Jag satt just och funderade på att det här är sista kvällen som mitt liv kommer att se ut så som det gör nu. Jag höll på att packa inför helgen och bara tänkte att det kanske är sista gången jag packar ner dem i min väska... Nästa gång kanske jag packar ner dem i en flyttkartong.

 

Imorgon kommer dessutom älsklingen hem, för gott! Han tar sin examen, blir utbildad hälsocoach och massör och flyttar tillbaka från Skåne och internatet i Munka-Ljungby. Det är med andra ord imorgon som vårat liv tillsammans startar på riktigt!


Imorgon fyller jag dessutom år. Tjugotio år! Vuxen på riktigt och ingen återvändo!



Hur overkligt känns det inte just nu alltså... Från och med imorgon kommer livet inte vara på något sätt som det har varit det senaste året. Hur snabbt kan inte förändring ske?

Jag har haft funderingar ett tag på att eventuellt starta en ny blogg, fast då en som skulle handla helt uteslutet om Nail Art och kanske även nagelskötsel även om jag själv är otroligt dålig på att ta hand om mina naglar på rätt sätt. Har bara haft 4 naglar som gått av på 1 ½ vecka. xD

Men jag skulle självklart behålla den här också. Jag har ju så mycket annat att babbla om som inte jag skulle vilja ha på en nagelblogg. Sen har jag flera läsare som jag inte vill förlora för att min blogg plötsligt skulle handla uteslutet om något de inte är intresserade av.


Problemen jag känner som hindrar mig något är det här:


* Jag känner att jag knappt har tiden att uppdatera den här bloggen så ofta som jag vill så hur ska det då gå med två?

* Jag har ingen bra kamera för tillfället och om jag då ska satsa på en blogg som är beroende av bra bilder så måste jag införskaffa något sådant och just nu är ekonomin inte så förlåtande. Eller rätttare sagt, jag prioriterar lite annat just nu.

* Vad kan jag komma med utöver ett inlägg i veckan som visar upp vad jag själv målar? Inspirationsinlägg? Skötselråd? Tutorials? Ge mig gärna en massa idéer! Hur kul är det egentligen med en blogg som inte kan komma med mycket eget?


*Nagelbloggar är beroende av att man konstant kan köpa nya nagellack så man kan visa för andra, göra recensioner och sånt där. Vilket också innebär att man måste ha en megakoll på nya kollektioner och märken. Och jag bor i en pyttestad där det är svårt nog att hitta något annat än Isadora och Depend. Egentligen är väl problemet samma där. Hur ska jag hitta tiden att engagera mig i sånt?



***********************************************************

Jag vill veta era åsikter och alla tips, idéer och goda råd ni kan ge mig! Är det en bra idé?


Samtidigt så vet jag att jag egentligen inte ska bry mig om ifall min nagelblogg skulle locka läsare, eller hur jag bygger upp den. Det skulle ju trots allt vara min blogg. Men om det bara blir något litet inlägg då och då med veckans challenge så känns det inte värt att starta en hel blogg, för då kan jag lika gärna lägga upp det på den här bloggen.  

Som jag kanske nämnt tidigare så får jag mail oftare än jag får kommentarer och att det är flera som hört av sig och faktiskt bett om hjälp. Dock hade jag inte kollat min mail nu på ett tag, men när jag kollade igår låg där ett mail från en tjej med en fråga som jag tycker känns väldigt viktig. Jag skrev tillbaka till henne och fick lov att publicera hennes fråga på bloggen.

”Hej! Jag heter *****, är 20 år, och jag hoppas du kan hjälpa mig för när jag läst din blogg så verkar det som att du och din pojkvän är så lyckliga tillsammans. Sen tycker jag att du verkar förstå kärleken på ett helt annat sätt än mina vänner som jag har försökt fråga om råd. Det är nämligen så att jag har haft förhållanden, men aldrig upplevt den där himlastormande känslan av att vara så förälskad. Som du själv skrivit, det gör ont i hjärtat på dig när du och din pojkvän är isär. Ni saknar varandra, och säger gulliga saker till varandra. Jag har aldrig upplevt det. Jag har varit kär men det har aldrig känts så där underbart. Det blir grått och vardagligt och till slut tröttnar jag på att killarna jag är ihop med knappt kan säga att de tycker om mig. Var är min prins som sveper mig av fötterna, säger att jag är vackrast i världen och slåss för min skull?”

Ja, vad ska jag svara på det? Kärleken är ett mysterium som vi aldrig kommer att förstå fullt ut. Däremot kan jag nog ge rådet att du inte ska leta efter den där himlastormande känslan, för det är inte alla som upplever kärlek på det viset. Kärlek handlar inte om att man ska bli svept av fötterna av någon prins som i sagorna, och definitivt inte att han ska slåss för en. Det är helt normalt att det blir grått och vardagligt efter ett tag. Det är då man väljer om man ska vara kvar i förhållandet eller inte. Jag personligen tror att om man verkligen älskar någon så trivs man även med det grå och vardagliga.  Då är kärleken mer mogen och stabil.

Komplimanger är väl något vi alla vill ha. Helst hela tiden! Men vill man ha komplimanger ska man inte bara vänta på dem. Säg en komplimang till din kille först så får du nog en tillbaka, och ju mer komplimanger man ger desto lättare blir det.  

Sen tänker jag nog vara lite elak och säga att ung kärlek faktiskt sällan är äkta kärlek. Många unga tjejer bildar sig en felaktig uppfattning om hur kärleken ska vara och hur det ska kännas genom hela förhållandet. Men när man är ung spelar hormonerna spratt med en och känslorna flyger fram och tillbaka som ett jehu. För jag tror verkligen att man som ung måste få "leka av sig". Man måste prova på kärleken, och alla de olika faser den kan erbjuda, allt från smärta till lycka. Men det är först när man blir äldre som man kan förstå den, och även uppleva den på riktigt. 20 kanske inte känns så ungt. Man är myndig, man får gå på krogen, man kanske till och med jobbar och har lägenhet eller kanske barn. Men när det gäller kärlek är man fortfarande bara barnet som tar sina första stapplande steg.  Den kärleken jag upplevde när jag var 18-20 är ingenting mot den kärlek jag känner nu.

Det är så vanligt att vi tjejer uttrycker oss med ”Jag har aldrig varit så kär som nu.” Du kanske själv känner igen den. Och det finns sanning i det. Ju mognare man själv är och kärleken är, desto starkare blir den. Mitt bästa råd jag kan ge till dig nu det är att inte ha bråttom. Du behöver inte hitta kärlek, du måste inte ha en pojkvän. Låt känslorna komma till dig istället för att jaga dem. Det är då du helt plötsligt finner kärleken, när du minst anar det, och det är det jag anser vara att bli svept av fötterna.


Det du måste göra innan du går in i ett förhållande är att känna efter. Tycker du om killen? Är du kär? Glöm bort det där med att vara redo eller att det är en bra plats i livet för ett förhållande. Kärleken struntar fullständigt i vart i livet du är. Glöm aldrig bort att det INTE är viktigt att ha pojkvän. Man är inte sämre som människa för att man är singel och ett förhållande betyder ingenting om inte känslorna finns där redan från början. Jag är övertygad om att du kommer att känna av den där kärleken så småningom. Du kommer att få en massa komplimanger och så länge du är villig att jobba för det så kommer inte förhållandet bli grått och tråkigt.

Lycka till! <3





OBS! Jag är inte på något sätt utbildad som terapeut eller psykolog, utan jag ger bara min synpunkt på det hela. I slutändan måste alla själva lära sig att känna efter när saker känns rätt eller fel och veta vad som är bäst för en själv.

Eftersom min mamma är i Köpenhamn idag och jag själv har åkt ner på en dagstripp till Skåne så kan jag inte fira min mamma. Men jag har iallafall lämnat en present till henne på köksbänken tills hon kommer hem. ;)



Grattis på mors dag kära mamma!

Jag tänkte dra upp lite om en fobi som inte är direkt ovanlig men som många faktiskt inte ens vet om! Emetofobi kallas den och det är helt enkelt fobi för att "hälsa på Ulrik" eller kasta upp.

Jag lider själv av denna fobi och klarar alltså inte ens av att skriva vad fobin handlar om. Det är dessutom väldigt tufft för mig att skriva detta inlägg eftersom det fobin handlar om är det sista man vill tänka på. Men jag ska försöka förklara så gott det går.

Emetofobi yttrar sig på flera sätt, exempelvis att man är rädd för att må dåligt offentligt, man klarar inte av att se andra som mår dåligt och i många fall så har man en överdriven rädsla för bakterier och smittor. Många emetofober klarar inte av offentliga toaletter, att ta i handtag eller sitta på samma buss som någon som är förkyld.  

Emetofobi kan även utvecklas till andra fobier, framförallt för saker som kan kopplas samman med att må dåligt som flygskräck (flygsjuka), tandläkarskräck (händer i halsen) eller för att gå på tivoli.  



***************************************************************************

Enligt en brittisk sammanställning tillhör emetofobi en av de mest vanliga fobierna och rangordnas som nummer 5 eller 6 av vanligaste fobierna. Trots detta är det alltså inte många som vet om denna fobi. Däremot har jag märkt att flera andra bloggare har yttrat sig om att de själva har denna fobi, då bland annat Paow och Keela. En tjej skrev till mig häromdagen och berättade även att hon startat en ny blogg där hon förklarar hur det är att leva som emetofob och den kan ni läsa >>HÄR<<.


När jag haft kontakt med andra som har samma fobi så är vi ofta överens om samma sak, nämligen att man upplever en minskad förståelse för just emetofobi. Folk verkar inte ta fobin på allvar, eller inse att det faktiskt är en riktig fobi. Många verkar ha svårt att förstå att det handlar om mer än att man bara tycker att det är äckligt, utan att man faktiskt får ren panik eller ångestkänslor. Folk kan prata hejvilt om just det jag har fobi för utan någon respekt för att vi som är emetofober faktiskt tycker det är fruktansvärt plågsamt. Man kastar inte spindlar i ansiktet på en person med arachnofobi (spindelfobi), då borde man även visa hänsyn till en som har emetofobi.  


****************************************************************************

Jag personligen är inte alls lika hårt drabbad som många andra. Jag har inte fobi för baciller eller att ta i handtag, inte heller för att flyga eller åka båt eller gå på tivoli. Däremot tycker jag det är väldigt obehagligt när jag inte mår bra, eller om någon i min närhet säger att de inte mår så bra. Jag kan tycka det är jobbigt att vara på en fest om jag märker att någon blir för full. Jag klarar inte av att se någon må dåligt på film eller tv och jag är inte så överförtjust i tanken på att åka till sjukhus där det finns människor som är just - sjuka. Det jag har mest problem med är att se andra göra detta, och att höra ljudet...

Jag har även märkt av många andra "symptom" som kan följa med emetofobi, bland annat har jag inte haft magsjuka sen jag var liten, något som verkar vara vanligt bland emetofober eftersom de inte gärna utsätter sig för bakterier och smitta och är noggrannare med hygien och att tvätta händer osv. Jag tvättar inte händerna för minsta lilla men jag tvättar dem nog oftare än många andra.

Det finns även andra små tvångstankar som jag har som följer med emetofobin. Spilld mat på gatan t ex kopplar min hjärna ihop till något annat och jag får direkt höja blicken och fokusera på något annat för att inte tänka på vad det kunnat vara. Sitter jag jämte någon som hostar kan jag rycka till och koppla det till ett visst annat ljud tills jag märker att det bara var en hostning. Efter en fest en natt valde jag bort att följa med min älskling hem på grund av att han var för full och valde istället att sova trångt tillsammans med en annan tjej på min brors soffa, av ren rädsla för vad som skulle kunnat hända på vägen. Något jag har superdåligt samvete för idag.


Men jag har även lärt mig kontrollera fobin något. Jag kan koppla bort tankarna och undvika att få den där panik-känslan. Jag kan tappa aptiten om någon råkar nämna ordet när jag äter, men jag kan också fokusera på något annat och få tillbaka den lika snabbt. Som sagt, det finns de som är så mycket mer drabbade än vad jag är, som inte kan leva normala liv tack vare denna fobi, så jag får kalla mig lyckligt lottad även om jag vid ett flertal tillfällen har gjort ett val mot min vilja på grund av fobin.


*****************************************************************************

För er som vill veta mer så kan ni även läsa på dessa sidor om denna fobi:


*Emetofobi.se - Föredetta SME (Svensk mötesplats för Emetofober), där man kan bli medlem och ta del av ett forum med andra emetofober.

*Fobikliniken - Lite kort om Emetofobi och hur den yttrar sig.

*Emetofobi-blogg - En privat blogg som tyvärr inte har så mycket mer än ett enda inlägg om just emetofobi, och det verkar vara lite dåligt översatt med ett program, men kan man bortse från det så är det inlägget väldigt informativt och berättar hur det kan vara för någon som har extrem emetofobi. 


******************************************************************************** 


Vill bara avsluta med att jag tycker att man ska visa respekt för att vissa människar faktiskt har irrationella rädslor för de mest konstiga saker. Bara för att man själv inte är rädd för något betyder inte att någon annan inte kan vara det. Alla bör få respekt eftersom deras fobier ändå drabbar dem negativt på ett eller annat sätt och en fobi är inget man kan styra själv. Det är inget medvetet val man har gjort och man ska inte behöva göras till åtlöje för att man har en fobi som inte är lika "accepterad".

Detta är inlägg nr:


 


Coolt va?!


444 räknas som änglarnas tal om man tror på sånt...

År 444 belägrade Attilla the Hun Ungern.





Volvo PV 444


Och ja, inlägget är tidsinställt. Jag brukar inte sitta uppe kl kvart i 5 på morgonen och skriva såna här inlägg, även om det låter kul! :D

Jag har precis kommit hem igen från Värnamo efter en långhelg tillsammans med min älskling. Jag har ju faktiskt varit duktig och mobilbloggat ganska mycket under hela tiden jag varit borta. Dock inte idag! Det har varit galet fint väder idag! Jag blev jättesolbränd, med en riktig bonnabränna efter våran fisketur igår och idag har jag försökt jämna ut den lite iallafall. Har ju varit tillräckligt varmt för att springa ute i kjol och linne. När det är varmt är denna bloggerska en mycket lycklig tjej! <3

Men jag har inte bara latat mig i solen utan har även fixat en massa med mina små salamandrar. Jag och älsklingen har ändrat om lite hos de vuxna, gjort "land-akvarium" till de små när de väl börjar krypa upp på land och även kontrollräknat ungarna. 11 ungar är de inte 9 som vi trodde från början!



11 små yngel och en snigel! Men nej, de bor inte i denna låda i vanliga fall. :)

Jag har haft funderingar på en ny bloggdesign ett tag nu. Egentligen ända sen jag ändrade den sist eftersom jag inte visste vad jag tyckte då. Men då vill jag ju självklart ha ett bättre bildredigerignsprogram på datorn först så jag kan göra en ordentlig header, istället för att tvingas använda Paint som jag gör nu. Försökte ladda ner Gimp till min dator men den vägrade sätta igång. Men ska försöka fixa det innan jag byter design. Har eventuellt min bror till hjälp med min header om han kommer ihåg det.



Men jag vill ha er hjälp!!!


* Ska jag fortsätta ha gråa inläggsrutor med färgad text, eller ska jag byta till något mer lättläst som vitt med svart eller mörk lila text?


*Ska jag satsa på en mörk design eller en mer färgglad?


*Är det något mer med designen som ni tycker ska ändras, som är jobbigt eller svårt att förstå som behöver ändras?


*

Denna veckans challenge har jag planerat i flera veckor så jag är jätteglad att den är här äntligen! Haha, ja, jag har tittat i förväg på alla veckor och de jag kan har jag bestämt i förväg. Anledningen till att det var så lätt är för att jag har en låt som jag funderat på länge att göra en design efter, och då är det inte låten i sig utan snarare videon. Låten är också en personlig favorit som hängt med länge, men det är videon jag fastnat mest för. Den är så förbannat "snygg"!!!


Checka!:





Jag bestämde mig för att använda mig av färgtemat i videon, nämligen svart och rött med inslag av vitt, och att plocka ut detaljer ur videon som jag sen målade på mina naglar. På tummarna tog jag mig lite vatten över huvudet och bestämde mig för att måla huvudpersonerna i videon nämligen Helena och sångaren Gerard Way. Men nu ska ni få se resultatet!








Haha, jag är fett nöjd med naglarna. Bara så tråkigt att
det inte kommer fram rättvist på bild!
Men ja, jag fick till Gerard Ways galna blick och
Helenas tomma "dödsblick" tyckte jag!


Resten av naglarna ser ut så här:

 

Lillfingret är helt rött med ett kors (klistermärke) som symboliserar kyrkan i videon.
På ringfingret har jag målat Gerar Ways röda slips som han bär i hela videon.
Långfingret ståtar med en lite halvt misslyckad gradering i rött och svart.
På pekfingret målade jag röda "rosor" som Helena håller i videon.


Detalbilder på rosorna och slipsen:

 


Jag är såååååå nöjd den här gången. Det enda negativa jag kan komma på så var väl att jag egentligen hade velat använda mig av en ljusare röd färg än den blodröda jag hade, för då hade alla detaljer framträtt bättre på bilderna. Men jag lovar att de ser mycket bättre ut i verkligheten och då passar det mörka röda. Videon jag utgick ifrån är ju trots allt ganska "mörk" i handlingen.

Det här är en sån där design som jag troligtvis inte kommer att vilja ta bort tills nästa vecka. Jädrans!

Idag kommer min älskling hem från Skåne för att stanna ändå till måndag så nu är det hetspackning som gäller innan jag åker för att umgås lite med honom. Kommer att ha med mig datorn, men jag kommer inte lägga så stor prioritet eller energi på att blogga. Jag har tidsinställt lite inlägg så det kommer ändå finnas något att läsa för den som är intresserad.

Have nice weekend!

Kom precis hem från en långpromenad och upptäcktsfärd runt Rudö, en väg jag faktiskt inte gått trots att jag bott mestadelen av mitt liv i detta område. I början var det bara ren trollskog och det enda vi hittade var pallar med takpannor. Men sen hittade vi lite roligare saker!

Det växer bambu mitt ute i skogen av någon mystisk anledning! o.O



Ett mysigt litet vattenfall. Vi såg även flera gamla källor
med porlande vatten som använts för att få vatten
till hus som sen länge har rasat och blivit en hög brädor.




När vi kom runt skogen och ut i "byn" mötte vi några härliga
Ardennerhästar i en hage!



Så fina, men de hälsade bara lite snabbt innan
de tyckte att gräset var viktigare än oss.



Lite lerig men otroligt fin! Svårt att tänka sig att denna
häst föddes brun och kommer vara helt kritvit när han
nått 8-9 års ålder. Hur fin är han inte!? 


Jag brukar inte tycka att området runt Hillerstorp har mycket att erbjuda men nästa gång jag ska ta en långpromenad ska jag ha med mig fika och gå denna väg igen! Bambu mitt i skogen liksom... Nästan som att man varit utomlands, haha!

Det har varit ovanligt blåsigt och kallt nu senaste dagarna, iallafall för att vara maj. Mitten av maj dessutom.  Så självklart börjar man drömma sig bort till varmare breddgrader och solsemester med en massa bad.


Ett av mina och även älsklingens drömresmål är Tanzania & Zanzibar. Här får ni några anledningar till varför!

 
 
 
 
Alla bilder är från We❤it

Det har poppat upp lite överallt nu att det är trendigt med en så kallad dip dye, dvs när man färgar eller tonar topparna på sitt hår i en avvikande färg.

Like so:

 

Lite lustigt ändå tycker jag. För ca 10 år sedan färgade jag nämligen mitt då ljusblonda hår lila i topparna! En dip dye med andra ord men då var det banne mig ingen som härmade mig, eller som tyckte det var snyggt. Jag fick snarare blickar som att jag var galen.


De skulle bara vetat hur långt före min tid jag egentligen var. ;) Och vad jag önskade att jag hade en bild på mig själv från den tiden! Trendorakel som jag var tydligen!


Nej, jag tycker bara det är härligt att coola färger blir lite mer "mainstream" så kanske jag själv inte känner mig så galen om jag någonsin genomför det jag vill med mitt hår.

...så har jag faktiskt fotograferat det jag köpt och tänkte visa upp det i bloggen. Jag hittade ju mina snapsglas till slut och är så nöjd med dem!

Dessa är helt klart mina favoriter. Enkla i formen, men frostningen som går upp på halva glaset gör dem förbannat snygga!




Dessa köpte jag också, för att fylla ut så man har om det blir fest! Enkla men ändå snygga!




Köpte även denna vanliga enkla vita skål. Den kostade 20 spänn och var i otroligt fint skick så den blev min! 


 Allt detta gick på 80 kronor totalt så det känns totalt värt det! Haha, och så märkte jag hur mycket vitt det är på bilderna! Jag som inte ens är förtjust i vitt, men det är inte mitt kök på bilderna utan min mammas och så vitt är inte hennes kök heller, det är bara just den hörnan som är så vit. Bäst för foton med andra ord. :)

Well well, nu ska jag checka klart McLeods döttrar, sen blir det lite sen träning. Frukosten har inte lagt sig ordentligt än. Ciao!

Jag har verkligen inte varit aktiv på bloggen idag, och egentligen beror det inte på att jag inte haft tid, jag har bara inte haft någon inspiration eller ork. Som ni kanske förstod av det förra inlägget jag gjorde så sov jag ju inte bra alls i natt och vaknade ganska sent. 12:30 för att vara exakt men det känns i kroppen att jag inte riktigt sovit ut ordentligt.

Men trots det har jag iallafall tagit tag i min del av gårdsstädningen som egentligen skulle skett igår. De ställde in den på grund av dåligt väder, men frågar du mig var det fantastiskt väder igår för städning. Vem vill städa när det är kanonväder liksom, och igår var det uppehåll och bara lite blåst. Så då kan alla grannar stå där och städa nästa helg såkan jag vara ledig och sitta och njuta i det soliga vädret som utlovats. ;)

Utöver det så har jag faktiskt även lagat mat till både mig och min mamma och jag har pratat med min far lite kort, städat köket och har ändå haft tid att njuta lite av solen och tala med älsklingen i telefon i 2 timmar!


Så egentligen är det väl först nu som jag känner att jag inte har sovit. Nu när jag sätter mig ner i soffan med datorn, inser att det inte finns något sevärt på teven och bara dricker te och varvar ner. Det är inte ofta jag är trött redan vid midnatt så man kanske ska ta tillvara på det?


Godnatt!

Hi hi, checka tiden jag la upp detta och jämför med bilden. :D

Okej, jag erkänner, jag fuskade... klockan hann bli 03:16 innan detta var klart så jag tidsinställde. 

Men fortfarande ganska coolt när man försöker illustrera att man inte kan sova. Men ska försöka igen. God natt!

Drar iväg till Second Hand i Hillerstorp för att kolla utbudet där ett tag. Vet ju sen innan att man kan hitta pärlor där när man minst anar.




Det jag främst är ute efter är snygga snapsglas och en lite roligare klocka till köket, sen får man se om man hittar annat roligt. För ärligt talat har jag letat efter snapsglas länge nu och antingen är de galet tråkiga eller så kostar de skjortan. Får se vad Second Hand har att erbjuda.

Bild lånad från Swedish Antiques

Jag har nog aldrig lagt upp ett enda inlägg om kläder jag vill ha, men jag blev KÄR idag!!

Jag har nämligen funderat på att köpa ett par nya svarta ballerina-skor, för när jag inte har Converse på sommaren så har jag mina svarta ballerinaskor och de håller nog i det närmaste på att rasa sönder numera!

Och så hittar jag de här:

De är svarta, det är ballerinaskor, de har paljetter och det är dödskallar på dem!! I Love!! Skorna finns i Fokis egen webbshop Fokiwa och kostar 289 :- HÄR kan man köpa dem!

När det ligger 2 förstörda, fläckiga gamla handdukar i soppåsen, är svarta fläckar över hela badrummet och man har svarta fläckar på öronen och i nacken så förstår man varför man egentligen borde gå till frisören för att färga håret! 

BILDKÄLLA

Det var länge sen jag kände mig tillräckligt motiverad för att köra ett ordentligt åsiktsinlägg, men jag blev faktiskt inspirerad nu. Jag har läst fram och tillbaka om folks olika synvinklar och åsikter om plastikoperationer, ett ämne som ändå blir mer och mer aktuellt. Jag har t ex läst om folk som rasar mot att unga bloggare plastikopererar sig på löpande band, och det ska konstant diskuteras om kändisar och deras operationer. Har hon eller har hon inte?

Jag tycker  personligen att hela plastikindustrin fungerar väldigt dåligt och att det egentligen är där problemet ligger. Jag tycker inte det är något fel på att plastikoperera sig om man verkligen mår dåligt över något, men i dagens samhälle så kan en person fixa till minsta lilla så länge de har pengar till det. Och så är det ju när det finns privatkliniker som ser varje fall som ett extra klirr i kassan, snarare än en person, som det blir så fel!


Jag vet att en person oftast får gå på konsulterande möten om de bestämt sig för att göra en operation, men jag tycker att det krävs mer än så. Jag vet inte vad kirurgerna går efter när de bestämmer vem som är lämplig eller inte, men tittar man på de mest extrema fallen idag så kan man fundera på hur läkarna har tänkt när de godkänt att dessa personer ska få operera sig.






Jocelyn Wildenstein som syns på bilden ovanför är väl ett typexempel på när det har gått för långt. Jag skulle vilja veta vilken läkare som tycker att hon fortfarande är en lämplig kandidat för en plastikoperation? Någonstans har ju läkarna glömt bort vad som ska vara för en persons bästa och bara tänkt på hur mycket pengar de kommer få in på att göra dessa operationer.


Innan jag får den frågan så kan jag svara att ja, jag hade själv kunnat tänka mig att göra en operation om jag hade pengarna. Det finns en grej jag faktiskt mår ganska dåligt över på min kropp och det skulle jag rätta till. Men då skulle jag ju också vilja att läkarna faktiskt utgick från just det, att jag mår dåligt över något och att jag därför är en bra kandidat. Sen skulle jag vilja att de stoppade mig om jag ville fortsätta göra fler operationer, eftersom dessa operationer inte hade varit för att jag skulle må bättre, utan enbart skulle vara ytligt.






Man ska försöka vara så stolt över hur man ser ut som möjligt, men i vissa fall så är det faktiskt inte möjligt. Och när det då trillar ut kändisar och bloggare som opererar sig på löpande band så blir hela plastikindustrin en cirkus. Jag hade velat se att människor som bestämt vill operera sig får träffa både konsulter och även en kurator eller psykolog där man verkligen pratar igenom det, och där man verkligen kan bedömma om en person faktiskt mår dåligt av sitt utseende eller inte. Med tanke på vad som kan hända om en plastikoperation går fel så är det väl det minsta man kan göra?

*****************************************

Vad anser ni? Är all plastikoperation fel eller finns det undantag då man kan förstå det?

Veckans challenge gick ut på att skapa något randigt eller på något vis inspireras av ränder. Ganska kul challenge eftersom det kan innebära så mycket och man kan leka med färger eller mönster på en massa olika sätt.


Jag gjorde det ganska enkelt för mig eftersom jag har "stripers" hemma, dvs speciella nagellack med smala penslar som är till för att göra just smala ränder. Så jag gjorde ett rutmönster med ränder i chockrosa och svart på en ljusrosa bas.

Jag blev jättenöjd med min tumme, men på de andra naglarna började det svarta nagellacket att bli lite tjockt och klumpigt att arbeta med. Så det blev inte jättebra, men jag är nöjd ändå. Det här är faktiskt en design jag har haft knske 2-3 ggr tidigare, innan jag gick med i denna challenge och jag tycker den är effektfull men enkel och så lätt att variera.

Och nej, det blir ingen tutorial den här gången heller. Detta för att det är en ganska enkel design och det är inte svårt att lista ut hur man ska göra, och dels för att jag använder mig av stripers som kanske är lite fusk. Har man inte sånt så kan man använda en vanlig smal pensel eller en tandpetare.

Jag ser däremot fram emot nästa veckas challenge. Där har jag bestämt att jag ska utmana mig själv ordentligt!

Vilken bra dag det här kommer bli! Jag har varit på arbetsintervju idag och det kändes bra och nu har jag en liten paus innan jag ska lägga mig ute på en filt på gräsmattan med en kopp kaffe, en bra bok och lite bra musik i hörlurarna! Det är ju som sommar ute!


Ikväll har jag ju även min lilla hemma-spa-kväll så det blir ingen överaktiv dag i dag, men det finns regniga dagar för sånt!

Denna vecka var den jag fruktade mest. Jag är verkligen inte förtjust i blommor och när man då ska inspireras av dem så är det svårt. Dessutom trodde jag att denna veckas challenge skulle vara förra veckan, så jag har gått runt med denna idén i huvudet i två veckors tid. Då känns det inte alls lika roligt.

Men jag gick på min älsklings tips om att köra på årets majblomma, för att använda mig av årets färger eller göra majblommor helt enkelt.

Det här är årets majblomma:

Och så här gjorde jag med naglarna:







Haha, ja det blev jättefult! Jag stressade som vanligt, trots att jag lovat mig själv att inte göra det och så hittade jag inget bra nagellack som matchade den lila färgen på de bakre bladen. Men det blev väl ändå lite blommigt och den gröna färgen matchar all grönska som växt fram under helgen. Och så har det ju blivit maj nu, så helt fel blev det väl kanske inte. :) På lillfingret körde jag ett randigtmönster i årets färger istället.

Nu är jag så där stolt igen! Fick nyss ett sms från Lobby där han berättade att Slitz kom ut häromdagen med en lista på Sveriges 100 bästa rockband med en bifogad bild från tidningen. Tror ni inte att min brors band Solitude var med på listan... på plats 23!!


Megastort grattis till "mina" grabbar!

Vilken underbar helg det har varit! Framförallt dessa två dagar extra med min älskling och det underbara varma vädret! Jag tänker inte lägga ut en gigantisk text med allt jag gjort i detalj så här får ni det i korthet!

* Jag har hittat, köpt och ätit Delicatobollsglass i solen!