Det där med svartsjuka
Eftersom jag ska till Gislaved på onsdag ringde jag en vän som bor där för att höra om hon hade lust att följa med mig till stan på en fika. Det var egentligen bara det jag tänkte fråga, men vi fastnade i ett långt samtal om svartsjuka i ett förhållande, efter att hon hade läst en artikel i en tidning. Det måste jag ju dra upp i bloggen. Det ligger liksom och gnager inom mig nu.
Min vän är av åsikten att svartsjuka kan vara nyttigt inom ett förhållande eftersom det oftast beror på att man känner en sån stark kärlek att man är rädd och orolig för att förlora den man är ihop med. Att personen ska hitta någon annan, något som är de flestas värsta mardröm. Därför blir man svartsjuk. Jag håller med henne till viss del, men samtidigt är jag själv aldrig svartsjuk. Inte det minsta, men det beror inte på att jag inte är rädd att förlora den kärleken jag har. Det beror på att jag litar helt totalt på min pojkvän. Annars skulle det inte fungera överhuvudtaget.
Tänk er själva. Han bor 15 mil från mig på ett internat med nästan bara tjejer. Han läser hälsocoach och har därför massage på schemat i en hel vecka från och med idag där han får massera sina klasskamrater, en klass som består av 19 tjejer och bara 3 killar. De har gymnastik tillsammans, tränar tillsammans och går igenom kroppen och hur den fungerar.... tillsammans. Efter skolan kan han plugga med dessa tjejer, eller ta en fika med dem, eller titta på film med dem. Hade jag varit det minsta svartsjuk skulle jag vara orolig varje timme, varje dag, dygnet runt! Det går ju inte! Och jag är dessutom glad att min älskling inte är svartsjuk tillbaka. Vi litar helt enkelt totalt på varandra. 
Men självklart anser jag att lite svartsjuka kan vara helt normalt. Det är inget farligt. Det är när svartsjukan blir för intensiv och stark som det är farligt. Svartsjuka som gör att man skadar varandra eller sårar varandra. Det finns de som är sjukligt svartsjuka. Som måste ha kontroll hela tiden över sin partner. Som kollar hans/hennes email, mobil och post för att försäkra sig om att partnern inte är otrogen. Jag har haft turen att jag aldrig har upplevt ett sånt förhållande själv, men det finns de i min närhet som har det. Det är inte bara den som är svartsjuk som mår dåligt i ett sånt här förhållande. Det påverkar båda två. Jag hade inte stått ut med en svartsjuk kille. Jag hade aldrig accepterat att någon gick igenom min email eller min mobil i jakt på tecken att jag skulle vara otrogen. Jag har inga problem att visa min mobil för min kille, jag har inget att dölja, men det är anledningen till varför han snokar i mina privata saker som skulle göra mig arg. Jag vill kunna umgås med vem jag vill, när jag vill och jag vill dessutom att min kille ska lita på mig. Vem vill inte det?
Jag kan inte föreställa mig hur det känns att vara svartsjuk, så jag har lite svårt att se det från en svartsjuk människas sida. Svartsjuka sägs ju bero på dåligt självförtroende, eller för att man känner sig övergiven. Alternativt att man på något sätt blivit övergiven tidigare. Men jag tror inte riktigt på detta. Jag har inte världens bästa självförtroende, ändå är inte jag svartsjuk. Jag har blivit dumpad till förmån för en annan tjej en gång, och det har ändå inte påverkat mig så att jag är svartsjuk nu. Jag tror att det säkert kan vara så för en del människor, men jag tror att en del även är svartsjuka av naturen.
Vad tycker ni? Är det bra eller dåligt med svartsjuka? Vart drar man gränsen? Är ni svartsjuka och isåfall varför?
Jag snubblade in lite här på din blogg och jag måste säga att du skriver jättebra Jenny! Och jag håller verkligen med dig, visst är det normalt med lite svartsjuka men det får inte ta upp för mycket plats.
Själv kan jag hålla med din vän också, till viss del, eftersom jag ibland kan känna liite svartsjuka; inte ofta och då det händer är det rätt speciella situationer. Men det handlar egentligen inte, innerst inne, om att jag inte litar på min pojkvän, för det gör jag. Men min självkänsla är inte den bästa och parar man ihop det med en dålig dag, så kan det absolut leda till svartsjuka. Men det är inte så att jag sitter och hoppar upp och ned då, utan snarare att en oro kan "flyga förbi" i tankarna, eller vad man ska säga.
Intressant att du tog upp det ämnet.
Hoppas att du har haft en fin Lucia och en bra idag idag.
Kram
Svartsjuka som inte går överstyr är inte farligt men som du säger när man börjar såra varandra etc har det gått för långt. Då finns det inte tillräckligt med tillit där.
Svar: Det var en väldigt trevlig kväll på Bånken, mkt go dans!
Ja jag gillar också blogg.se tycker det funkar alldeles ypperligt..förrutom små problem men men!
Man gör ju det, det är sånt man skaffar direkt just för att man faktiskt behöver det. Det är kul med lite sånt nagelpill men jag är alldeles för dålig så jag kör en färg :)
Jag tycker det är tråkigt dock, dömer man folk efter utseende missar man en hel del goa personligheter. Ja bakgrund etc spelar också in, överlag är vi svenskar rätt snabba att döma varandra utifrån ytligheter.
Det tycker jag med, det är fräschare och mycket bättre. Det är ju absolut ett val man gör. Jag tycker också att det är en skön "paus" en stund att komma ut och röka.. sen kan man köra igen :)
Det är skönt att ha något att falla tillbaka på men jag har aldrig förlitat mig på pengarna jag har via min familj, jag menar visst hade jag kunnat leva på dem ett tag men det går ju inte att bygga ett liv rent långsiktigt på det sättet. Nej jag tycker med det är märkligt att så pass många vuxna människor har noll koll på sin ekonomi, det är rent skrämmande.
Det är helt sjukt när man själv inser att man inte fattat mer än vad man gjorde, när allt kommer svart på vitt i efterhand är det så självklart att han hade grova problem. Då var det liksom inte alls lika lätt att se. Nej man vill inte se det och då blundar man för situationen, jag vet inte hur många gånger jag ljugit för hans skull och kanske även för min egen.. jag menar det är ju inte en sits man vill stoltsera med. Nej man ska inte förtrycka ilska det är något av det värsta som finns men det var också lättare att vara arg när han var en idiot som inte ville bättra sig. Men jag vill inte dras in mer nu. Det är rätt, konstigt nog ger ilska en ganska intressant kreativitet. Det där med motion är alltid skönt.. promenad, joggingtur eller min personliga favorit: en rejäl boxningsmatch med boxbollen :P Det är det absolut, hade underlättat lite om jag inte hade ett snitt på 3-4 missade samtal per dag.
Tyvärr är det ganska vanligt ja, för de vet själva med sig hur mycket människor är beroende av sina jobb så de har makten till att göra lite som de vill och det är jävligt att det ska kunna gå till så men det är ju tyvärr verkligheten. Nej det är inte tider för att vilja sluta på sitt jobb just nu om man säger så. Nej de har ju ofta en rejäl uppbackning, ett företag styrs ju med samma lojalitet i ledningarna som en maffiafamilj. Men utan mord.. förhoppningsvis. Nej det är ju långt ifrån självklart att de inte skulle ta ut det över honom eller någon annan så jag förstår dig verkligen.
Eller hur? Så varför lägga ut det på nätet, de som ska ha numret etc de har det redan så jag tycker det är en onödig risk. Nej det funkar inte alls så och därför ska man vara försiktig med vad man delar med sig av och itne vara för privat.
Kramar!
Själv har jag ingen erfarenhet av svartsjuka faktiskt... SV: Jaa, den lila är ju himla snygg! :) Så bra!! För är ju inge kul om bloggen skulle ta över ens liv! :P haha Håller verkligen med dig om det, snö är bara allmänt jobbigt!! vi kollade bara i kyrkan annars har jag inte firat något speciellt.. Funderar för övrigt på att baka något snart, en sockerkaka kanske! :) ha en bra dag nu. Kramis
Sv; Tack. :) Haha okej.
Hur mår du då?
kram
