Filmeri filmera
Har haft en mycket trevlig helg med mycket film! Någon helg måste man ju ta det lugnt med och revbenet sätter för tillfället stopp för det galna festandet ett tag. Men fredagen blev mysig med ett Sagan om Ringen-maraton hos min vän Sara i Jönköping. Det är aldrig fel med Sagan om Ringen. Inte ens 11 timmar av det! På lördagen var jag med Ricard i Jönköping igen, men den här gången för att se Kick Ass på bio. Jag hade verkligen höga förväntningar på den filmen! Jag vet, man ska inte ha det men mina förväntningar blev verkligen väl mötta och mer därtill. Den var råare och grymmare och roligare än så! Jag rekommenderar den verkligen varmt!
För övrigt på filmfronten, om vi blickar lite mer framåt, så har jag läst lite goda nyheter från filmsajten Imdb. Viggo Mortensens haitus verkar vara över och nu är han med i tre nya projekt. Två av dessa filmer ska regisseras av David Cronenberg som Viggo jobbat med tidigare i A History of Violence och Eastern Promises. Den ena filmen är en uppföljare på Estern Promises, dock stod det inte så mycket information om den än. Den andra filmen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om riktigt. The talking cure heter den och kommer handla om Sigmund Freud och Carl Jung och deras hetsiga relation, samt hur de utvecklar psykiatrin. Viggo ska spela Sigmund Freud, Michael Fassbender från Inglorious Basterds ska spela Carl Jung och Kiera Knightley ska även vara med i filmen. Viggo är en utmärkt karaktärsskådespelare och Kiera är en personlig favorit även om hon ofta fastnar i det "romantiska kostymdrama-träsket". Det tredje projektet, A wing and a prayer, verkar dock stå rätt stilla. Filmen ska tydligen ha premiär redan i år men än så länge står det enbart att det är ett rykte att Viggo ska vara med i den och filmandet verkar inte ens ha börjat. Filmen ska handla om en pilot och en mystisk spiritualist som måste jobba tillsammans för att hitta reliker som ska rädda planeten. Tills man vet mer kan man kanske tycka att det låter lite cheesy men jag ger alltid Viggo en chans. ;) Läste dessutom nyligen om att Viggo även ska introducera Dennis Hoppers nya stjärna på Hollywood Walk of Fame. Skönt att se att Viggo är tillbaka och jobbar lite. :) Och tittar man på bilden här nedanför så är det nog inte helt fel tänkt med Viggo som Sigmund Freud. 
Viggo? Freud?
Det kommer dock dröja till 2012 innan den film jag ser mest fram emot kommer ut. I januari ska The Hobbit ha premiär efter att de skjutit upp datumet på filmen. Det finns fortfarande många frågor runt filmen, eller rättare sagt filmerna. Det ska ju bli två stycken. Ian McKellen är ju redan klar som Gandalf och Hugo Weaving som Elrond. Jag hoppas de snart ska avslöja vem som ska spela Bilbo. Ian Holm är tyvärr för sjuk för det. :( Hoppas att valet faller på någon som kan göra rollen rättvisa iallafall. Ryktena säger ju även att den andra filmen kommer handla lite mer om vad som hände emellan Bilbos resa och Kriget om ringen. Dvs, samma sak som händer i filmen The Hunt for Gollum, en film gjord av fans som kom ut 2009 där man får följa Aragorns jakt efter Gollum efter att Gandalf bett Aragorn leta upp varelsen. Detta kommer tydligen vara med i tvåan om Peter Jackson får sin vilja fram. Kanske en repris av rollen som Aragorn för Viggo? Låt oss hoppas det! 
Nähä, allt filmsnack har gjort mig sugen på att se lite film och nu när jag får tv:n för mig själv så kan jag ju sätta igång en. Känner faktiskt för något lättsamt och underhållande då jag är något seg och trött idag. Valet står just nu mellan Merlin, Beetlejuice eller Stardust som jag och Ricard pratade om igår. Vi får se vad det blir men jag önskar godnatt.
Sweet Dreams!
Varför man inte ska filosofera på morgonen!
Inte heller har jag kommit fram till något egentligt insiktsfullt utan snarare blir frågorna fler. Möjligtvis har jag börjat inse att det finns alldeles för många idioter runt omkring mig. Hur blev det så här annars? Hur kan man undvika att låta sitt liv styras av dessa idioter? För oavsett hur jag än vrider och vänder på det så har jag hamnat i den här situationen på grund av att omvärlden styrs av imbeciller som inte förstår hur den riktiga världen fungerar eller som inte förstår hur deras beslut kan påverka inte bara ett liv utan flera liv, kanske hundratals, kanske miljontals! Kanske har jag även hamnat här på grund av min egen idioti. Vad skulle jag kunnat göra annorlunda? Varför gjorde jag inte det isåfall? Varför drog jag mig inte ur när det började gå utför? Varför tog jag inte steget framåt medan det fortfarande var bra? Frågor som aldrig kommer få svar antagligen och även om de fick det, vad skulle det tjäna för nytta nu?
Oavsett hur man försöker se på saken så är det händelser i ens liv som styr det man blir nu. Jag vill verkligen tänka att oavsett vad som hänt så har jag blivit en bra människa. Hur mycket svårt jag än fått gå igenom så har jag vuxit ifrån det. Jag behöver inte gnälla över hur orättvist ödet har behandlat mig eftersom det i slutändan är jag själv som styr vilka vägar jag ska gå nerför. Vart stigarna leder vet väl ingen men hinder är till för att komma runt, inte stanna och grubbla över. Det finns alltid de som har haft det eller som fortfarande har det värre än mig. Så vad har jag då för rätt att komma och tycka synd om mig själv?
Men har jag blivit så mycket bättre som människa då? Egentligen? Hur bra är man om man låter sitt dåliga självförtroende styra vad man tycker om folk? Eller rättare sagt, man låter självförtroendet lura en att tro att folk tycker det värsta om en, vilket gör mig förbannad på dessa personer utan att ens veta hur det ligger till. För jo, jag är nog en sån människa. Min egen osäkerhet får mig att tro att vissa människor ser mig på ett sätt som de säkerligen, antagligen inte ens gör. Jag har väldigt lätt för att bli irriterad när någon förklarar något för mig som jag tycker de borde anta att jag redan kan. Det känns som att de förklarar de mest enkla saker för mig som om jag vore för dum för att förstå. Men de kanske inte alls tänker så. Jag blir även irriterad när någon förvrider det jag säger och får det att verka som något annat, mycket dummare. Kan de inte bara anta att jag menar något bra, inte något korkat? Känner mig återigen dumförklarad men kan det inte vara så att de faktiskt inte förstår hur jag menar helt enkelt? Det behöver väl inte vara så att de antar att jag skulle mena något dumt...
Jag har kört övningar som jag fått av min bror där man listar saker man tycker är dåligt med sig själv som sen omvandlas till något positivt. Exempelvis om man tycker att man är för pedantisk så är det snarare så att man är noggrann och organiserad. Jag gör samma sak fast tvärtom med mig själv hela tiden. Jag kan inte ljuga och är väldigt ärlig. Jättebra egenskaper kan tyckas men i mitt huvud kan jag tycka själv att jag verkar bitchig och otänksam. Nästa gång kanske jag är alldeles för rak och ärlig mot fel person och sårar någon. Eller som när jag tyckte att jag jobbade hårt på att försöka rädda mitt förhållande som var på väg att spricka så var det kanske snarare så att jag blev klängig och behövande. Den största kritikern är en själv...
Ja, morgonen är ingen tid för såna här tankar för de utvecklas bara och blir värre och värre tills man ifrågasätter sitt eget värde, vad man betyder för de man tycker om och hur folk egentligen ser på en. Vad har man egentligen för betydelse hos andra? Är jag en vän som är intressant att prata med eller är jag bara någon att fördriva tiden med tills det finns någon mer intressant att diskutera livet med? Umgås folk med mig för att de verkligen vill eller för att alla andra är upptagna? Man undrar ju om man i slutändan är viktig för någon. Jag hoppas att jag är viktig för någon. Jag vill kunna tänka att det finns någon av mina vänner som skulle bli ledsen om jag t ex flyttade iväg långt bort. Samtidigt är dessa frågor egentligen inte ställda till dessa personer. Det har inte med någon annan att göra än mig själv! Det skulle vara härligt om man kunde vakna upp en dag och vara nöjd med den man är, känna att man duger och veta att det finns de som faktiskt älskar en villkorslöst! Låt oss hoppas att det blir en sådan dag när jag väl vaknar upp! :)
Jag tänker låta musiken tysta mina tankar och flyta in i något som förhoppningsvis kan kallas sömn och imorgon kommer dessa tankar, hela detta inlägg, bara vara jag som skriver av mig! Kanske kan det få någon att se mig annorlunda. Kanske kan det få någon att förstå mig lite bättre. Kanske kan det till och med öppna upp ögonen på någon så att hon/han ser sig själv i nytt ljus! Vem vet? Jag vet bara en sak och det är att oavsett hur missnöjd jag blir med hurdan jag är som människa så kan jag alltid förbättra mig! Jag kommer aldrig bli en sån som tror jag är perfekt. Och ska vi vara ärliga nu? De som tycker de själva är perfekta har oftast de värsta åsikterna eller idéerna och är dessutom obenägna att ändra dessa. Man behöver nog vara lite osäker ibland.
Signing out!
Får tuppjuck!
Vilken lugn och skön början på påsken det varit. Nästan iallafall! Det började lugnt och fint med att moster Annika och kusin Mattias åkte ner från Dalarna för att hälsa på. Vi tog det mest lugnt på kvällen och pratade. Eller ja, mamma och moster pratade. Vi andra fick som vanligt inte en syl i vädret. :)
Och efter fredagskvällen gick det bara utför... Först satt jag uppe alldeles för länge som vanligt. Somnade inte förrän 07.20 och 10.00 skulle jag kliva upp igen. Men det är inget ovanligt från min sida. Fick till och med sova till halv 11 och sen bar det av till Värnamo med kusinen för att hämta brorsan och åka till den gröna butiken inför kvällens festande. Efter en påskmiddag hemma hos modern så drog vi tillbaka till brorsan. Tänk på stackars mig som redan var trött! Det blev en hel rad Deerhunters och en hel del öl och cider.
Nu ska det nämnas att vi ungdomar faktiskt inte var värst. Morsan och mostern hade tydligen tråkigt hemma så mitt under festligheterna dyker de upp på festen, varsin scarf knutna runt huvudet, ställer sig och drar i snöret till en påskdekoration som kacklar så att det kacklades för fullt i lägenheten. Sen försvann de lika snabbt som de kom. Men det slutade inte där, oh nej, plötsligt började vi överösas med MMS till våra mobiler med bilder på den här kacklande påskdekorationen på olika platser med ett namn skrivet undertill. I en blomkruka (djungel-tupp), nerbäddad i en säng (trött tupp) eller på en vinflaska (coq au vin). Det här fortsattes även under söndag förmiddag då morsan och mostern åkte till Växjö. Då fick "tuppen" stå framför en kyrka (kyrktupp), sitta vid en staty (tupp i fint sällskap) och tillsammans med en katt som låg på en dyna och vaknade (uppe med tupped). Snacka om att både de och jag har fått totalt tupp-juck! 
Glad Påsk på Er!
Mardrömmar!
Alla som känner mig väl vet att jag är otrolig vad gäller att drömma. Jag drömmer mycket, jag kommer alltid ihåg mina drömmar och jag drömmer dessutom väldigt konstigt. Det räcker dessutom med att en person nämner något lite snabbt i förbifarten för att det ska påverka mina drömmar samma natt. Då kanske det inte är jättebra att man lyssnar på musik när man sover. Mina drömmar har påverkats mer än en gång av musiken jag lyssnar på. Men inatt blev till och med jag förvånad. Jag vaknade med lätt ångest och oro över var den här drömmen kom ifrån. Det finns inget logiskt med den här drömmen.
Jag drömde att jag strulade med...... wait for it...... Måns Zelmerlöv! 
Måns Zelmerlöv! Vart kom det ifrån? Jag lyssnar definitivt inte på hans musik och så vitt jag vet har jag inte läst, hört eller sett något om grabben på evigheter! Inte nog med att jag drömde att vi strulade, jag drömde även att vi låg och hånglade mitt framför Marie Serneholt som, om jag inte minns helt fel, är hans flickvän. Hon brydde sig dock inte. Som tur var så tog drömmen en helomvändning mot slutet då jag istället hittade på olika sätt för att komma iväg därifrån. Men vart jag än åkte så var han där, ivrig att hångla med mig igen. Ska jag vara smickrad eller jäkligt rädd?
Att drömma om kändisar är inget konstigt visserligen. En gång drömde jag en mardröm om att jag blev våldtagen och jagad av Richard Herrey, dock utan gyllene skor så det får man väl kanske vara... glad över... eller något...
Varför kan jag inte drömma om Jared Leto, eller Viggo Mortensen? Eller Tom Welling, ja minst Alexander Skarsgård iallafall men nej... Måns Zelmerlöv invaderar mina drömmar och jag har ingen som helst ursäkt för det!
Can't read my pokerface!
Jag vann på pokern idag! Och inte bara det. Jag vann för ANDRA gången i rad! :D Jag ligger dessutom på första plats i våran statistik som vi för. Ligger plus med hela 800 kronor! Ja det kanske inte låter mycket men vi är oftast inte mer än 5-6 stycken som spelar heller och insatsen ligger på 100 kronor.
I vilket fall som helst är jag rätt stolt över mig själv och mina pokerkunskaper (va det någon som sa röta?) och att jag hela 2 ggr på raken slagit ut grabbar som spelar poker regelbundet och spelat i flera år dessutom. Och jag var den som slog ut 3 av de 5 jag spelade mot! Det bara knakar till när jag rätar ut min rygg och höjer näsan mot skyn! Har en känsla av att jag inte kommer att få vara med på nästa pokerspel dock. xD
