Jag satt just och funderade på att det här är sista kvällen som mitt liv kommer att se ut så som det gör nu. Jag höll på att packa inför helgen och bara tänkte att det kanske är sista gången jag packar ner dem i min väska... Nästa gång kanske jag packar ner dem i en flyttkartong.

 

Imorgon kommer dessutom älsklingen hem, för gott! Han tar sin examen, blir utbildad hälsocoach och massör och flyttar tillbaka från Skåne och internatet i Munka-Ljungby. Det är med andra ord imorgon som vårat liv tillsammans startar på riktigt!


Imorgon fyller jag dessutom år. Tjugotio år! Vuxen på riktigt och ingen återvändo!



Hur overkligt känns det inte just nu alltså... Från och med imorgon kommer livet inte vara på något sätt som det har varit det senaste året. Hur snabbt kan inte förändring ske?