Ja det omöjliga har verkligen inträffat. Jag trodde iallafall aldrig det var möjligt. Men jag vill efter den här helgen aldrig mer se en tårta, en bakelse eller paj eller godis av någon sort!

Det hela började väl i fredags egentligen. Vi satt och funderade på om vi skulle ha lite fredagsmys, jag, Jonne och Jonnes syster och tillika min namne Jenny. Vi gick till affären och köpte lite chips och så en Operatårta eftersom Jenny var så fruktansvärt sugen på just det, och för att fuskstarta firandet av henne då hon fyller år på måndag. Så där blir det tårta och chips och choklad som Jonne köpt med sig.

Lördagen tänkte vi fira lite lugnt ute hos Jenny och hennes sambo Kenneth tillsammans med katterna och då tänkte vi skippa tårtan och istället köpte vi bakelser. Budapestrulle till mig och pappa Bosse, Napoleonbakelser till Jonne och mamma Birgitta och så bananbakelser till Jenny och Kenneth. Och så fanns det visst kakor där också som skulle ätas upp. Redan nu började man bli lite väl mätt på det söta.



Men glöm det, för idag var det släktkalas. Mamma Birgitta fyllde ju år förra helgen och Jenny på måndag så de slog ihop firandet tillsammans med släkten. Så först bjöd Birgitta och Bosse oss "ungar"   på pizzabuffé. De köpte hem fem olika sorters pizzor som vi delade på. Sen efter bara någon timme började släkten trilla in. Farmor, mormor, mostrar, morbröder och övriga som samlades för att få lite gott och fira Jenny och Birgitta. Började med bullar och två sorters kakor innan vi fick hugga in på plommonpaj med mandelmassa och äppelkaka med knäckigt täcke. OMG! Så nu sitter jag hemma efter helgen och känner mig som en rulltårta själv!

Frosseri när den är som bäst, eller något...