Jag tittade på ett program idag på Animal Planet där de visade folk som sagt upp sina jobb för att ge sig in i volontärarbete för att rädda djur. De levde panka och smutsiga och slet hårt medan folk "där hemma" skakade på huvudena och hoppades att allt bara var en fas. Det fick mig att fundera lite på hur lite människor faktiskt förstår om varandra. Vi har så lite förståelse för att man kan tycka och tänka olika om vad man vill få ut i livet.


Ett exempel är faktiskt en person som står mig ganska nära. Hon försöker ofta övertala mig att jag inte ska skaffa någon gård med hästar, eller hundar igen, för det är bättre att leva livet innan dess. Jag påstår däremot att det är så jag vill ha mitt liv. För henne är hund, hus och trädgårdsskötsel bara en massa jobb som hindrar en från något roligt, medan jag menar att det inte finns mycket som är roligare än att pyssla med djur, äga en hund och bygga upp mitt drömhem runt omkring mig. Skillnaden mellan oss två är att jag kan visa förståelse för att hon inte vill det, medan jag inte får någon förståelse tillbaka för att jag tycker annorlunda.


Man behöver inte alltid förstå varför någon väljer att göra något, men man kan fortfarande visa förståelse för att personen gör som den vill. Jag själv t ex förstår inte poängen med att följa mode slaviskt, men jag kan visa förståelse för att det finns de som tycker att sånt är kul. På samma sätt verkar det som att många inte förstår varför jag valde att bli arbetslös när arbetsmarknaden ser ut så som den gör, men det var mitt val och jag har mina anledningar, och då borde folk visa förståelse för det.


Man måste inte förstå varandras val för att kunna respektera dem.