Jag läste en ganska störande insändare på debattsidorna i lokaltidningen i onsdags. Insändaren var från Kristina Lindfeldt, en biolog från Varberg som skrev ett långt och skrämmande debattinlägg om dagens djurskydd och hur det hanteras av staten. Kristina hade själv jobbat som djurskyddsinspektör mellan 1994 och 2008. Hon ser enbart negativa utvecklingar sedan allt ansvar om djurskydd har lagts över från kommunerna til Länsstyrelsen.

Tydligen så sker all form av tillsyn på gårdar och vid annan djurhållning enbart när det är dags att göra en EU-kontroll, eller när en djurägare blivit anmäld. De 100 miljoner som budgeteras varje år ska egentligen gå till förebyggande kontrollinspektioner, men nu tvingas staten ta dessa resurser och lägga dem på att betala jurister och advokater som tar hand om fall efter anmälningar om dålig djurhållning och djurmisshandel. Dvs, pengarna används när det redan gått för långt, istället för att användas förebyggande. Med andra ord får djurägarna den del av de där miljonerna som de egentligen skulle fått. 

De nya reglerna är också helt störda. Vid en kontroll måste ALLA djur ha Hullklass 3, vilket innebär medelhull. Även om djuret har varit sjukt. Om ett djur har varit sjuk och tappat hull när inspektionerna sker så blir ägaren alltså anmäld. Sen kan han överklaga i rätten och blir i regel friad så länge det finns bevis på djurets sjukdom, dvs veterinärspapper och sånt. Men varför ska det ens behöva gå så långt? Varför kan inte djurskyddsinspektörerna ta en titt på pappret och sen göra en återinspektion för att se att djuret går upp i hull som den ska? Istället måste djurägaren överklaga, vilket i sig kan ta upp till ett halvår, och sen riskerar man ändå att få ett dåligt rykte om det kommer ut att man fått en anmälning på sig. 

Andra saker man kan få anmälningar på sig för är om ett djur hålls isolerat, eller hålls inomhus. Även här skiter djurskyddsinspektörerna fullständigt i om det finns omständigheter som kräver detta. Och om ett djur har en sjukdom så ska det isoleras enligt LAG! Men denna lag gäller inte just vid tillfället för inspektionen. Även här får man överklaga fallet istället. Och risken finns dessutom för att djuren omhändertas innan tingsrätten har fattat sitt beslut! 

Antalet omhändertaganden och djurförbud har ökat dramatiskt och sysselsätter polismyndigheter och domstolar, trots att det oftast är helt i onödan, eftersom Länsstyrelsen inte kan se undantag. Resultatet har blivit att folk inte längre vågar satsa på djurhållning, som på sikt kan ge fler jobb här i Sverige, utan istället väljer bönder att satsa på växtodling, som är mer lönsamt, där de inte riskerar att bli anmälda och som inte kräver mer arbetskraft. 

Antalet anmälningar om misskötsel av djur har dessutom ökat dramatiskt de senaste åren, för helt plötsligt är det lätt att anmäla till länsstyrelsen. I de flesta fall vad gäller husdjur, t ex katter eller hundar som far illa så reagerar inte ens länsstyrelsen, och om de gör en utredning kan det ta år innan de kommer fram till ett beslut. Och då kan det redan vara försent! Samtidigt är det många oskyldiga som blir anmälda. Folk som inte vet ett smack om hundar anmäler hundägare för misshandel så fort de hör en hund gny. 

 I dagens läge är det nästan så att man inte vågar skaffa sig djur på grund av risken att bli anmäld. Jag tycker personligen det är jättebra att man dubbelkollar, men man ska ju inte bli anmäld för något man inte gjort. Om min häst varit sjuk och jag gjort allt i min makt för att få den frisk igen så kan jag alltså ändå åka fast för det. Trots att hästar faktiskt blir sjuka! Trots att jag enligt lag måste isolera så kan jag även, enligt lag bli anmäld som djurmisshandlare OM JAG GÖR DET SOM LAGEN SÄGER!!

Och detta ska då alltså vara för djurens bästa?