Emetofobi

Jag tänkte dra upp lite om en fobi som inte är direkt ovanlig men som många faktiskt inte ens vet om! Emetofobi kallas den och det är helt enkelt fobi för att "hälsa på Ulrik" eller kasta upp.

Jag lider själv av denna fobi och klarar alltså inte ens av att skriva vad fobin handlar om. Det är dessutom väldigt tufft för mig att skriva detta inlägg eftersom det fobin handlar om är det sista man vill tänka på. Men jag ska försöka förklara så gott det går.

Emetofobi yttrar sig på flera sätt, exempelvis att man är rädd för att må dåligt offentligt, man klarar inte av att se andra som mår dåligt och i många fall så har man en överdriven rädsla för bakterier och smittor. Många emetofober klarar inte av offentliga toaletter, att ta i handtag eller sitta på samma buss som någon som är förkyld.  

Emetofobi kan även utvecklas till andra fobier, framförallt för saker som kan kopplas samman med att må dåligt som flygskräck (flygsjuka), tandläkarskräck (händer i halsen) eller för att gå på tivoli.  



***************************************************************************

 

Enligt en brittisk sammanställning tillhör emetofobi en av de mest vanliga fobierna och rangordnas som nummer 5 eller 6 av vanligaste fobierna. Trots detta är det alltså inte många som vet om denna fobi. Däremot har jag märkt att flera andra bloggare har yttrat sig om att de själva har denna fobi, då bland annat Paow och Keela. En tjej skrev till mig häromdagen och berättade även att hon startat en ny blogg där hon förklarar hur det är att leva som emetofob och den kan ni läsa >>HÄR<<.


När jag haft kontakt med andra som har samma fobi så är vi ofta överens om samma sak, nämligen att man upplever en minskad förståelse för just emetofobi. Folk verkar inte ta fobin på allvar, eller inse att det faktiskt är en riktig fobi. Många verkar ha svårt att förstå att det handlar om mer än att man bara tycker att det är äckligt, utan att man faktiskt får ren panik eller ångestkänslor. Folk kan prata hejvilt om just det jag har fobi för utan någon respekt för att vi som är emetofober faktiskt tycker det är fruktansvärt plågsamt. Man kastar inte spindlar i ansiktet på en person med arachnofobi (spindelfobi), då borde man även visa hänsyn till en som har emetofobi.  


****************************************************************************

Jag personligen är inte alls lika hårt drabbad som många andra. Jag har inte fobi för baciller eller att ta i handtag, inte heller för att flyga eller åka båt eller gå på tivoli. Däremot tycker jag det är väldigt obehagligt när jag inte mår bra, eller om någon i min närhet säger att de inte mår så bra. Jag kan tycka det är jobbigt att vara på en fest om jag märker att någon blir för full. Jag klarar inte av att se någon må dåligt på film eller tv och jag är inte så överförtjust i tanken på att åka till sjukhus där det finns människor som är just - sjuka. Det jag har mest problem med är att se andra göra detta, och att höra ljudet...

Jag har även märkt av många andra "symptom" som kan följa med emetofobi, bland annat har jag inte haft magsjuka sen jag var liten, något som verkar vara vanligt bland emetofober eftersom de inte gärna utsätter sig för bakterier och smitta och är noggrannare med hygien och att tvätta händer osv. Jag tvättar inte händerna för minsta lilla men jag tvättar dem nog oftare än många andra.

Det finns även andra små tvångstankar som jag har som följer med emetofobin. Spilld mat på gatan t ex kopplar min hjärna ihop till något annat och jag får direkt höja blicken och fokusera på något annat för att inte tänka på vad det kunnat vara. Sitter jag jämte någon som hostar kan jag rycka till och koppla det till ett visst annat ljud tills jag märker att det bara var en hostning. Efter en fest en natt valde jag bort att följa med min älskling hem på grund av att han var för full och valde istället att sova trångt tillsammans med en annan tjej på min brors soffa, av ren rädsla för vad som skulle kunnat hända på vägen. Något jag har superdåligt samvete för idag.


Men jag har även lärt mig kontrollera fobin något. Jag kan koppla bort tankarna och undvika att få den där panik-känslan. Jag kan tappa aptiten om någon råkar nämna ordet när jag äter, men jag kan också fokusera på något annat och få tillbaka den lika snabbt. Som sagt, det finns de som är så mycket mer drabbade än vad jag är, som inte kan leva normala liv tack vare denna fobi, så jag får kalla mig lyckligt lottad även om jag vid ett flertal tillfällen har gjort ett val mot min vilja på grund av fobin.


*****************************************************************************

För er som vill veta mer så kan ni även läsa på dessa sidor om denna fobi:


*Emetofobi.se - Föredetta SME (Svensk mötesplats för Emetofober), där man kan bli medlem och ta del av ett forum med andra emetofober.

*Fobikliniken - Lite kort om Emetofobi och hur den yttrar sig.

*Emetofobi-blogg - En privat blogg som tyvärr inte har så mycket mer än ett enda inlägg om just emetofobi, och det verkar vara lite dåligt översatt med ett program, men kan man bortse från det så är det inlägget väldigt informativt och berättar hur det kan vara för någon som har extrem emetofobi. 


******************************************************************************** 


Vill bara avsluta med att jag tycker att man ska visa respekt för att vissa människar faktiskt har irrationella rädslor för de mest konstiga saker. Bara för att man själv inte är rädd för något betyder inte att någon annan inte kan vara det. Alla bör få respekt eftersom deras fobier ändå drabbar dem negativt på ett eller annat sätt och en fobi är inget man kan styra själv. Det är inget medvetet val man har gjort och man ska inte behöva göras till åtlöje för att man har en fobi som inte är lika "accepterad".


Kommentarer
Postat av: Emetofob - Att leva med spyfobi

Bra inlägg :)

2012-05-27 @ 10:48:00
URL: http://emetofob.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...