Jag kan inte klaga, jag är skonad från elaka kommentarer och mail, men då och då dimper det ner så mycket konstigt och idag fick jag ett mail från en arg mamma så nu tänkte jag ge svar på tal till henne och till alla andra arga mammor som tänker likadant!

Mailet:
"Jag måste skicka ett mail till dig angående din blogg. Min dotter hittade din blogg och satt och läste den och när jag fick se detta så märkte jag att du skriver om alkohol och vilt festande och även svordomar. Din blogg har en design som lockar unga tjejer och du bidrar till att få dem att tycka att alkohol är något coolt som de vill hålla på med. Det är inget bra föredöme. Jag vet att du inte är ensam, det finns värre bloggare, till vilka jag också skickat såna här mail."

***********

Svar: Min blogg är MIN blogg, och jag tänker inte ta ansvar för vad din eller någon annans barn sitter och läser på internet. Det är DITT ansvar att kolla vad dina barn surfar in på! Det finns väldigt många sidor på internet som innehåller tusen gånger värre saker än vad jag skriver i min blogg, och det är ditt ansvar som förälder att se till att din dotter inte läser dessa sidor! Vad gäller min design så är det min smak som gäller på min blogg. Ska du stänga ner varenda sida som är rosa och som innehåller något barnförbjudet av någon sort så får du försöka stänga ner halva internet!  

Jag är tillräckligt gammal för att leva som jag vill, och att blogga om vad jag vill. Är din dotter tillräckligt gammal för att hitta bloggar och sitta själv vid datorn så antar jag att hon fattar att vuxna dricker alkohol. Är hon inte tillräckligt gammal för detta så kan man fundera på hur DU ska uppfostra din unge för att ha ett sunt synsätt till alkohol och fester. Och de flesta barn lär sig svordomar från andra barn, inte från en blogg de surfat in på en gång. Konstigt nog vågar du inte skriva hur gammal din dotter är, men jag bryr mig inte om det, för det är fortfarande inte på mitt ansvar att se till att min personliga blogg är anpassad för barn som inte ens ska läsa det här. Allting kan inte alltid vara anpassat för barn, så enkelt är det!!  

En blogg är någons personliga lilla hörn på internet och alla har rätt att uttrycka sig som de vill, och detta är enligt lag! Och har jag valt att vara ett föredöme för små barn? Nej, för då hade jag väl startat en blogg som är inriktad till barn! Jag behöver inte bekräftelse på att jag är ett bra föredöme för unga för min blogg handlar inte om det. Min blogg handlar om mitt liv, och jag är bra över 18 år gammal så jag har all rätt i världen att festa och även skriva om det. Jag har aldrig, aldrig någonsin påstått att min blogg skulle vara anpassad till läsare under 18. Väldigt få bloggar är det idag så är du rädd för att din dotter ska lära sig att alkohol existerar får du förbjuda allt vad bloggar och internet heter. Helt enkelt!

Låter du din dotter titta på precis vilka filmer hon vill? Låter du din dotter läsa vilka tidningar som helst? Troligtvis inte, så varför skulle du då tillåta henne att gå in på vilka sidor som helst på internet för att sen skylla på den som är ansvarig för själva sidan? Det är fullkomligt ologiskt att kräva att någons personliga space ska vara anpassat för någon annans unge. Lika ologiskt som att kräva att Stadium inte ska ha bilder på vältränade personer för att det ger folk komplex. Eller att kräva att alla matbloggar ska lägga ner för att folk går upp i vikt av att äta.

Återigen vill jag påpeka att det är ditt barn, då är det också ditt ansvar och ditt allena!! Precis som det är ditt ansvar att se till att du ger ditt barn rätt uppfostran i livet utanför datorn också. Min blogg och framförallt jag, ska inte tvingas vara en del av andra ungars uppfostran. Jag tänker fortsätta skriva om mitt liv med mina egna ord och jag tar inte ansvar för vilka som råkar hamna här. Internet har funnits tillräckligt länge för att de flesta ska veta att det alltid finns en risk att man råkar hamna på en kontroversiell sida och hade jag varit du hade jag varit jävligt glad över att det bara var en blogg med lite svärord och alkohol som hon råkat gå in på, snarare än något riktigt, riktigt hemskt.

Men det är lätt att skylla på den lilla människan när man sitter vid en dator, helt anonym. Det är ganska sjukt när föräldrar själva inte kan ta ansvar för sina egna barn utan måste skylla ifrån sig på alla andra!

Idag fyller min älskling år!!! Hurra hurra hurra. :D

Jag lovade ju ett tidsinställt inlägg nu i helgen så här får ni det. Jag tänkte dra upp det här med hur människor som inte bloggar, ser på oss bloggare.


Ofta när jag kommer in i diskussioner om bloggare med folk som inte vet att jag har en blogg så får jag höra dem säga att alla bloggare är tjejer i 14-årsåldern som försöker bli nästa Kissie, eller ytliga tjejer som bara skriver om mode och smink, eller övervuxna bimbos som lever på föräldrarnas pengar för att kunna blogga, osv osv osv... Jag visste inte att vi bloggare hade blivit en stereotyp?





Men jag tror det handlar om att folk som inte läser bloggar regelbundet tar sina exempel från de få stora bloggar de känner till, dvs främst Kissie. Alla vet ju vem hon är, och de vet att hon är känd för att vara bloggare. Därför antar folk att alla bloggare är likadana och bloggar om samma saker. Ja, men ta en titt på min blogg då. Handlar den om hur mycket jag shoppar? Eller om mina skönhetsoperationer? Nej knappast. Och jag har läst tillräckligt med bloggar för att veta att det finns så många olika typer av bloggar och de flesta bloggar ju om det de tycker är intressant. Jag tycker det är lika vanligt med fotograf-bloggar som med mode-bloggar, men jag har hittat allt möjligt annat. Musikbloggar, emo-bloggar, bloggar som enbart handlar om välgörenhet, hästbloggar... ja det finns ju inga gränser för vad en blogg ska handla om.


Det är därför jag tycker det är lite tråkigt att vissa ska dra alla bloggare över en kam. Det är lite tråkigt att man måste försvara att man är en bloggare och verkligen behöva övertyga folk om att man inte bloggar om mode eller smink. Inte för att jag anser att det är något fel på att blogga om detta, har man det intresset så har man. Men jag har det inte och jag hatar dessutom fördomar. Att man då får höra att man måste vara ytlig och smått korkad för att ha blogg är faktiskt kränkande. Man drar inte slutsatser om folk som äger en egen hemsida. Man drar inte slutsatser om folk på twitter. Så varför ska man göra det om bloggare?

Just wondering...

Japp, klockan 8 bär det iväg till Skåne. Min pojkvän fyller år på söndag så jag ska ner och fira honom. Fast just nu är han på klassfest så därför åker jag lite senare. :) Något jag inte alls har något emot. Rätt skönt att köra bil när det är mörkt och det är nog ganska lugnt på motorvägen ner då också.


Men, jag har ett tidsinställt inlägg tills imorgon så det kommer inte vara helt dött här. Sen får vi se om jag kan mobilblogga lite när jag är där nere. Om jag kommer ihåg det.

Trevlig helg allihopa! :)

Känns som att jag inte fått en lugn stund idag, fast jag inte har gjort så mycket. Började dagen med ett möte i Gnosjö. För er som inte känner till Gnosjö.... var glada för det! Finns inget ställe jag avskyr mer än Gnosjö, men ibland måste man tyvärr åka dit. Och den härliga kallduschen jag fick när det började ösregna var ännu ett sarkastistk plus i kanten. :P


När jag väl kom hem hann jag ta en värmande dusch och dricka en kopp kaffe, sen var det iväg igen för att möta min mor och handla lite. I regn... så nu är jag hemma och är lika blöt och frusen som tidigare, så blir nog ett kokhett bad om en stund. 

Och det här till efterrätt: 



 
En fråga till er läsare: Det finns de som gillar att värma sina chips i ugnen, sen finns det knasbollar som jag som stoppar chipsen i kylskåpet för de är godast när de är kalla. Äter ni era chips på något konstigt sätt?

Jag vaknade första gången kl 04 på morgonen idag. Av att det åskade och blixtrade som sjutton!! Det verkligen small till flera gånger och trots att jag hade persiennerna nerdragna så lyste hela rummet upp. Åskan var dessutom precis ovanför oss. Det är väldigt ovanligt att det ens åskar när det är kallt ute och jag var inte överlycklig eftersom jag skulle upp tidigt och hade somnat sent. Efter åskan föll ett hagelregn ner över oss som gjorde marken alldeles vit, och dessutom otroligt hal när jag sen var tvungen att gå hemifrån. 



Jaja, blev ingen mer åska under resten av dagen iallafall. Men jag gjorde även världens mest onödiga resa. 90 minuters total restid för att gå på ett informationsmöte på 25 minuter, som dessutom handlade om saker jag redan visste om. Hade egentligen kunnat skippa det mötet totalt. Men resan var iallafall inte i onödan, för jag fick äntligen träffa min vän Camilla för en fika i hennes underbara, varma lägenhet.


Resten av kvällen har jag slagit in, vad som känns som flera hundra julklappar, och rullat 150 köttbullar. Men den här dagen har ändå känts ganska bra. Otroligt bra faktiskt för jag har fått jättegoda nyheter. Tänker dock inte berätta vad för det är privat än så länge. Haha. Ni får helt enkelt glädjas med mig ändå. :D   

Eftersom jag ska till Gislaved på onsdag ringde jag en vän som bor där för att höra om hon hade lust att följa med mig till stan på en fika. Det var egentligen bara det jag tänkte fråga, men vi fastnade i ett långt samtal om svartsjuka i ett förhållande, efter att hon hade läst en artikel i en tidning. Det måste jag ju dra upp i bloggen. Det ligger liksom och gnager inom mig nu.

Min vän är av åsikten att svartsjuka kan vara nyttigt inom ett förhållande eftersom det oftast beror på att man känner en sån stark kärlek att man är rädd och orolig för att förlora den man är ihop med. Att personen ska hitta någon annan, något som är de flestas värsta mardröm. Därför blir man svartsjuk. Jag håller med henne till viss del, men samtidigt är jag själv aldrig svartsjuk. Inte det minsta, men det beror inte på att jag inte är rädd att förlora den kärleken jag har. Det beror på att jag litar helt totalt på min pojkvän. Annars skulle det inte fungera överhuvudtaget.

Tänk er själva. Han bor 15 mil från mig på ett internat med nästan bara tjejer. Han läser hälsocoach och har därför massage på schemat i en hel vecka från och med idag där han får massera sina klasskamrater, en klass som består av 19 tjejer och bara 3 killar. De har gymnastik tillsammans, tränar tillsammans och går igenom kroppen och hur den fungerar.... tillsammans. Efter skolan kan han plugga med dessa tjejer, eller ta en fika med dem, eller titta på film med dem. Hade jag varit det minsta svartsjuk skulle jag vara orolig varje timme, varje dag, dygnet runt! Det går ju inte! Och jag är dessutom glad att min älskling inte är svartsjuk tillbaka. Vi litar helt enkelt totalt på varandra. 



Men självklart anser jag att lite svartsjuka kan vara helt normalt. Det är inget farligt. Det är när svartsjukan blir för intensiv och stark som det är farligt. Svartsjuka som gör att man skadar varandra eller sårar varandra. Det finns de som är sjukligt svartsjuka. Som måste ha kontroll hela tiden över sin partner. Som kollar hans/hennes email, mobil och post för att försäkra sig om att partnern inte är otrogen. Jag har haft turen att jag aldrig har upplevt ett sånt förhållande själv, men det finns de i min närhet som har det. Det är inte bara den som är svartsjuk som mår dåligt i ett sånt här förhållande. Det påverkar båda två. Jag hade inte stått ut med en svartsjuk kille. Jag hade aldrig accepterat att någon gick igenom min email eller min mobil i jakt på tecken att jag skulle vara otrogen. Jag har inga problem att visa min mobil för min kille, jag har inget att dölja, men det är anledningen till varför han snokar i mina privata saker som skulle göra mig arg. Jag vill kunna umgås med vem jag vill, när jag vill och jag vill dessutom att min kille ska lita på mig. Vem vill inte det? 

Jag kan inte föreställa mig hur det känns att vara svartsjuk, så jag har lite svårt att se det från en svartsjuk människas sida. Svartsjuka sägs ju bero på dåligt självförtroende, eller för att man känner sig övergiven. Alternativt att man på något sätt blivit övergiven tidigare. Men jag tror inte riktigt på detta. Jag har inte världens bästa självförtroende, ändå är inte jag svartsjuk. Jag har blivit dumpad till förmån för en annan tjej en gång, och det har ändå inte påverkat mig så att jag är svartsjuk nu. Jag tror att det säkert kan vara så för en del människor, men jag tror att en del även är svartsjuka av naturen.  

Vad tycker ni? Är det bra eller dåligt med svartsjuka? Vart drar man gränsen? Är ni svartsjuka och isåfall varför?  

Ledsen att jag inte uppdaterar som jag brukar, men det är mycket att stå i just nu. I helgen var jag nere i Skåne hela två gånger, och denna vecka är det massa möten och saker hela veckan. Sen har det ju varit en hel del julstök också.

Idag har jag varit på ett möte och även inhandlat lite fler julklappar. Har slagit in julklappar hela kvällen och ska snart koppla av med en kopp kaffe och sen ska jag leka med min nya mobil! Nygamla mobil snarare... Första gången jag ger mig på touchscreen-mobil så får se om jag tycker om det eller om jag ger upp och byter tillbaka till min gamla rosa mobil.

Ha en fortsatt bra kväll!

Jag kollade igenom min mammas bokhyllor för ett tag sen på jakt efter en bok som jag ville ha till en artikel på Wikipedia. Och så hittade jag en mycket märklig bok. Dialogus creaturarum hette den. Det var gamla tryck i den och skrivet på latin och när jag frågade mamma om den så minns hon inte vad det var för bok eller vart den kom ifrån. När jag googlade den så hittade jag den här informationen på Wikipedia:

"Dialogus creaturum är den första boken som trycktes i Sverige. Det var den 20 december 1483 på nuvarande Riddarholmen där Johann Snell från Rostock hade sitt tryckeri. Fem exemplar av denna utgåva finns bevarade. 

De 122 fristående delarna av Dialogus påminner i mycket om moderna barnsagor. I varje dialog träffas förmänskligade varelser, och de kortfattade berättelserna förmedlar en enkel sensmoral som förklarande avslutar dialogen. Sensmoralen berör jordiska bekymmer och är hämtade från olika etiska auktoriteter som Bibeln, kyrkofäderna och antikens filosofer. Titelns "dialoger" syftar till den dubbla författarrollen, där berättelsen åskådliggör det följande citatet. Antagligen har fablerna använts av präster som inspiration till predikan."


En sida ur boken.


Spännande eller hur? Men sen läste jag detta:
 

"Ett fotolitografiskt avtryck av 1483 års utgåva utgavs 1883. I samband med svenskt boktrycks 500-årsjubileum 1983, utgav Michaelisgillet i samverkan med Bra Böcker en faksimil av denna bok med översättning och kommentar."

Blogg Esse verkar bråka med mig för tillfället. När jag ska skriva ett nytt inlägg så ser jag halva sidan, vilket gör att jag skriver i blindo för tillfället. Så eventuella stavfel och liknande får ni förlåta mig för.

Men ni kanske kan förstå varför jag varit seg med bloggandet. Jag får försöka igen imorgon och hoppas att det ordnat sig tills dess.

Det har varit en lång dag! När jag gick hemifrån för att gå till intervjun så märkte jag att det hade snöat... och sen smält och sen fryst på igen, så det var glashalt ute. Har gått som en stel pinne hela dagen för att undvika att halka, så nu är jag måttligt stel av både kyla och ansträngning!

Intervjun gick bra dock. Hela undersökningen handlade om hur vi människor använder oss av våra kunskaper och lärdomar i vardagen och även på jobbet. T ex hur mycket man läser på fritiden, om man har nytta av det man lär sig på jobbet i vardagen, hur ofta man använder sig av matematik osv osv. Jag fick bland annat sitta i ett litet studierum på bibilioteket med en dator och lösa mattetal i något program som nog var designat och programmerat under 90-talet. Kändes som att jag var tillbaka i skolan igen när jag satt där. När det var klart frågade damen som intervjuade mig om jag skulle vilja veta resultatet när det var klart. Tyckte det kunde vara intressant så jag sa ja och då sa hon att alla uträkningar bör vara klara till år 2013!!! Okey....?!?!



Sen gick jag runt hela Värnamo och letade julklappar. Hittade lite smått och gott som nog blir jättebra! 


Nu är det dags för:



TE!!! 

Ja, jag ska iväg om en stund och bli intervjuad. Av SCB (Statistiska centralbyrån). Tydligen är jag en av några tusentals utvalda som ska göra den här intervjun där man ska svara på frågor om hur man använder sin kompetens, sin kunskap och sina färdigheter i vardagen. Verkar inte som att man kan välja att inte vara med men jag får visst en värdecheck på 100 spänn för besväret som ska fungera i alla butiker.

100 spänn? Jaja, täcker iallafall resekostnaderna dit... Och en chipspåse...

Ganska kul med tanke på att jag anser att statistik är den största lögnen vi har i Sverige. Det är ett sätt att framhäva vad som är "normalt" och gömma det som inte är som alla andra. Ett bra talesätt jag hörde en gång var:

"Statistik är det som visar att om vi har ena handen på en het kokplatta och den andra handen i en hink med is så har vi det i regel ganska bra."

Men det kanske jag inte ska säga under intervjun! :D

 

Tänkte tipsa om en blogg nu. Nämligen:

Marsipanmannen aka PIGG-talk

Bloggen startades av min pojkväns lärare i anatomi och fysiologi och är en julkalender med lite extra knorr! Och, ja, han gör grisarna själv!

 

Jag började fundera på att gå och lägga mig kl 23 i natt. Vid midnatt funderade jag fortfarande på det. Nu är klockan 01:20 och jag har fortfarande inte gått och lagt mig. Jag har fastnat i roliga djurklipp på Youtube! :D 


Tittade bland annat på den här underbara, underbara katten! 

 

Hur rädd skulle man inte bli om man vaknade upp med den katten stirrandes på en på det viset och så pratar den med!! :D Hahaha!

Ps. Nej, videon är inte fejkad. Katter kan faktiskt "prata" på det viset när de utmanar eller försöker skrämma en annan katt. Ds.

Stort grattis till min vän Sara som fyller år idag. Hurra Hurra Hurra!!!