Ja så känns det iallafall. Jag har nu varit sjuk i 2 ½ veckor men nu börjar jag bli bättre. Stort tack till de som hört av sig och undrat hur det varit med mig och önskat mig ett snabbt tillfrisknande. Jag orkar inte godkänna alla de kommentarer utan istället ger jag en förklaring här till vad det är jag har haft.


Det hela började onsdagen för 2 ½ veckor sedan då jag fick för mig att äta en gryta gjord med oxkött. Jag har svårt att äta kött överhuvudtaget och oxkött var lite att ta i så jag blev jättedålig på en gång. Smaken av oxkött låg kvar i munnen i flera dagar, jag var övermätt precis hela tiden, kände mig uppsvälld och mådde dåligt. Men när det gått en vecka började jag misstänka att det inte var oxköttet i sig längre. Vid det här laget mådde jag illa i omgångar, eller snarare så blev det så att när jag borde vara hungrig, så mådde jag istället väldigt dåligt. Jag var dessutom trött och drabbades av yrsel när jag skulle resa mig ur sängen. Jag har dessutom varit öm i alla leder och i bröstkorgen och ibland kändes det som att något låg emot halsen på mig och gjorde det svårt att andas. Vissa dagar låg jag bara hemma i sängen och gnydde. Det enda jag fått i mig under dessa 2 ½ veckor är yoghurt, snabbnudlar (krossade och kokade till soppa), snabbmakaroner med pyttepyttelite ketchup, te och några skivor rostat bröd med marmelad på. Allt annat har gjort mig iallamående, eller så har jag knappt fått i mig det för det gör mig för mätt. Kaffe har jag inte druckit alls för det har inte gått helt enkelt.

I onsdags så ringde jag därför läkaren som tyckte det lät som att jag antingen fått en infektion eller inflammation i magen eller tarmarna och tyckte jag skulle komma in på en undersökning och eventuellt få penicillin eller anti-inflammatoriska tabletter. Jag höll dock inte med och stod ut istället. Mådde lite, lite dåligt under helgen, men åkte iväg till Göteborg i lördags ändå och nu idag, söndag, så har jag för första gången på 2 ½ veckor haft hungerskänslor utan att må dåligt! Så nu börjar det gå åt rätt håll även om jag fortfarande inte får i mig någon större mängd mat.

I fredags var jag trots illamåendet även ute i Klevshult och spelade lite poker och då pratade jag om det med David, en i pokerklubben och det visade sig att han hade haft samma symptom för några veckor sedan när han varit sjuk. En vän till honom hade även haft exakt likadant fast i hela 4 veckor!! Den här vännen hade gått till läkaren som gjort tester men inte kunnat lista ut vad det var, men så som det verkar så är det helt enkelt något som går runt just nu. Vilket i sig är rätt skönt. Fast jag håller mig undan från oxköttet för all framtid ändå. För säkerhets skull.


Så nu vet nu hur det ligger till... Nu mår jag bättre, ska försöka komma tillbaka till bloggandet någorlunda så länge jag kommer på något att skriva. Så nu behöver nu som oroat er inte vara oroliga längre och ni som undrat vart jag tagit vägen kan sluta gissa varför/vara sura för att jag försvunnit.