Jag har läst era kommentarer och gissningar på vart jag ska i helgen men jag tänker inte godkänna dem än eftersom de trots allt kan ge er ledtrådar till vart jag ska. ;) Fast jag tycker minsann att ni är dåliga på att gissa. Bara en promille av läsarna som faktiskt gissat än så länge. Skadar det att skicka en liten kommentar eller?

Antingen är mina läsare väldigt tröga på att kommentera och gissa eller så är mina ledtrådar faktiskt för svåra, vilket jag själv inte tycker men här får ni ledtråd två.

"Jag kommer åka högt upp, falla fort ner, åka runt runt runt och fram och tillbaka, up och ner vid vissa tillfällen och eventuellt träffa på lite spöken."

Nu borde det vara superduperlätt! Men ni får en bild ändå!



Nu borde ni kunna gissa er till det ganska lätt!

På lördag ska jag iväg, för första gången denna sommaren! Jag brukar åka hit varje sommar och oftast flera gånger men i år har jag helt enkelt inte hunnit mellan alla resor och allt jobb.

Här får ni ledtråd nummer 1:

Jag kommer vara ordentligt fastspänd, men det är också för min egen säkerhet och för att undvika hemska fall.


För svårt?
Här är en bild som kanske hjälper er på traven.



Den som gissar rätt får ingenting, den som gissar fel får heller ingenting men den som inte gissar alls är en tönt!

Jag köpte en bok som heter Sista ordet: Citat och fakta om döden, av Aron Flam och Jonatan Unge. Jag köpte den innan jag for iväg till Turkiet för att ha något lättläst på stranden. Lite morbid och småkul bok om kända personers sista ord i livet och lite annat om döden. Fast det jag fastnade för var en kul grej om själens värde.

Jag vet inte om alla har hört det men det sägs ju att själen väger 21 gram. Detta kommer från ett experiment som gjordes av den amerikanska läkaren Duncan MacDougall år 1907. Han vägde kropparna precis i dödsögonblicket och kom fram till att kroppen minskade 21 gram och han drog slutsatsen om att det var själen som lämnade kroppen och att själen då skulle väga exakt 21 gram.

Då står det något ganska kul i boken om att själen i såfall borde gå att värdera ekonomiskt. I boken värderade de själen som energi och använde sig av Einsteins formel E=MC2. Genom denna formel fick de fram hur många kilowattimmar själen skulle bestå av och med ett antagligt elpris på 1 krona så skulle själen alltså vara värd 21 miljarder kronor.



Något att tänka på nästa gång man funderar på att sälja sin själ kanske.

Nej, den här helgen har banne mig inte varit den bästa. Fredagen var mysig dock. Jonne kom hem från Skåne efter en veckas skola och vandring och vi tog det därför lugnt. Vi var ju nere i stan på Värnamodagarna såklart och åt lite Langos men orkade inte vara kvar under kvällen och eftersom vi inte ses så ofta numera så ville vi spendera lite tid för oss själva också.

Men på lördagen skulle vi ner och festa. Fast på morgonen klev vi upp klockan halv 9!! Jonne stackaren är ju van att gå upp vid halv 8 numera. Vi drog en snabb runda till Växjö för lite shopping. Vilket slutade med att jag hade ont i höften och var tröttare än tröttast, och så ska man orka festa på kvällen med. Vilket vi också gjorde. Drog ner ett litet gäng och träffade min barndomskompis Kim som jag nämnde i ett avde förra inläggen. Sen träffade vi även min vän Ricard.

MEN!! Jag blir alltid lika trött på just Värnamodagarna. En gång om året anordnas det en sån här grej (då räknar jag inte med Karnevalen som alltid är lika usel) och då är hela stan där nere. Det finns inga platser att sitta på i tälten, det enda som serveras är äcklig cider, öl och vin i plastglas som dessutom kostar hela 50 spänn! Och så slår det aldrig fel. Det regnade... i år igen... Dyngsura, kalla, blöta och inte på minsta humör. Och så försöker man få ner mer folk att festa med men alla festade kvällen innan och orkar inte en dag till. Så vid tolv drog vi oss hemåt i ösregnet och det var ingen liten promenad det heller! Varför sjutton skippar man inte Värnamodagarna. Även om det bara är en gång om året och det aldrig händer något annat här så är det fanimej inte värt det!

Och så idag söndag då. Vaknar vid 7 första gången och är så nere och deprimerad att jag inte kan sova. Jag somnade nog om vid tiotiden och fick sova lite till halv 12 iallafall. Sen for jag och Jonne runt halva Värnamo för att försöka hitta det sista han behövde till sitt rum på skolan. Sen på kvällen drog vi ner till Skåne. Kändes inte alls kul att åka ifrån Jonne och veta att jag inte får träffa honom på en vecka igen. Nu är klockan snart 3 och jag försöker värma mig med en kopp te. Sen blir det att försöka somna till McLeods döttrar och försöka att tänka på de positiva delarna av helgen.

Nästa helg blir det bättre för då bär det av någon annanstans. Kan ni gissa vart jag ska? Ledtrådar kommer senare! ;)

Nu är klockan lite över ett och för ovanlighetens skull ska jag inte sitta uppe i tre timmar till, nej jag ska gå och lägga mig. Imorgon blir det kanske full rulle och då måste man ju vara uppe någorlunda i tid. Ska ta ett låååååångt bad imorgon, packa klart det sista och sen vänta på att min älskling ska komma hem och hämta mig!

Men det har varit full rulle idag med. Har gjort en massa udda saker faktiskt. Jag har:

*Rensat ut min garderob och insett att jag har hela 3 exakt likadan Solitude t-shirtar. Vad gör man inte för att sponsra sin brors band va? Har även 3 Converse-tshirtar, 8 par Converse och 3 olika linnen med abstrakta tjej-ansikten på. Attan!

*Målat mina naglar i ett lila leopardmönster, blivit förbannad på mig själv för att jag inte kan komma ihåg att ta kort på naglarna INNAN jag penslar på genomskinligt överlack och försöker jag efteråt så glänser naglarna så mycket att man inte ser färgerna och mönstret på fotona! Så det får ni tyvärr inte se!

Ungefär så här ser mina naglar ut,
fast inte lika snygga. Bilden är lånad
från www.luuux.com

*Jag har tvättat gardiner. Ett par gardiner faktiskt. Enbart! Och det är inte så att jag ska använda dem heller utan det är till någon annan. 


*Jag har INTE ätit en enda kaka fast det står tre stycken på ett fat på bordet som jag skulle kunna äta upp i ett nafs annars! Kakmonstret sover!

Och nu ska faktiskt kakmonstret sova på riktigt också! Godnatt på er!

Jag vet att i stort sett varenda bloggare och alla i hela världen har diskuterat det jag sitter och funderar på just nu. Det där med att leva på internet och besattheten med att "finnas på FB". Jonne avaktiverade nämligen sitt konto för ett litet tag sedan, men när han  plötsligt fick veta att han skulle flytta så aktiverade han det igen, för kontaktens skull. Min mamma avaktiverade även sitt konto på grund av att hon hatade att folk kunde lägga upp bilder på henne hur som helst och efteråt var det många som skickade mail till mig för att fråga vart hon tagit vägen. 

Det där gjorde mig faktiskt lite ledsen. Varför kunde ingen ringa min mamma och höra själva? Det är inte som att man slutar att existera för att man inte finns på Facebook längre och varför kan man inte ringa varandra längre? Själv har jag fortfarande Facebook kvar men jag går kanske in där en gång i veckan eller ännu mer sällan om jag har annat att göra. Och det är ingen som ringer mig och undrar vart jag är. Däremot kan jag få mail både på FB och till min vanliga mail från "kompisar" som inte vet vart jag tagit vägen. 



Det var i stort sett samma hysteri när mobiltelefonen började bli ett internationellt fenomen. Många ojade sig över sms och att man skulle sluta ringa varandra. Hade de vetat att sociala nätverk skulle bli snäppet värre hade de nog inte klagat. Folk idag behöver inte längre ringa för att få reda på hur ens kompisar mår. Man, och resten av alla på facebook, får reda på allt om sina vänner genom uppdateringar och statusar. 

En annan sak jag satt och tänkte på. Jag hade en del människor som addade mig, exempelvis gamla klasskompisar, någon jag träffat en gång på en fest osv... Sen visar det sig en månad senare att dessa personer tagit bort en som vän på grund av att de "rensat bort folk de aldrig pratar med". Men då kan man ju fundera på varför det var värt att adda mig från början? Vi pratade aldrig i skolan, vi har inte träffats mer än en gång, vi kommer aldrig umgås som vänner... ja men varför adda mig då, bara för att ta bort mig igen. Hetsjakten på att ha flest fb-vänner är extrem. Själv har jag inte en enda människa på min lista som jag inte har träffat, förutom några få undantag men dessa undantag är i de flesta fall kusiner till mig i England som jag inte träffat än. Men kommer göra så småningom. Eller så är det gamla nätpolare från förr som hängt med sen tiden man hade ICQ i stort sett. Som jag inte träffat än men som jag chattat med i flera år.

Jag kan förstå hela tanken med att knyta nya kontakter via nätet, absolut, men en del av mina vänner har över 700 vänner och de pratar kanske bara som högst med 20 av dem. Jag själv förstår inte poängen. Ni får gärna förklara detta för mig. Har bland annat en vän som bara sitter och addar en massa tjejer som han aldrig pratar med och han är nog uppe i 800 vänner. Varav han kanske egentligen känner 200 av dem. Eller ja, kanske 300. Grabben är ganska social. :)

Jag kan säga så här iallafall, jag tycker om internet och alla möjligheter  man kan få genom att vara uppkopplad, för guds skull jag bloggar ju så det vore ganska dubbelmoraliskt om jag totalt dissade hela existensen på internet. Men jag kommer aldrig leva genom internet, jag kommer aldrig någonsin att låta internet ta upp hela mitt liv och jag kommer aldrig någonsin sätta internet framför att leva i verkligheten.

Idag träffade jag Kim, en vän sen typ 15 år tillbaka! Fick en sån underbar nostalgikänsla när jag gick iväg till kiosken för att träffa honom. För 7-10 år sedan spenderade vi i stort sett varje dag under sommaren med att träffa hela gänget vid kiosken för att sen dra vidare och spela basket eller bada eller vad vi nu skulle hitta på. Fjortistiderna återupplevt :)


Mycket ändras genom åren men jag tror många saker fortfarande består, även om de flesta vännerna har spritts åt olika håll i landet. Kiosken är ändå alltid medelpunkten när vi samlas igen.

EDIT!

Jag har även fixat inläggen från Kolmården och Turkiet så att bilderna fungerar där igen. :)

Jag brukar inte hissa saker men nu är det dags! Jag vill nämligen tokhissa:

HMV är en kedja med butiker i England som säljer film, musik, merchendise och TV-spel och allt annat som har med underhållning och multimedia att göra. Anledningen till att jag tokhissar dem är för att de för det första finns precis överallt i England! Bland annat finns det hela 4-5 butiker på Oxford Street i London. Och för det andra så är de billigare än i Sverige. Kan bero på att filmindustrin är snabbare där men filmer som fortfarande kostar 179-189 kronor i Sverige kan ligga på ca 8 pund i HMV, och de har många nya titlar som de säljer 2 för 10 pund och så hittar jag alltid en massa godbitar för typ 2-4 pund.

Den tredje anledningen är den här: 
 

Ja, synd att bilden är så liten men det är HMV exklusive, Reel Heroes. En serie filmer som fått ett omslag som är inspirerat av serietidningar. Och nej det är inte bara typiska superhjältefilmer utan andra filmer som baserats på serietidningar så som Serenity, Hellboy, Wanted, Hulken, Van Helsing, Shaun of the Dead och Hot Fuzz. Själv införskaffade jag Scott Pilgrim vs The World och Kick-Ass i denna serie och hade jag haft råd hade jag köpt hela serien!! Så jäkla snyggt! Scott Pilgrim och Kick-Ass som jag köpte fick jag dessutom för 10 pund då de båda ingick i den kampanjen köp 2 för 10. :)

Förra året när jag var i England med brorsan och Apell köpte jag typ 6 skivor på HMV. Skivor som jag aldrig ens hittar här i Sverige med The Used, Bullet for my Valentine och Bring me the Horizon. Visst de finns på Ginza, men då kostar de 169 kronor styck också. Nu fick jag skivorna för ca 4 pund styck.

Så en stor hiss till HMV! Hoppas de svenska butikerna kan inse vitsen med att hålla lägre priser på film och musik också. Jag hade köpt mer om det inte var så dyrt. Annars köper man allt i England :D

Det går att beställa från deras hemsida och det står att det är fri frakt men jag har inte testat så jag vet inte om den fria frakten gäller till Sverige. Hemsidan hittar ni annars >>>HÄR<<<

Nu kommer lite bilder från England som jag också lovat att jag skulle visa er. :) Jag har faktiskt tagit riktiga turistbilder för en gångs skull. Det brukar jag inte när jag är där, men det var för Jonnes skull eftersom han aldrig varit där. Tills nu!

Äh... ska sluta tjata. Här är de:


Obligatorisk bild på Tower Bridge


Obligatorisk bild på en tunnelbanestation.


Obligatorisk bild på Big Ben.


Obligatorisk bild på Blues & Royals.


Obligatorisk bild på en Tyrannosaurus Rex vid Natural History Museum


Obligatorisk bild på apskelett i taket på Natural History Museum.


Obligatorisk bild på Rosettastenen i British Museum.


Obligatorisk bild på Freddie Mercury vid Dominion.


Obligatorisk bild på en cricketmatch


Obligatorisk bild på scenen på Dominion innan We Will Rock You skulle börja.

Ja jag och Jonne hade ganska fullt upp i England, fast jag hann umgås en hel del med min pappa också. Vi var inne i London redan på måndag morgon efter att ha landat natten mellan lördag och söndag. Då var vi och tittade på alla typiska turistmål som Big Ben, Tower Bridge, St Pauls Cathedral, Buckingham Palace, Trafalgar Square, Picadilly Circus, Harrods och Hyde Park där vi drack kaffe med en envis duva som ville åt våra tårtbitar. :P

Tisdagen var vi också inne i London och gick på Natural History Museum och fick vänta 45 minuter i kö. Värt det dock för det var väldigt intressant och mycket att läsa om våra djur och deras evolution. Vi gick även på Oxford street då, något som jag verkligen avskyr egentligen och jag tror Jonne förstod när vi trängt oss igenom folkmassorna i en halvtimme och kommit halvvägs. :P På vägen hem med tåget var första gången vi märkte av kravallerna dessutom. Tågchauffören meddelade att tåget inte stannade på en station på vägen från London på grund av dem , men annars tyckte jag att det var lugnt.

På onsdagen var vi ute på stan i Southend-on-Sea istället. Mycket härligare shopping då hela centrum är en gågata, det är samma affärer som på Oxfordstreet och bara en tiondel av allt folk. Sen spelade vi lite poker på kvällen också och tog det lugnt. Jonne fick äta riktig fish & chips också. 4 pund för en fiskbit lika stor som en val och gigantisk portion pommes. Och det var bara mediumstorlek! Gotta love it!

Torsdagen var vi inne i London igen. Denna gång för att gå på British Museum. Otroligt intressant med mumier, Rosettastenen, japansk historia, romersk historia och även hela Europa under medeltiden. Fast vi hann inte med allt och planerar att åka tillbaka dit nästa gång vi är i London. Sen åt vi på en charmig italiensk restaurang innan det var dags för kvällens höjdpunkt. We will rock you-musikalen. Jonne som är Queen-fanatiker ut i fingerspetsarna var nervös sen flera dagar tillbaka och under musikalen var han som i trance. Men den var riktigt bra. Fantastiskt bra faktiskt. Man behöver inte vara Queenfanatiker för att uppskatta den, fast det hjälper ju om man åtminstone inte hatar Queen. Tyvärr fick man inte fotografera musikalen och vakterna hade ögon som hökar! Så fort någon försökte såg de det på en gång och var framme och typ stal kameran tills showen var över.

Efter det så åkte vi inte in något mer till London. Fredagen var vi i Southend och gick längs seafront, spelade inne i spelhallarna och satt på puben The Last Post, bästa stället i Southend. Lördagen var också lugn eftersom vi skulle med ett flyg kl halv 7 dagen efter.

Jag kan säga att jag längtar tillbaka redan nu! Saknar ju min pappa när jag inte kan träffa honom så lätt och England är ett härligt land med mycket att erbjuda!

Jag har lånat min pojkväns gamla Playstation 1 och en massa spel och har suttit halva kvällen och spelat Spyro the Dragon. Total nostalgikänsla!!



Och jag har ännu fler nostalgispel att spela igenom.

*Spyro 2 och 3.
*Rayman!!
*Crash Bandicoot 3
och
* Kingsleys Adventure!

Nu har jag lite att göra nu när dagarna plötsligt känns som en mindre evighet!

Jag lovade ju att visa fler bilder från Turkiet och här är de!




Det fanns många sådana här kryddbutiker i stan och just den här var faktiskt ganska speciell. Vi var inne lite snabbt bara och de verkade hur trevliga som helst. De bjöd på olika sorters teer och vi fick provsmaka en massa kryddor. Men sen visade det sig att de trodde vi var dumma turister. Jonne skulle köpa lite svart chili och typ två påsar te. Helt plötsligt packade kilo efter kilo av allt möjligt, bland annat ett äppelte som vi tackade nej till flera gånger men sen tog de med det ändå! Och priset hamnade på 800 kronor! Vi sa att vi aldrig i livet tänkte betala den hutlösa summan och gick därifrån. Två dagar senare var vi på den lokala marknaden och där köpte vi 4 påsar på 1kg styck medte i olika smaker, 250 g turkisk saffran, 250 g chili och lite annat smått och gott och slutpriset hamnade på.... 250 spänn! Så om ni åker till turkiet så låt er inte luras. Låter det dyrt så är det troligtvis för dyrt och det finns många affärer som säljer samma saker där man kan pruta. Marknaden är desto bättre för där gick det verkligen pruta! 



Jag och Jenny höll på att bli övertalade att rida kamel men tyvärr väntade Jonne, Kenneth och Jonnes föräldrar på oss så vi tyckte inte vi hann. Istället fick vi mata dessa urgulliga kameler med melon. 




 Vi tillbringade faktiskt en kväll hemma på hotellet också när de hade tacokväll och "underhållning". Underhållningen bestod av en väldigt "cheesy" trollkarl (se ovan) och en magdansös som jävlades med publiken mer än hon faktiskt dansade, även om hon var otroligt duktig. Jag själv skulle bryta alla ben i kroppen om jag försökte ens hälften av det hon gjorde. Det roliga var att Kenneth och Jenny blev uppdragna på "scen" (framför poolen) för att delta i två trolleritricks, medan Birgitta blev uppdragen i magdansen och Bosse fick till slut magdansösen i knät. Jag och Jonne kom lindrigt undan och i slutet av kvällen vann vi dessutom ett lotteri där vi vann en diamant. Bosse och Birgitta vann också en diamant. Diamanten var visserligen inte stor, 0,2 karat och värd ca 500 kronor i Sverige, men Jonne betalade 750 kronor så fick han den isatt i sin guldring och gick upp en storlek till 0,8 karat. Detta skulle kostat 2000 kronor i Sverige så han är nöjd och jag blev diamantlös men det gör inget :) Jag fick ju trots allt resan i present och hade jag tagit diamanten hade jag tappat bort den lika fort. Nu sitter den fint där den sitter.

Ja, så vad gjorde vi mer då?

Jo vi...


...poserade vid roliga skyltar.


...hittade en sköldpadda.


...gjorde lermasker.


...drack pråliga drinkar.


...och spenderade många timmar vid det vackra medelhavet!

Jag vet inte hur mycket jag egentligen påpekade i bloggen att jag skulle till Turkiet men ni kanske kommer ihåg att jag skrev lite snabbt att jag skulle dit 24-31 juli..? Om inte så kan jag ju berätta att jag fick resan i födelsedagspresent av min underbara pojkvän Jonne. Det var helt fantastiskt där. Visst det var otroligt varmt men det var så skönt att för en gångs skull inte behöva frysa.

Här kommer lite bilder från Side i Turkiet där vi var.

Hotellet vi bodde på hette Begonville och det låg förvisso en kvarts promenad från havet men det var ett fint hotell. Jag och Jonne bodde högst upp i en nybyggd del av hotellet så det var fräscht och lägenheten var stor och ljus.  


Vi hade även världens största balkong! Elva meter lång var den och med två dubbeldörrar, den ena in till "vardagsrummet" och den andra till sovrummet. Nästan onödigt stor och vi satt i stort sett bara där den korta stunden från att vi kom tillbaka från havet och hade duschat tills vi gick iväg ut på stan igen.



Det var jättemysigt vid havet. 30 grader varmt i vattnet och väldigt salt! Lite tråkigt med alla solstolar och parasoller precis överallt men det är ju trots allt ett turistanpassat ställe. Solstolarna var gratis och vi hade en grabb, Apo, som hela tiden sprang och hämtade allt vi ville ha från restaurangen en bit ifrån. Milkshakes, vatten och pizza! :)





Vi åt mycket god mat. Vi åt inte jättemycket traditionell turkisk mat. Detta beror bland annat på att de turistanpassade restaurangerna inte hade så mycket sånt och de restauranger som turkarna själva går till ligger så avsides så de är svåra att hitta. På bilden överst är det grillad ost med granatäppelsås. Side betyder granatäpple på turkiska så det är vanligt på de flesta restauranger. Bilden i mitten är en turkisk kycklingggryta. De flesta grytor serverades på det här viset, i en lerskål som är jättehet! På bilden syns det tyvärr inte, men det ligger salt under fatet som de tände eld på. Flammorna var så varma att de var blå, därför syns de inte. På nedersta bilden är det en kypare som knackar sönder lerkrus som används för att laga till vad som kallas Testi Kebab. Det är i stort sett en köttgryta och i lerkrusen gör de iordning gryta nog för två personer, sen kommer de och knackar sönder grytan vid bordet, för det går inte få ut maten på något annat sätt.



Side var väldigt vackert uppbyggt med mycket palmer överallt! Och moskéer. Moskén på nedersta bilden låg precis jämte hotellet i stort sett och vi hörde väldigt väl när de ropade ut från bönetornet.

 

Vi var och tittade på de gamla ruinerna i staden. Apollotemplet vid havet (längst upp) och ruinerna vid amfiteatern. På bilden längst ner står vi inne i ett gammalt bysantiskt sjukhus. Side byggdes upp av Alexander den Store och präglades senare av romarna men efter det flyttade alla invånare från Side över bergen. Inte förrän mitten av 1800-talet började folk flytta tillbaka och då använde man mycket material från de gamla ruinerna för att bygga upp allt igen. Väldigt spännande historia. Vi var även vid Athenatemplet och tittade. Små ruiner ligger i stort sett över hela staden.

Nu orkar jag inte lägga upp fler bilder. Kommer en del 2 senare i kväll men nu ska jag ta en paus från bloggandet och koppla in Jonnes Playstation som jag fått låna. Nostalgi! Kommer fler bilder sen och ännu fler historier från Turkiet! Promise!

Som ni vet var jag ju på Kolmården med Jonne, Ia och Philip i juli. Här kommer en liten bildbomb!


RESPEKT!


En liten Timon




Delfinshowen


Hajar du?!



Björnmamman fick konstant springa efter sina två busiga ungar. Vi såg även fler björnar från linbanan.


Tapirer är allt bra lustiga djur.


Liten silkesapa. De bet inte mig första gången jag sträckte fram handen, däremot alla andra. Sen försökte jag igen och då fick även jag ett litet bett. En av dem hoppade även upp på Ias rygg men jag tänkte bespara henne att hamna på bloggen. :)


Elefanten Shiba.


Vi såg lejon när vi åkte linbanan. Då åkte vi bara 2 meter över dem.


Tyvärr var vargarna skygga och sprang runt mycket så de flesta bilder på dem blev suddiga men de är så magnifika och vackra djur!



Vi såg en hel del fula fiskar inne på tropikarium också.


Det syns tyvärr ganska dåligt men här var gamen som rymde från fågelshowen!




Vi åkte linbana. Jag var aldrig på Kolmården när det fortfarande fanns bilsafari men jag tyckte ändå att linbanan måste varit en sämre idé. Man såg djuren från på långt håll från ganska hög höjd och gallret var ofta i vägen. Tyvärr. Men vi hade fin utsikt :)


Savannen


GÄÄÄÄSP!


Jag vet att grisen är ganska ful men de var faktiskt ganska fascinerande. De hette Kolmårdengris eftersom det är en ras som helt avlats fram på Kolmården genom att man blandat vildsvin med grisar och sen ytterligare mer tamgrisar så den har fått ett ganska speciellt utseende.


Mäktig silverback!


Det var rätt svårt att få syn på snöleoparderna. De var väl kamouflerade!





Fjäderfäna på fågelshowen!

Kolmården var överlag en väldigt trevlig djurpark och jag hade kanonkul de dagarna jag var där. Fast det var ganska dyrt och det var inte alltid man kunde se djuren så lätt. Lodjuret såg vi t ex bara lite snabbt uppe på en kulle innan den sprang iväg igen. Fast hellre en stor bur med naturlig miljö än att de ska trängas in i småburar bara för att vi ska se dem.

En nackdel var också att Tropikarium som låg utanför tillhörde ett helt annat företag vilket innebar att om man ville se silkesaporna, hajar, fiskar och ormar och sånt kul så var man tvungen att betala ytterligare 100 kronor i inträde. Det var värt det när vi väl var där men ändå lite dumt att Kolmården själva inte har något sådant.

Men jag kommer nog åka tillbaka till Kolmården. Vi såg så mycket mer djur än de som jag visar er nu, bland annat sälarna i sälshowen, antiloper, schimpanser och så en massa roliga fåglar i fågelshowen. Helt underbart rolig helg!

Nu har jag kommit hem efter en varm och solig vecka i Turkiet och en vild vecka i England. Jag ska jobba nu under veckan men efter det ska jag ge er en uppdatering på i stort sett hela sommaren, bland annat då Kolmården, Turkiet och England.

Och jag lovar och svär att jag inte hade något med kravallerna i London att göra. :P

Tror jag har lite otur varenda gång jag åker till London. 2005 hamnade jag i terroristattack nr 2 och nu kravallerna. Om Scotland Yard bestämmer sig för att matcha mina resor till England med alla konstiga händelser så kan jag nog få förklara mig lite. Men jag är bara skyldig till att ha haft väldigt roligt!

Hoppas ni läsare har haft det lika fint som jag!