanför datorn också. Min blogg och framförallt jag, ska inte tvingas vara en del av andra ungars uppfostran. Jag tänker fortsätta skriva om mitt liv med mina egna ord och jag tar inte ansvar för vilka som råkar hamna här. Internet har funnits tillräckligt länge för att de flesta ska veta att det alltid finns en risk att man råkar hamna på en kontroversiell sida och hade jag varit du hade jag varit jävligt glad över att det bara var en blogg med lite svärord och alkohol som hon råkat gå in på, snarare än något riktigt, riktigt hemskt.

Men det är lätt att skylla på den lilla människan när man sitter vid en dator, helt anonym. Det är ganska sjukt när föräldrar själva inte kan ta ansvar för sina egna barn utan måste skylla ifrån sig på alla andra!


Missförstådda bloggare....

Jag lovade ju ett tidsinställt inlägg nu i helgen så här får ni det. Jag tänkte dra upp det här med hur människor som inte bloggar, ser på oss bloggare.


Ofta när jag kommer in i diskussioner om bloggare med folk som inte vet att jag har en blogg så får jag höra dem säga att alla bloggare är tjejer i 14-årsåldern som försöker bli nästa Kissie, eller ytliga tjejer som bara skriver om mode och smink, eller övervuxna bimbos som lever på föräldrarnas pengar för att kunna blogga, osv osv osv... Jag visste inte att vi bloggare hade blivit en stereotyp?





Men jag tror det handlar om att folk som inte läser bloggar regelbundet tar sina exempel från de få stora bloggar de känner till, dvs främst Kissie. Alla vet ju vem hon är, och de vet att hon är känd för att vara bloggare. Därför antar folk att alla bloggare är likadana och bloggar om samma saker. Ja, men ta en titt på min blogg då. Handlar den om hur mycket jag shoppar? Eller om mina skönhetsoperationer? Nej knappast. Och jag har läst tillräckligt med bloggar för att veta att det finns så många olika typer av bloggar och de flesta bloggar ju om det de tycker är intressant. Jag tycker det är lika vanligt med fotograf-bloggar som med mode-bloggar, men jag har hittat allt möjligt annat. Musikbloggar, emo-bloggar, bloggar som enbart handlar om välgörenhet, hästbloggar... ja det finns ju inga gränser för vad en blogg ska handla om.


Det är därför jag tycker det är lite tråkigt att vissa ska dra alla bloggare över en kam. Det är lite tråkigt att man måste försvara att man är en bloggare och verkligen behöva övertyga folk om att man inte bloggar om mode eller smink. Inte för att jag anser att det är något fel på att blogga om detta, har man det intresset så har man. Men jag har det inte och jag hatar dessutom fördomar. Att man då får höra att man måste vara ytlig och smått korkad för att ha blogg är faktiskt kränkande. Man drar inte slutsatser om folk som äger en egen hemsida. Man drar inte slutsatser om folk på twitter. Så varför ska man göra det om bloggare?

Just wondering...


Det där med svartsjuka

Eftersom jag ska till Gislaved på onsdag ringde jag en vän som bor där för att höra om hon hade lust att följa med mig till stan på en fika. Det var egentligen bara det jag tänkte fråga, men vi fastnade i ett långt samtal om svartsjuka i ett förhållande, efter att hon hade läst en artikel i en tidning. Det måste jag ju dra upp i bloggen. Det ligger liksom och gnager inom mig nu.

Min vän är av åsikten att svartsjuka kan vara nyttigt inom ett förhållande eftersom det oftast beror på att man känner en sån stark kärlek att man är rädd och orolig för att förlora den man är ihop med. Att personen ska hitta någon annan, något som är de flestas värsta mardröm. Därför blir man svartsjuk. Jag håller med henne till viss del, men samtidigt är jag själv aldrig svartsjuk. Inte det minsta, men det beror inte på att jag inte är rädd att förlora den kärleken jag har. Det beror på att jag litar helt totalt på min pojkvän. Annars skulle det inte fungera överhuvudtaget.

Tänk er själva. Han bor 15 mil från mig på ett internat med nästan bara tjejer. Han läser hälsocoach och har därför massage på schemat i en hel vecka från och med idag där han får massera sina klasskamrater, en klass som består av 19 tjejer och bara 3 killar. De har gymnastik tillsammans, tränar tillsammans och går igenom kroppen och hur den fungerar.... tillsammans. Efter skolan kan han plugga med dessa tjejer, eller ta en fika med dem, eller titta på film med dem. Hade jag varit det minsta svartsjuk skulle jag vara orolig varje timme, varje dag, dygnet runt! Det går ju inte! Och jag är dessutom glad att min älskling inte är svartsjuk tillbaka. Vi litar helt enkelt totalt på varandra. 



Men självklart anser jag att lite svartsjuka kan vara helt normalt. Det är inget farligt. Det är när svartsjukan blir för intensiv och stark som det är farligt. Svartsjuka som gör att man skadar varandra eller sårar varandra. Det finns de som är sjukligt svartsjuka. Som måste ha kontroll hela tiden över sin partner. Som kollar hans/hennes email, mobil och post för att försäkra sig om att partnern inte är otrogen. Jag har haft turen att jag aldrig har upplevt ett sånt förhållande själv, men det finns de i min närhet som har det. Det är inte bara den som är svartsjuk som mår dåligt i ett sånt här förhållande. Det påverkar båda två. Jag hade inte stått ut med en svartsjuk kille. Jag hade aldrig accepterat att någon gick igenom min email eller min mobil i jakt på tecken att jag skulle vara otrogen. Jag har inga problem att visa min mobil för min kille, jag har inget att dölja, men det är anledningen till varför han snokar i mina privata saker som skulle göra mig arg. Jag vill kunna umgås med vem jag vill, när jag vill och jag vill dessutom att min kille ska lita på mig. Vem vill inte det? 

Jag kan inte föreställa mig hur det känns att vara svartsjuk, så jag har lite svårt att se det från en svartsjuk människas sida. Svartsjuka sägs ju bero på dåligt självförtroende, eller för att man känner sig övergiven. Alternativt att man på något sätt blivit övergiven tidigare. Men jag tror inte riktigt på detta. Jag har inte världens bästa självförtroende, ändå är inte jag svartsjuk. Jag har blivit dumpad till förmån för en annan tjej en gång, och det har ändå inte påverkat mig så att jag är svartsjuk nu. Jag tror att det säkert kan vara så för en del människor, men jag tror att en del även är svartsjuka av naturen.  

Vad tycker ni? Är det bra eller dåligt med svartsjuka? Vart drar man gränsen? Är ni svartsjuka och isåfall varför?  


Måste man vara som alla andra?

Något jag absolut hatar är när någon ser ner på mig för att jag har ett udda intresse, en annan musiksmak eller en annan klädsmak än den personen. Jag förstår inte vitsen med att påstå att någon annan är udda för att man inte tycker likadant.  

Ja, jag föredrar att åka och fiska framför att shoppa, so what?! 

Ja, jag lyssnar på opera ibland, och klassisk musik ibland och till och med Elton John ibland, så vaddå? 

Nej, jag tycker inte om klänningar med volanger och spets, inte ens när det är sommar, spelar det någon roll? 



Tydligen gör det det. Så fort jag lyssnar på en låt som inte är "accepterad" får jag konstiga blickar. När jag åker och fiskar så frågar folk gång på gång på gång om det verkligen är roligt! Men ja, JAG tycker att det är roligt, jag hade väl inte åkt och fiskat annars!? Varför måste ni ha min bekräftelse på om något är roligt? Ni vet väl själva vad ni tycker, eller?

Folk är så rädda för att vara udda ibland att det blir löjligt. Vissa vågar inte visa vad de tycker, säga vad de känner eller göra saker de tycker är roliga för att de är för rädda för att hamna utanför. Jag anser att det är något fel på ens umgänge om de inte kan umgås med någon som har ett eget intresse. Måste jag tycka om kläder och smink och mode bara för att de flesta andra tjejer i min ålder gör det? Jag tycker om det jag tycker om och jag förstår inte varför någon ens skulle bry sig om det? Det är inte som att jag tvingar någon att göra precis som jag, eller tycka precis som jag.

Jag tror på att man kan vara udda, men att vara unik är inte samma sak som att vara udda. Vem bestämmer egentligen vad som är udda och utanför, eller vad som är normalt och accepterat? Jag är hellre udda och utanför än att kompromissa om vem jag är.


Naturdemokraterna!?!

Jag läste på DN.se om det nya partiet som startats kallat Naturdemokraterna. När jag läste om dem blev jag alldeles kall inuti! Deras enda fråga just nu är att den svenska vargstammen ska begränsas! De gick ut med en nollrevision men har sedan dess yttrat sig igen och menar att folkets reaktione är överdrivna. Vaddå överdrivna. Det är väl snarare så att folk har vett!!

Partiet grundades av Gunilla Grönvall och Claes Bäck som båda påstår att de inte hatar vargen och inte alls vill se den utrotad. Men hela partiet grundar sig på Facebookgruppen "Våga vägra varg". Jag tycker det talar sitt klara språk redan där!

Nu tänker jag debattera emot Gunilla här på min blogg.

Gunilla: "Vi vill ha en nollvision i tätbebyggda områden på landsbygden, så kan man säga. Men att säga att vi skulle vilja skjuta alla vargar vore bestialiskt. Det har blivit en fråga om huruvida man älskar eller hatar vargen. Vi hatar inga djur. Men man kan inte ha vargen i tätbebyggda områden.

Mitt svar: Vargen är ett fruktansvärt skyggt djur, som dessutom väldigt få faktiskt ser varje år. Dessutom är den utrotningshotad så risken att de ens är inne i tätbebyggda områden är minimal.



Gunilla Grönvall menar att vargen har försämrat livskvaliteten på landsbygden på ett sådant sätt att människorna där inte kan leva som de behagar. Vargen är ett jättevackert djur, det är inte det det handlar om, att jag som person skulle hata vargen. Men däremot är jag mindre nöjd med situationen att känna sig otrygg i den miljö där man vill tillbringa sin fritid. Barnen har ofta en liten bit till skolbussen här och många föräldrar känner sig otrygga med det. Jag är själv uppvuxen på landsbygden och cyklade två kilometer till bussen. Men i dag vågar man inte släppa ut sina barn på det sättet.


Mitt svar: Det fanns fler vargar förr i tiden så anledningen till att folk inte vågar släppa ut sina barn hur som helst beror nog på helt andra förutsättningar. Folk vågar inte släppa ut sina barn i städer här nere i småland där det inte finns varg heller. Varför skulle vargen anfalla mer nu? Det har dessutom bevisats av Uppsala Universitet att vargar väldigt sällan anfaller människor eller ens människors boskap, om det inte är så att det är utstötta vargar som är lite vilsna. Och ska man nu som människa bosätta sig där man vet att det finns varg så kan man ha vargsäkra stängsel! Man vet ju alltid om förutsättningarna innan man flyttar dit. Man kan inte flytta ut där det finns varg och sen skylla på vargen! Helt absurt eftersom vargen fanns där först. Varför ska de anpassa sig efter oss och inte vi efter dem? 



"Att vargfrågan är partiets enda förklarar Grönvall med att det inte finns någon annan fråga som är lika viktig.  Vi uppskattar att det finns i runda slängar 500 vargar, även om officiella siffror säger runt 200. Det innebär att det kommer att växa med 200–300 vargar om året. Det går inte. Vi kan inte ha tusentals vargar när 500 stycken ställer till med så här mycket besvär."


Mitt svar: Om de officiella siffrorna säger att det finns 200 vargar kan man väl inte som partiledare komma med en ren gissning om att stammen skulle vara mer än dubbelt så stor? Och att den skulle växa med dubbelt antal varje år? Skojar hon? Vart har hon sin källa på detta? Och hon kan väl inte heller påstå att det är viktigare att få bort vargen än t ex arbetssituationen i Sverige? Eller äldrevården? Eller sjukvård? Skola? 

Och vargstammen i Sverige har varit så få att de hotats av inavel på grund av detta. Att minska stammen till hälften skulle ge samma problem igen. Man kan inte ha en hel flock på 100 stycken någonstans utan det kommer bli mindre flockar med inavel, utspridda över hela norra Sverige. Vi tog för sjutton in vargar från Sibirien för att få upp antalet och rädda stammen så att skylla på att det kommer vara för mycket varg är bara naivt och att smutskasta vargen!




"Tidigare i år tvingades regeringen avskaffa licensjakten på varg, sedan EU hotat att dra Sverige inför domstol. Man tog också bort ”taket” som begränsade antalet vargar i Sverige till 210 stycken. Politikerna gör för lite, menar Grönvall. – Jag har försökt att påverka lokala politiker här i Österåker, men de säger att de inte äger frågan, att det är riksdagen som gör det. Men ska de inte företräda kommuninvånarna? Av den anledningen så vill vi polarisera det här ännu mera. Som regeringen nu beslutat så kan det bli hur många vargar som helst. Inom en femårsperiod kommer den här frågan att vara så stor att det redan är för sent. Vargen kan alltså få finnas. Men inte där det bor människor. Om vi har 100 vargar med bra gener som lever i skogen på rävars vis, och som äter sina rådjur och sina sorkar. Och om de håller sig från tätbebyggt område. Då får de väl leva där. Vi hatar inte vargen så att den inte får existera. Men om fem år har vi så många vargar att det inte finns en kotte som vill bo på landsbygden."

Mitt svar: Ja, hur kan det komma sig att EU hotade dra Sverige inför domstol? Jo, för att hetsjakten på varg var olaglig och moraliskt fel!! Att halvera antalet på ett utrotningshotat djur är ingen lösning. Det kommer inte garantera att de stannar där de är. Och de rävar jag har sett har minsann varit lika mycket inne i storstäder som de är ute i skogen och springer. Vargar dras inte in i tätbebyggelse för att det finns för många av dem. De vargar som träffats på bland bebyggelse, eller som vandra hit ner till Småland och Skåne är ensamma vargar, inte stora flockar, alltså skulle det kvitta om det fanns 100 vargar eller 1000 vargar.

Och om folk vill eller inte vill bo på landet är upp till dem. Det finns nog massor av människor som förstår att vargen är ett fint, vackert och underbart djur som kan tänka sig bo där,så varför ska folk som inte ens tycker om vargar envisas med att bosätta sig bland dem? Kan de inte hitta lämpligare boende där vargen inte finns? För tro det eller ej, vargen håller sig gärna borta från människor i allra största mån. Väljer man då att bo i ett ensligt hus mitt bland vargar ska man kanske tänka efter innan man öppnar munnen och påstår att vargen ska flytta på sig.

Än så länge har partiet fått 1200 underskrifter. Kan ni tänka er att det finns så många idioter i det här landet? De  behöver 1500 underskrifter för att kunna registreras som parti och få vara med i valet. Man kan hoppas att de inte hittar de 300 andra idioterna!

Hatet mot varg här i Sverige grundar sig på gammalt jäkla skrock och rädsla. Precis som varför vi hatar ormar fast ormarna här i Sverige knappast kan göra någon skada. Det är gamla rädslor som lever kvar hos icke utvecklade människor!

UPDATE!

Ja, ni kanske fattar att detta är en brinnande fråga hos mig. Och efter att ha läst en kommentar från en av mina läsare och bloggare som jag följer så kom jag på ytterligare ett motargument till detta dumma parti.

Det är nämligen så att jag har släktingar uppe i Dalarna. De bor i ett område där det finns en vargstam. Eller snarare så är det så att det finns ganska gott om varg just där. På gården där mina släktingar bor brukar de hitta en del vargspår ibland och de ser även varg ganska ofta. Och ändå har de aldrig störts av vargarna. De har haft hästar, kor, ankor, hundar, katter, ja det mesta på den gården och hos grannen och vargen har aldrig ens varit framme och försökt ta några av dessa djur. Så hur kan det då vara ohållbart för människor att leva bland vargar i andra områden?

Och jag har tidigare nämnt att Uppsala Universitet gjorde forskning om vargen som bevisade att de inte störde människan speciellt ofta. I den här forskningen följde de en vargstam under ett år (eller om det var fler år, kommer inte ihåg), och under den här tiden visade det sig att vargarna i flocken jagade och dödade älgar eller rådjur, och då främst svaga eller vilsekomna kalvar och kid. Bara en enda gång råkade de vara framme och döda en tamko, eller snarare en tamkalv. En enda gång på ett elelr till och med flera år? Och troligtvis hade de då följt spåret av en tamhund för att komma så pass nära bebyggelsen. Så är vargen ett blodtörstigt djur som dödar våran boskap så fort de får syn på dem? Knappast. Kanske jägarna blir avundsjuka för att vargarna tar de älgar de hade hoppats på att skjuta?


Det där med ex och vänner...

Jag känner på mig att ni bara längtat efter ett åsiktsinlägg efter så här lång tid, nu när jag varit kass på att blogga på ett tag. You know you love it!

Det här inlägget handlar inte om att vara vän med sitt ex, för jag vet att det kan fungera för vissa, och det kan fungera för andra, helt beroende på hur det tog slut och hur förhållandet var medan man var ihop. Jag tänkte diskutera hela grejen med att en vän börjar dejta ens ex. Det här brukar nämligen vara lite tabu. I vanliga fall säger man att det aldrig är okej att dejta en väns ex, men jag håller faktiskt inte med.

Min vän, vars förhållande tog slut för några månader sedan ringde mig idag och var jätteledsen för att en av hennes vänner hade börjat dejta hennes ex. Hon kände sig sviken av sin vän, och i det här fallet kan jag förstå varför. Det är nämligen så att exet i fråga betedde sig som ett svin mot min vän, och när hennes vän då bestämmer sig för att dejta honom så är det ett brutalt svek. Man dejtar inte någons ex om denna person betett sig illa. Min vän tyckte det kändes som att hennes vän sket fullständigt i att denna kille betett sig som ett svin.



Sen har vi scenariot med att en del fortfarande kan ha känslor kvar för sina ex. Då tycker jag det är oförlåtligt av en vän att ens tänka tanken på att dejta denna kille. Man skulle inte försöka sno sin väns pojkvän, då ska man inte sno åt sig exet heller om ens vän fortfarande har känslorna kvar. Även om man vet att exet inte känner likadant.

***

Så när är det okej då? Jo, enligt mig så är det helt okej om man är över sitt ex och om man skiljdes som vänner. Finns inga känslor kvar så borde man väl inte hindra en vän från att eventuellt utveckla ett bra förhållande med en kille man faktiskt vet är bra? Ibland kan ett förhållande helt enkelt inte fungera på grund av att man är för olika eller helt enkelt inte passar ihop. Ett förhållande behöver inte sluta dåligt och då anser jag att det egentligen inte finns anledningar att hindra en vän från att hitta kärleken om de nu skulle passa bättre ihop och man ändå inte vill ha killen själv?



Jag har själv varit i den sitsen. En vän till mig var ihop med en kille, men något hände så deras förhållande fungerade inte. Jag och min vän gled dessutom längre ifrån varandra, men när jag fick känslor för killen så frågade jag henne ändå vad hon skulle säga om jag blev tillsammans med killen. Hon sa att hon trodde att vi två skulle passa bättre ihop än vad de gjorde. Men det blev inte så. Han och jag var ihop i lite mindre än ett halvår, och skiljdes som vänner. Än idag är vi jättebra vänner och jag har dessutom en pojkvän sen 1 ½ år tillbaka som jag älskar innerligt. Varför skulle jag då komma och påstå att en vän till mig inte får bli ihop med mitt ex? Varför skulle jag ens ta illa upp? Jag vet ju vilken bra kille han är, jag vet vilken bra tjej min vän är och två underbara människor är väl värda varandra om de nu skulle få känslor för varandra? 

*******

Man kan inte alltid se allt i svart och vitt heller. Det bästa, om man nu skulle få känslor för en väns ex, är ju att fråga sin vän hur de ställer sig till det. Är de okej med det så kör hårt, men om de inte är bekväma med den tanken så är det hands off som gäller. 

Jag kanske inte har jättemycket att uttala mig om vad gäller detta. Jag har aldrig varit i sitsen där en vän vill dejta något av mina ex, framförallt då det inte finns så många av dem, haha. Jag kan kanske inte sätta mig i hur det känns om man väl hamnar i den situationen. Men så som jag känner nu skulle jag tycka det var helt okej om någon vän skulle vilja dejta något ex, förutom exsambon då eftersom han var ett rötägg, men där skulle det även handla om att jag ville skydda min kompis från honom. Men jag tycker annars att det är helt okej, bara min vän är öppen och ärlig om det och inte döljer det.

****

Men vad tycker ni? Har ni varit i en sån situation? Tycker ni det kan vara okej att dejta någons ex eller att en vän skulle dejta era ex? Vart drar ni gränsen för när det är svek eller för när ni skulle vara glada för deras skull? 


Hur kommer det sig....?

Att man räknas som vuxen redan vid 16 när det handlar om att man ska betala för något? Exempelvis busskort, få barnbidrag eller gå på zoo. Då är det ofta en gräns som är lägre än myndighetsåldern.


Hur kommer det sig att du inte räknas som tillräckligt gammal förrän vid 20 när det handlar om att hitta på något roligt? Tex när du vill köpa alkohol på systemet eller gå på vissa uteställen?

Hur kommer det sig att man räknas som tillräckligt mogen för att kunna föda barn, gifta sig, köpa hus och bil och ta körkort när man är 18, men ändå är man inte tillräckligt mogen för att köpa en vinare på systemet?


Jag tycker det är väldigt lustigt med åldersgränser i Sverige... väldigt lustigt.


Dag 16: Något som var bättre förr

Med risk för att låta som en gammal, sur tant så kan jag ärligt säga att det var mycket som var bättre förr. Men det är också mycket som är bättre idag än förut. Jag älskar det faktum att vi numera kan sprida information och kunskap genom nätet och att jag slipper gå till banken för att betala mina räkningar. Jag uppskattar hela säkerheten med att ha mobil och att kunna skicka sms eller bara kunna ringa när man står mitt ute i skogen. Det kunde man inte när jag var liten. 




Men något som var bättre förr var att människor inte var lika beroende av tekniken. Ett exempel är t ex dagens föräldrar som blir livrädda så fort deras barn inte svarar i mobiltelefonen. När jag var liten sprang jag och mina vänner runt i skogen hela dagarna och våra föräldrar kunde inte ringa oss.  De var inte oroliga för det. Det var normalt. Jag tror barn idag blir väldigt hämmade av detta. När jag var yngre var man dessutom ute och lekte konstant! Man satt inte inne vid datorn eller tv-spelet. Man var ute i alla väder, alla dagar på året och klättrade i träd, byggde kojor, cyklade, åkte pulka eller spelade basket. Nuförtiden ser jag ungar som förvisso är ute och ”leker” men lekarna har ersatts av att ungarna står klungade runt någons mobil och tittar på roliga klipp på youtube. 

Jag tror att man lär sig så mycket mer av att leka. Man lär sig vara social, använda sin fantasi och att använda både hjärna och sina händer eller ben. Det har ju dessutom bevisats att barn idag har fler allergier än förr. Eftersom barnen inte utsätts för något. Ju mer smuts man utsätts för desto mer tål man. Lever man i en konstant skyddad miljö så är det klart kroppen får en chock när den väl utsätts för bakterier och virus.

Jag vill inte ta bort den IT-teknik som finns, den tycker jag är jättebra, men jag tycker föräldrar borde gå tillbaka till hur de själva växte upp. Inte låta sina barn sitta vid datorn hela dagarna. 

En annan sak som var klart mycket bättre förr var när man gick i högstadiet och kunde köpa en glasflaska cola för 4 kronor och en Piggelin för 5 kr. Då räckte barnbidraget länge! :D


Inlägg från förr Inlägg i framtiden
RSS 2.0