Ja, idag har jag varit riktigt dum, eller snarare dumsnäll. Det är inget ovanligt. Jag får ofta höra att jag är på tok för snäll. Det är ofta jag låter folk trampa på mig och det är sällan jag säger ifrån även om jag blir sårad eller arg.

Men idag var nog droppen. Jag hittade nämligen en bunt fotografier, bland annat på mina hundar, Polenresan jag gjorde 2008, hästarna från när jag jobbade på ridskolan och lite annat smått och gott. Jag hade visst beställt dem online genom att skicka in digitala foton så jag fick dem på fotopapper. På en del av fotografierna var motivet min före detta sambos barn, och även foton på min ex-sambo. Min första tanke var då att han troligtvis skulle uppskatta dessa foton mer än mig och jag kanske borde skicka dem till honom…

Men så tänkte jag efter en gång till. Nej, nej, NEJ!! Varför i hela fridens namn skulle jag överhuvudtaget tänka tanken på att skicka något till honom?! Varför ska jag ens sitta och fundera på att göra något som gör den skitstöveln glad? Varför skulle jag vara snäll mot världens mest patetiska människa? Vi snackar om en man som fick mig att må så dåligt under en lång tid och som efter vårt uppbrott för över tre år sedan fortfarande förstör saker och ting för mig. Vi pratar om en man som förstört för mig ekonomiskt, men som också förstört min självkänsla totalt. Jag tänker inte gå längre in på detta och inte för hans skull utan för min egen. Jag kommer bli förbannad om jag skriver allt han gjort.

Så varför i helvete skulle jag visa någon sorts medlidande eller göra något snällt för den mannen när han aldrig någonsin skulle göra något snällt för någon annan om inte han själv kan vinna på det?! Varför skulle jag satsa både tid, pengar och energi på något som skulle göra honom glad?!  Aldrig i livet! Fotografierna jag hittade ligger nu längst ner i sopkorgen, och just nu önskar jag att han visste vad jag gjort så att han kan förstå exakt hur det känns när någon skiter i ens känslor!

Så elak är jag idag!