Hösten har väl egentligen varit här länge men det är sån skillnad från dag till dag. I lördags kunda vi sitta utomhus och fira Jenny vid huset. Klarblå himmel, värmande sol och färgglada löv som låg överallt under den stora lönnen där vi satt. Två gånger såg vi enorma stråk av flyttfåglar som var på väg mot varmare breddgrader. Lyckliga satar! Men då kan jag tycka hösten är fin. Det är skönt att ta en promenad i sånt väder när det inte är för kallt eller varmt, när luften är frisk och det luktar ganska gott ute också.

Men så som det är ute nu... det hatar jag. Det regnar och är grått och mörkt och det är även förbaskat kallt. Än så länge har vi inte behövt sätta igång elementen här hemma i lägenheten men i natt var jag tvungen att sova med mjukisbyxor och en tröja på mig för jag frös så fruktansvärt. Även om jag satte igång värmen. Som sagt, det är inte hösten i sig som gör mig trött och deprimerad, jag blir lika deprimerad under sommaren om det är regnigt och kallt. Och nu är det som längst kvar till sommaren och en lång vinter att genomlida.


Funderar på hur man kan peppa upp sig såna här dagar. Vad kan man göra för att inte bli allt för deprimerad?

Idag ska jag iallafall trotsa hösten så här:

*Ta på mig den största, gosigaste, luddigaste tröjan jag hittar.
* Krypa upp i soffan med en bok och en kopp te.
* Sitta och titta på skräckfilmer sen när mörkret faller.
*Äta tacos med brorsan, morsan och Najri.
*Planera hösten lite, hitta ljuspunkterna i allt det mörka.

Vad gör ni för att inte bli höstdeprimerade?