Dag 15: Min favoritfilm
Min favoritfilm är egentligen 3 stycken. Sagan om Ringen-trilogin.
Sanningen är den att jag läste boken för första gången när jag var runt 10 och dessutom på engelska så vid det tillfället uppskattade jag inte riktigt det magiska i denna saga. Jag tittade inte heller på filmerna när de kom ut. Det dröjde faktiskt ända till år 2008 innan jag tittade på filmerna, detta för att jag ville se alla filmerna på raken och hade ännu inte hittat tillfälle till att se dem.
Men jag blev totalt fast direkt! Jag köpte även böckerna och läste om dem, både på engelska och svenska och nu har jag sett filmerna så många gånger att jag i stort sett kan dem utantill. Jag har blivit en Sagan om Ringen-nörd så det står härliga till! 
Sagan om ringen filmerna är sååå bra. Längesedan man såg dem :)
Svar: Haha men det är ju bara galet, borde inte de vara döda sedan länge de små myggorna? Vi fick inte tag på "honom" igår. Usch vad irriterande.
Jag tror med det, tycker det är skönt att ha sin vardag men å andra sidan trivs jag så bra med den. Tyvärr finns det så mycket folk som gnäller på allt det där varsagslivet.. en bitterhet som faktiskt kan skrämma mig rätt rejält. VARFÖR är så många så pass otacksamma för sitt liv? Jag behöver inte glam för att vara lycklig. Jag har visserligen haft en hel del sånt också men när är jag gladast? Två corona, en china box & min kille. Då är livet som mest komplett. DÅ är jag som lyckligast.
Eller hur? Min chef inom fotbollen var ju där och var askalas och det är fortfarande roligt enligt mig för han är alltid sååå strikt, han säger knappt ett ord till en haha.
Jag tror det, detta är ju dock INNE i Malmös stora, nya, balla köpcentrum som itne går så bra som planerat. De hade tydligen precis bytt ägare så jag antar att det inte går superduperbra för dem där. Vilket är synd! Jag får börja göra deras PR så får T fixa musik, så får vi fixa upp stället haha :) Var ju fler i personalen än vad det var gäster!
Jag tror med det. Inte det att vi är oseriösa, vi pratar om allt.. men vi tar det ett steg i taget. Bara steget att vara ett officiellt par tog ju en halv evighet för oss. Men det gjorde ingenting, jag menar innerst inne har jag känt att det varit vi i flera månader, det har han med. Men vi tar ett steg i tgate men vi pratar ändå hela tiden om vad vi vill ha ut av förhållandet, vi har en otrolig kommunikation och det är jag glad för :) Nej det är ju inte jättelänge ni har varit ihop men jag tror inte det är tiden som spelar någon större roll, man vet nog när man är redo för nästa steg. När det känns rätt. Jag menar, det finns inga spelregler när det kommer till känslor & kärlek. Det handlar mest om trygghet och magkänsla. Men det är bra. Då förbereder ni er själva nu och planerar ordentligt, pratar om vad ni vill när ni flyttar ihop då kan man ju inte påstå att det är ett förhastat beslut. Jag lyssnade på en fin låt för ett tag sedan som började med en rad som sa ungefär att den som sa att kärlek var lätt aldrig hade varit kär. Och det är nog sant. För även om kärlek ibland går fantastiskt bra betyder det inte att det är lätt alla gånger, det är ett stort pussel. Men har man hittat rätt är det värt det alla dagar i veckan :)
Nej jag vet inte VAR de gömmer den falskheten när de kommer in i ens liv för man blir lika förvånad varje jävla gång.
