Något jag absolut hatar är när någon ser ner på mig för att jag har ett udda intresse, en annan musiksmak eller en annan klädsmak än den personen. Jag förstår inte vitsen med att påstå att någon annan är udda för att man inte tycker likadant.  

Ja, jag föredrar att åka och fiska framför att shoppa, so what?! 

Ja, jag lyssnar på opera ibland, och klassisk musik ibland och till och med Elton John ibland, så vaddå? 

Nej, jag tycker inte om klänningar med volanger och spets, inte ens när det är sommar, spelar det någon roll? 



Tydligen gör det det. Så fort jag lyssnar på en låt som inte är "accepterad" får jag konstiga blickar. När jag åker och fiskar så frågar folk gång på gång på gång om det verkligen är roligt! Men ja, JAG tycker att det är roligt, jag hade väl inte åkt och fiskat annars!? Varför måste ni ha min bekräftelse på om något är roligt? Ni vet väl själva vad ni tycker, eller?

Folk är så rädda för att vara udda ibland att det blir löjligt. Vissa vågar inte visa vad de tycker, säga vad de känner eller göra saker de tycker är roliga för att de är för rädda för att hamna utanför. Jag anser att det är något fel på ens umgänge om de inte kan umgås med någon som har ett eget intresse. Måste jag tycka om kläder och smink och mode bara för att de flesta andra tjejer i min ålder gör det? Jag tycker om det jag tycker om och jag förstår inte varför någon ens skulle bry sig om det? Det är inte som att jag tvingar någon att göra precis som jag, eller tycka precis som jag.

Jag tror på att man kan vara udda, men att vara unik är inte samma sak som att vara udda. Vem bestämmer egentligen vad som är udda och utanför, eller vad som är normalt och accepterat? Jag är hellre udda och utanför än att kompromissa om vem jag är.

Jaha då har 30 dagar gått och Novemberutmaningen är över. Hoppas ni tyckte det var någorlunda intressant iallafall.

Och så kan vi ju plötsligt konstatera att det är december imorgon. Redan! 24 dagar kvar till jul, 1 månad kvar till nyår och sen är det 2012. Funderar på om man skulle försöka hitta någon årsutmaning. Att man lovar något vid nyår som man sen ska hålla hela året. Nu menar jag inget nyårslöfte, utan att man kanske ska ha ett specialinriktat blogginlägg en gång i månaden eller varje vecka eller något?

Vad tror ni?

Jag tycker väl mitt namn är ganska tråkigt. Var så många som döptes till Jenny under 80-talet så vi var till och med 3 stycken i min klass ett tag när jag gick på lågstadiet. Och många av mina vänner heter dessutom Jenny eller Jennie. Men jag hatar det inte. Jag tycker bara det är intetsägande.

Helst hade man väl velat ha ett lite mer ovanligt, intressant namn, men det var inte så vanligt då som det är nu. Jag får väl förklara mig nöjd med mitt namn tills vidare. Jag ser ingen mening med att hålla på och tänka på att byta namn och såna saker. Ens namn är ju något man fått av sina föräldrar, efter deras önskemål. Varför skulle man då ändra det? 

Det är väl ingen talang på så sätt, men jag önskar att jag kunde ”prata”. Alltså jag ska försöka förklara vad jag menar med det.

Jag önskar att jag kunde uttrycka mig bättre. Ibland känner jag att jag inte får ut vad jag menar när jag pratar med andra, för jag hittar inte rätt formuleringar, eller ibland inte ens rätt ord för det jag vill få fram.

Jag menar också socialt. Jag önskar att jag visste vad jag skulle säga i alla olika tillfällen som kan dyka upp. Jag har alltid svårt att komma på vad jag ska säga i olika situationer, framförallt om det är något sorgligt eller tufft för någon annan. Jag känner mig så känslokall när jag inte kan komma på något bra att säga.

Ingen missade väl stormen Berit som drog ner över småland och skåne i går kväll?! För det gjorde verkligen inte vi! Det var släktkalas igår hos min pojkväns föräldrar för att fira min pojkväns och hans pappas födelsedag gemensamt. Mitt i alltihopa hördes ett krasch och ett klirr. På gaveln av huset stod 4 gamla fönster lutade mot väggen sen de hade bytt några fönster förra året. De hade blåst omkull och gått sönder.

Ungefär en halvtimme efteråt hördes ytterligare en smäll och ett klirr. Då hade Jonnes mammas stora lykta som stod på trappen bara blåst iväg och landat två meter bort, alldeles trasig och bucklig. Det är ingen liten lykta heller. Typ en meter hög och väger bly men den lyckades ändå blåsa omkull.

När kvällen sen började närma sig sitt slut hade deras stora "älgaträd" blås omkull och utebordet som stått längs en vägg hade blåst iväg och rakt ner i deras damm! Inte nog med det, i morse hittade vi flera stora svarta sopsäckar som hamnat i just deras trädgård. Vart de kom ifrån vet vi inte! Och lustigt nog har inga andra grannar drabbats, och det verkar inte som att några  träd blåst ner någon annanstans heller!



Jag skulle egentligen kört ner min pojkvän till Skåne igår också. Sen funderade vi på om han skulle ta tåget men eftersom de ställt in nästan alla tåg i Skåne var inte det heller något alternativ. Vi satt länge och väl och funderade på om det var en sån bra idé och kom fram till att det bästa var att vänta tills idag så fick han själv köra ner till Skåne eftersom han ändå hade sovmorgon. Fick en natt till med min älskling iallafall. <3

Och jag kan ju säga som så att det var tur att han inte åkte. Läste på nyheterna att ett tåg nere i Skåne faktiskt hade kört på ett nedfallet träd!

Ananrs har helgen varit ganska lugn. Älsklingen fick dille i lördags så vi stod och gjorde ännu mer julgodis. Klockan halv 9 på kvällen stod vi och gjorde Baileystryffel, vit tryffel med kardemumma, brända mandlar och chokladdoppad, syltad ingefära. På söndag förmiddag fortsatte hans godsdille och han ställde sig och slängde ihop en låda kanderade jordnötter också bara för sakens skull. Nu får det vara nog med julgodiset tycker jag!

Hoppas alla andra haft en skön helg och en härlig första advent!

Får jag bara välja en resa? En enda plats?

Inte ens chans att jag skulle lyckas med det så min drömresa hade nog absolut varit en äkta jordenruntresa som kanske varade i ett år, då jag fick uppleva en massa olika platser. Jag kan faktiskt inte bara välja en plats jag vill åka till! Jag vill se ALLT!



Fast just det här verkar ju definitivt inte helt fel just nu alltså. :D

Usch det är så svårt att svara på. Pratar vi om människor jag känner sådär eller människor jag träffar första gången, eller människor jag känner väl?

Jag tror inte folk får en rättvis bild av mig när de träffar mig första gången. För det första är jag ganska flummig och med en ganska sarkastisk och torr humor, vilket jag vet kan få mig att framstå som… ganska blåst. Att vara blond hjälper inte på den punkten. Men de flesta brukar få lära sig ganska fort att jag inte är det.

Sen kan jag vara ganska blyg första gången jag träffar någon, och då är det ju också svårt att veta om de tycker jag verkar inåtvänd eller om de fattar att jag är blyg. Jag kanske verkar arrogant ibland också eftersom jag kan ha svårt för att komma på något att säga.

Men jag hoppas att folk som känner mig ganska bra har bilden av mig som den där tjejen som är snäll och ödmjuk, som gärna hjälper till och som struntar i fördomar och samhällets regler. Jag hoppas det. Jag håller tummarna för det!

Någon annans bröllop?

Faktiskt, jag är livrädd för blotta tanken på att gifta mig så något drömbröllop existerar inte i min värld.

Ska vi diskutera matvanor här nu?! Okey… jag kommer bli lynchad för detta.

Jag gillar mat. Jag tycker om att laga mat. Jag tycker om att testa nya saker, och jag tycker om saker som andra i regel tycker är äckligt. Däremot kan jag vara kräsen också ibland. Jag tycker inte om hamburgar- eller korvbröd, har svårt för att äta större köttbitar som entrecote och klarar inte av oxfilé. Skaldjur är det vedervärdigaste jag vet! Jag tycker inte om pepparkakor heller. Jättebra så här i juletid. xD

Men... när jag är själv är jag väldigt slarvig med maten. Jag kan vakna och låta det gå flera timmar innan jag kommer på att jag ska äta frukost. Det händer flera gånger i veckan att jag glömmer bort att äta middag. Att äta 1-2 ggr om dagen är normalt för mig, även om det bästa är att äta 5-6 ggr per dag! Är jag själv tänker jag nämligen inte alls på mat och jag känner mig inte heller hungrig. Istället lever jag på te och kaffe. Men om jag bara är inspirerad och har någon i närheten som äter normalt så har jag inga problem med att äta som jag ska. Aptiten finns kvar!

Det finns så otroligt mycket god mat därute dessutom. Jag älskar asiatiskt het mat lika mycket som jag älskar husmanskost. Allt beror ju på vad man är sugen på för tillfället.  

Min favoriträtt? Tortellini med tomatsoppa. Skulle kunna föräta mig på det!

Men det är inte säkert att jag tycker det imorgon. ;)

Eller ja, jag försöker packa!! Jag kan för allt i världen inte komma på vad jag ska packa ner! Jag ska bara vara borta i tre dagar och jag ska bara vara 2 mil bort, men det är ändå helt galet svårt.


Jag ska ha kläder som är bekväma men ändå snygga tills imorgon då jag ska köra ner till Munka-Ljungby och sedan till Väla utanför Helsingborg för att shoppa julklappar, och sedan köra hela vägen upp till småland igen.

På lördag ska jag ha kläder som passar för att antingen åka och umgås med vänner, eller att bara sitta hemma och mysa med pojkvännen. Vilket det nu än kan bli.


På söndag är det släktkalas så då måste jag vara finklädd. Sen på kvällen ska jag återigen köra bil ner till skåne och tillbaka och då vill man ju dessutom ha lite mer bekväma kläder.

Och jag måste egentligen lägga mig och sova nu! Alltså, nu på en gång! Dilemma!

Jag packar ner mina svarta jeans och en massa olika toppar och tröjor. Då kan det inte bli fel! *muttrar* Jag hatar att packa!

Jag har ett förhållande och man kan lugnt säga att det är mitt drömförhållande. Allt är inte perfekt jämt, absolut inte, men det ska det inte vara heller. Jag och min älskling har sedan första dagen tillsammans varit på i stort sett samma nivå. Jag kan ärligt säga att mitt förhållande jag lever i nu är det bästa jag någonsin haft. Mina känslor är starkare än jag någonsin upplevt och det har aldrig någonsin känts så rätt som nu. Vad gör det att vi då inte passar mallen som par? Vi är olika människor, med en ganska betydlig åldersskillnad men mentalt är vi fortfarande på samma nivå. Och att vi älskar varandra är väl ändå det viktigaste.

Vårt förhållande är dessutom exakt där jag vill att det ska vara just nu. Vi planerar inför framtiden utan att det blir för allvarligt och skrämmande. Vi planerar att flytta ihop, men vi är ändå tillräckligt realistiska för att inse att det kommer ske tidigast i sommar, kanske långt senare än så. Men vi vet att vi vill detta, och det känns helt rätt. Det känns… naturligt. Vi kan liksom inte komma på några anledningar eller argument för varför vi inte ska bo ihop längre. Vi är säkra på varandra nu, vi vet vart vi står och vi har spenderat så pass mycket tid med varandra för att veta att vi fungerar tillsammans.

Min älskling får dessutom mig att må så otroligt bra, även när han inte ens är i närheten. Han har en sån underbar personlighet och sån stor förståelse. Vi var båda förvånade när det blev vi två, men nu kan vi inte inbilla oss något annat.

 Älskar dig, min underbara Jonne!

Jag har många intressen och hobbies, även om vissa av dem egentligen inte går längre än att vara just intressen. Jag kanske inte sysselsätter mig med allt jag är intresserad av. Några exempel är bilar, skjuta pilbåge och spela basket. Jag tycker dessa saker är kul men det är inget jag gör regelbundet. Jag skulle kanske vilja om det fanns tillfälle. När jag var yngre gillade jag också att skriva berättelser och historier, något jag även var duktig på. Jag har tyvärr kommit ifrån det lite nu, men jag kanske skulle vilja ta upp det igen. Jag tycker även det är roligt att sy kläder, pyssla och snickra, men det är inte heller något jag gör så ofta. 

Mitt största intresse och min största hobby är dock djur. Hästar och hundar är det jag sysslat med mest, men nu är det eldbukssalamandrar som gäller. Jag älskar att sitta och pyssla med dem, ge dem mat och skapa ett hem åt dem med växter och sånt. Jag har ridit och pysslat med hästar sen jag var liten, även om det blivit uppehåll ganska ofta på sista tiden. Drömmen är dock fortfarande en egen häst, eller kanske även avelsverksamhet så småningom. Hundar dök upp i mitt liv för ca 6 år sedan. Innan dess hade det alltid varit katter i mitt liv. Men allt föll sig så naturligt när jag blev hundägare. Hund kommer jag absolut skaffa igen. Någon dag vill jag ha så pass mycket tid och plats att jag kan ha ett mindre zoo hemma. Utöver häst, hund och salamandrar skulle jag hemskt gärna vilja ha chinchilla. Och orm! Helt klart en fin underbar orm!




En annan stor hobby är att teckna, rita och måla. Jag anser att jag är ganska duktig på det, men jag skulle vilja vara ännu bättre. Jag ritar mest hästar, manga och fantasy, eller ibland en blandning av de tre, men jag ritar allt som inspirerar mig. Är jag inte inspirerad kan jag inte rita. Jag måste även ha det tyst och lugnt runt omkring mig för att kunna rita. Men det är något jag försöker avsätta tid till så fort jag känner kreativiteten flöda.



Jag har många saker som jag är intresserad av, som jag håller på med i mer eller mindre utsträckning. Att nämna allt jag tycker är roligt skulle ta en evighet. Jag älskar att resa, jag gillar att läsa böcker, jag tycker om att titta på film, lyssna på musik och att lära mig saker genom att läsa artiklar och vetenskapstidningar. Jag tycker om inredning och att dekorera. Rymden och astrologi fascinerar mig och matlagning är förbannat kul om man har rätt inställning och inte bara ska laga till sig själv. Tv-spel är fantastiskt roligt och vanliga sällskapsspel är kul i rätt sällskap. Jag tycker om promenader i skogen, att uppleva naturen. Jag älskar att simma och bada. Det finns så mycket roliga saker att göra. Nästan så man önskar att dygnet var dubbelt så långt och att man var dubbelt så rik så man kunde hitta på dessa saker oftare.

Har nyss avslutat en liten middag och en fika med brorsan och hans flickvän och deras katt Sam. Var mycket, mycket trevligt. Men nu funderar jag på om jag ska ta en liten promenad. Kan behöva det för att skingra tankarna lite och få lite frisk luft.

Åh andra sidan är det ju mycket mysigare att stanna kvar inne i värmen, under en filt med en kopp kaffe, eller hur? ;)

Mina svarta jeans som jag köpte i Turkiet hos Henke på Turkiska Ullared. :D Haha. De ät lätt mitt absoluta favoritplagg.

Jag älskar dem för att det är så lätt med svarta jeans. De passar till allt, och kan tonas ner till vardags eller piffas upp till fest. Sen fick jag de jeans insydda och fixade på plats så att de skulle passa mig perfekt. Jag har aldrig hittat ett par jeans som passat mig förut.

Tyvärr gick jag ner en del i vikt efter Turkiet så de sitter inte lika bra nu längre, men fortfarande så sitter de bättre än alla mina andra jeans och dessutom är de så sköna och mjuka och bekväma.

Black jeans forever <3

Jag är ledsen men det här kommer nog bli det längsta inlägget jag någonsin har gjort! Jag funderade först på att bara skriva om mina nuvarande husdjur, men alla djur jag har haft i mitt liv har varit lika viktiga! Orkar ni inte läsa så förstår jag det. :) 

Punjab
Jag var tyvärr för liten för att ens minnas Punjab, guldhamstern som min mamma köpte. Inte ens min mamma kan komma ihåg om Punjab egentligen fanns hos oss innan jag var född, men hon tror att jag var ca ½- 1 år under den här tiden. Men jag räknar honom ändå som mitt första husdjur eftersom jag vet att han funnits där.

Nisse
Nisse var den första katten vi hade. Han var en orangegul bonnakatt med riktigt lång päls. Han var dessutom riktigt stor och fanns sig i att jag, en liten småunge i 4-5årsåldern lekte med honom som en docka. Ville han vara ifred så la han sig för att sova i tvättkorgen. Där fick han vara ifred, även för mig.

Alf
Alf var vår andra katt. En grårandig bondkatt med stora fladdermusöron. Tyvärr var det något fel på den här katten. Han var på tok för aggressiv och anföll oss och rev oss. I nästa stund kunde han vara hur gullig som helst så därför väntade vi för att se om det försvann men det gjorde det inte. Så vi var tvungna att avliva honom. Troligtvis hade han en tumör eller något som gjorde honom sån och jag får finna ro i att han troligtvis slapp lida mer.

Findus
Vår tredje katt. Också en gulorange bondkatt med lång päls, men till skillnad från Nisse så hade han vita tecken på bröstet och tassarna och även i ansiktet. Findus var en katt som inte gjorde mycket besvär av sig. Vi hade även fågel under den här tiden (läs nedanför om Helge) och jag kommer ihåg att Findus var intresserad men gjorde aldrig fågeln ett smack. Inte ens när fågeln rymde och satte sig på hans huvud. Tyvärr försvann Findus en dag och kom aldrig tillbaka. Vi vet inte om han fick ett nytt hem eller om han blev påkörd. Jag hoppas på det första.

Helge
Helge var en gulgrön undulat och en liten fräckis. Han lyckades smita ut ur buren ganska ofta och flög gärna och satte sig i närheten av oss. Kommer ihåg att han smet en gång när jag låg i badkaret och då flög han in och satte sig på badkarskanten. Sedan satte han sig gärna på katten som jag berättade om ovan. Helge var med oss ganska länge, men vi gav bort honom till en familj vi kände. Jag gick i samma klass som äldsta sonen och min bror i samma klass som hans lillasyster. Och de var så förtjusta i fågeln att de fick honom av oss. Och de döpte om honom till Nicke. Tror han levde i ytterligare sex eller sju år hos dom. 

Kerstin
Kerstin var en sköldpadda, en amerikansk sumpsköldpadda tror vi, som vi fick nys om genom en vän till mamma. Hon levde minsann inte i ett akvarium med vatten utan ett stort terrarium. Hon var dessutom köttätare och åt kattmat. Hon var dessutom riktigt, riktigt snabb. Märkte hon att en dörr stod öppen och det fanns en chans att komma ut i solskenet så sa det bara klonk, klonk, klonk och så var hon framme vid dörren. Tyvärr lyckades hon även rymma en dag. Lustigt nog så hade min bror en klasskamrat som också hade en sköldpadda som rymde samma dag. xD

 Tjolattjofladdring (Kompis)
Våga inte skratta åt namnet. Tjolattjo var från början min bästa kompis kanin. Kritvi med knallröda ögon hade han. Och han hette då Kompis. Men min vän kunde inte behålla kaninen på grund av allergi och min mamma sa att vi fick ta honom istället, så länge hon fick döpa honom till vad hon ville. Och därav namnet. (Min mamma har lite galen humor).

Siv
Siv var en katt som min pappa hittade på sitt jobb. Hon sprang runt där och verkade vilsen. Pappa satte upp lappar men ingen ringde. Lite konstigt tycker jag för hon verkade vara en rasren brittisk korthårs-katt och de kattungarna kostar en del. Men Siv fick stanna hos oss istället. Men på grund av omständigheter med en bråkande granne och att vi ville ha utekatt så gav vi bort katten till en jättesnäll kvinna som inte bodde så långt bort. Siv fick kattungar efter några år sen också. Och då tog vi en av dem. Läs mer om honom nedanför. 

Fido
Ja, namnet till trots var detta faktiskt vår femte KATT, inte hund. Min mammas galna idé som vanligt.  Fido var svart med vita tecken och ganska klantig för att vara katt. Han brukade nämligen klättra upp för balkongen och sen ramlade han oftast ner lika snabbt och såg lika dum ut varje gång. Såg man något svart i ögonvrån som verkade komma från himlen var det bara att rycka på axlarna. ”Nu har katten ramlat ner från balkongen igen.” Fido lyckades dessutom med konststycket att bli alla skatornas hackkyckling efter att han fångade en skatunge. Katten ålade sig utmed marken av rädsla så fort en skata var i närheten. Men han var supergosig och låg ofta och sov hos mig i sängen. 

Pelle, pelle, pelle, pelle och pelle.
Jag har nog berättat en gång förut om alla grodor och ödlor jag fångade in när jag var liten. Alla döptes nämligen till Pelle. Varför? Jo, för min pappa hade en vän och fotbollskamrat som hette Pelle. Pelles mellannamn var Gilbert. Och när jag var riktigt liten fanns ett barnprogram som hette Grodan Gilbert. Så var det. Var några stycken Pelle genom åren.

Wilma, Troja, Tindra och Koda
När jag blev sambo och flyttade till Gislaved så fanns redan dobermannen Troja och schäfern Wilma där. Troja, dobermannen, hade min sambo räddat eftersom hon var misshandlad och jag kommer ihåg att hon var så rädd för mig och i stort sett alla när jag träffade henne första gången. Men vi rehabiliterade henne ganska bra. Hon hade efter bara några månader inga problem med att träffa folk. Någon enstaka gång kunde det hända att hon reagerade på en kille som kanske luktade som, eller såg ut som den som misshandlat henne. Schäfern Wilma var mer som en känguru och man kunde se vart hon varit för det låg ett spår av schäferhår efter henne. Hon fällde konstant vilket är typiskt schäfrar. Sen hade hon öron som parabolantenner och hon använde gärna dem för att täcka för teven med när hon tyckte vi var för tråkiga. Sen tillkom även Tindra. Hon var korsning Yorkie, Papillon och tibetansk spaniel och såg ut som en liten nallebjörn när vi först hämtade henne. Sen blev hon en riktig buse men hon var konstant överlycklig. Minsta lilla rörelse kunde få henne att vifta på svansen. Sån energi hade hon också. Och så var det hon som var bossen! Ville hon ligga och sova på dobermannen fick dobermannen helt enkelt finna sig i det. Efter ett tag tillkom även Koda, men han var bara hos oss i två veckor. Vi fick nämligen nys om att hans ägare ville avliva honom och istället tog vi åt oss att försöka omplacera honom. Det var en snabb visit för denna härliga schäfer/rottiskorsning men han lämnade minsann sina avtryck han också.

 

Dockan
Dockan var egentligen inte min i den bemärkelsen. Jag fick ha henne som min egen häst när jag jobbade på ridskolan, eftersom hon var en ganska stor nordsvensk. Inga elever vågade rida på henne och dessutom hatade hon att vara ridskolehäst och gick mest och nickade med huvudet, vilket barnen tyckte var ännu mer obehagligt eftersom hon nästan ryckte dem ur sadeln. Så hon blev mitt ansvar. Vi var med om mycket kul hon och jag. Bland annat den värsta och klantigaste avramlingen jag någonsin gjort från en häst. Hon älskade att hoppa och springa riktigt fort i skogen. Men sen var hon ju tyvärr bara uthyrd till ridskolan och ägarna bestämde sig sedan för att sälja henne. Hade jag haft 25 000 och pengar till att hålla mig med häst hade jag köpt henne, men det hade jag tyvärr inte. Nu bor hon norrut i Sverige och drar timmer lite då och då, något som hon trivs jättebra med!

Trinity och Buffy
Trinity och Buffy var två små sibiriska hamstrar som vi införskaffade åt min sambos barn. Fast eftersom de bara bodde hos honom varannan vecka så var det jag som tog hand om dem för det mesta ändå. Buffy gillade att klättra på gallret i taket. Sen vet jag att de mobbade våran dobermann. Dobermannen tyckte nämligen de var otroligt spännande och stirrade på dem och då sprang de bara runt ännu mer.

Nazgul, Smaug, Spyro, Sapphira och Onyxia.
Dessa små underbara "drakar" är egentligen min pojkvän Jonnes eldbukssalamandrar och de står hemma hos hans föräldrar, men de är hälften mina också. De är inte de vanliga kinesiska eller japanska eldbukssalamandrarna utan de är Svärdsvansade eldbukssalamandrar. Man får inte blanda dessa arter så det var jobbigt att fixa dem. Från början fanns bara Nazgul men sen köpte vi de andra fyra. Tyvärr dog Nazgul i somras, 12 år gammal. Vilket är vanligt för en eldbukssalamander. Alla salamandrarna har fått namn efter kända drakar och jag och Jonne inredde deras aquaterrarium med en drakborg och röd sten i botten. Ett riktigt fantasylandskap. Och vi ser faktiskt skillnad på de små rackarna. Dessutom är de billiga i drift. Kostnaden för deras mat uppgår till 10 kronor i månaden och det är om vi ger dem sköldpaddsfoder nästan varje dag, vilket vi inte gör. Blir mask ibland också. :)



Det var allt, för denna gången. xD

Jag har väl kanske inte någon specifik person som inspirerar mig. Jag har så många i min närhet som inspirerar mig på olika sätt. Min bror inspirerar mig genom musiken, min älskling inspirerar mig både i mitt framtidstänk och vad gäller min hälsa. Min mamma inspirerar mig till positivt tänkande och många av mina vänner inspirerar mig när jag ska vara kreativ och rita eller teckna. Det jag upplever med dem inspirerar mig så otroligt mycket också.

Jag kan inte välja bara en person som inspirerar mig mer än någon annan. Känns som jag har väldigt svårt att svara på de flesta av dessa frågor i 30-dagarsutmaningen men så är det faktiskt. :P

Ja det var så synd att jag skulle få min lördag lite smått förstörd. Att behöva bli sur på en vän är aldrig roligt, men vi har löst det nu. Men sanningen är att jag har haft en lite dålig dag överlag just denna lördag. Bland annat på anledningen till varför jag inte kunde åka till min älskling idag, så när jag då blir anklagad för att inte vilja åka någonstans när sanningen är att jag inte kan just nu så brast det för mig. Har redan dåligt samvete över detta, trots att jag inte kan göra något åt det just nu.

Men överlag har helgen varit ganska händelselös men skönt lugn samtidigt. Humöret har liksom gått upp och ner som en jojo på mig sen i torsdags kväll. Men idag har jag hjälpt min mamma baka saffransbullar och donuts och imorgon vankas det Snickerskakor och eventuellt Mozartkulor. Jordgubbskola och Rice Krispie-godis är också på väg. Haha, ja som ni märker är det inte den vanliga knäcken och ischokladen som gäller i vår familj. Lika bra det.


Nu ska jag göra klart mitt te och titta klart på Parfymen, en film som jag visserligen sett förut men den är ganska bra. På ett lite småsjukt sätt. :/ Så då säger jag godnatt nu!



Hoppas alla andra haft en skön helg!

Jag blir så trött på vissa människor. Även fast de ska föreställa de som står mig närmast. Hur kul är det när någon som ska känna mig antar det värsta om mig och sen tar det för sant!?! Varför drar ni era egna slutsatser om mig istället för att tänka efter varför jag gör eller inte gör vissa saker? Varför kan ni inte fråga mig? Nä istället ska man få höra att ni tror saker om mig som inte är sanna.

Om det nu verkar som att aldrig hör av mig, varför kan inte ni höra av er då? Om det verkar som att jag aldrig vill hitta på något, kan ni inte tänka er att det beror på en massa andra saker snarare än att jag inte vill vara med just er? Men nej, ni måste anta det värsta om mig. Att jag väljer andra framför er, att jag glömt bort er, att jag hellre sitter hemma och inte gör någonting än att festa med er? Har ni ens räknat med faktorer som pengar eller hur jag ska förflytta mig? Näe det har ni inte, fast det borde var uppenbart.  

Om jag nu är en sån hemsk människa, varför klagar ni då på att jag inte umgås med er. Då borde det väl vara det sista ni vill. Eller? Frågan är också varför allt ansvar ska ligga på mig. Kan inte ni komma till mig, om det nu är så att jag inte kan komma till er?

Fy fan för att vissa måste höra av sig med såna saker på en lördagkväll när man försöker göra det bästa av en allmänt lugn och tråkig helg!

Jag är ingen person som är förtjust i högtider. Julen är mysig på sitt vis men jag upplever oftast den som stressande med en massa onödiga måsten. Påsken är väl också rolig på sitt eget vis, likadant midsommar och så, men det är inga högtider jag längtar efter. Av alla högtider är nog Halloween faktiskt min favorit.

Nu vet jag att vi i Sverige har kommit bort lite från vad Alla Helgona egentligen stod för förut. Det skulle handla om att tänka på sina nära och kära, de som inte finns kvar i livet längre. Då kan jag tycka att det är positivt att vi gjort något roligt av det. Maskerader, bus eller godis och skräcktema! Även om det inte blev något i år så drömmer jag om att till nästa år kunna fixa en helt underbar maskeradfest med skräcktema. Kanske lika bra att man har det här året på sig med alla planer som vi hade.

Sen är det ju inte helt fel med skräckfilmsmaraton. Jag älskar skräckfilmer så därför väljer jag Halloween framför de andra högtiderna.

Jag läste på DN.se om det nya partiet som startats kallat Naturdemokraterna. När jag läste om dem blev jag alldeles kall inuti! Deras enda fråga just nu är att den svenska vargstammen ska begränsas! De gick ut med en nollrevision men har sedan dess yttrat sig igen och menar att folkets reaktione är överdrivna. Vaddå överdrivna. Det är väl snarare så att folk har vett!!

Partiet grundades av Gunilla Grönvall och Claes Bäck som båda påstår att de inte hatar vargen och inte alls vill se den utrotad. Men hela partiet grundar sig på Facebookgruppen "Våga vägra varg". Jag tycker det talar sitt klara språk redan där!

Nu tänker jag debattera emot Gunilla här på min blogg.

Gunilla: "Vi vill ha en nollvision i tätbebyggda områden på landsbygden, så kan man säga. Men att säga att vi skulle vilja skjuta alla vargar vore bestialiskt. Det har blivit en fråga om huruvida man älskar eller hatar vargen. Vi hatar inga djur. Men man kan inte ha vargen i tätbebyggda områden.

Mitt svar: Vargen är ett fruktansvärt skyggt djur, som dessutom väldigt få faktiskt ser varje år. Dessutom är den utrotningshotad så risken att de ens är inne i tätbebyggda områden är minimal.



Gunilla Grönvall menar att vargen har försämrat livskvaliteten på landsbygden på ett sådant sätt att människorna där inte kan leva som de behagar. Vargen är ett jättevackert djur, det är inte det det handlar om, att jag som person skulle hata vargen. Men däremot är jag mindre nöjd med situationen att känna sig otrygg i den miljö där man vill tillbringa sin fritid. Barnen har ofta en liten bit till skolbussen här och många föräldrar känner sig otrygga med det. Jag är själv uppvuxen på landsbygden och cyklade två kilometer till bussen. Men i dag vågar man inte släppa ut sina barn på det sättet.

Mitt svar: Det fanns fler vargar förr i tiden så anledningen till att folk inte vågar släppa ut sina barn hur som helst beror nog på helt andra förutsättningar. Folk vågar inte släppa ut sina barn i städer här nere i småland där det inte finns varg heller. Varför skulle vargen anfalla mer nu? Det har dessutom bevisats av Uppsala Universitet att vargar väldigt sällan anfaller människor eller ens människors boskap, om det inte är så att det är utstötta vargar som är lite vilsna. Och ska man nu som människa bosätta sig där man vet att det finns varg så kan man ha vargsäkra stängsel! Man vet ju alltid om förutsättningarna innan man flyttar dit. Man kan inte flytta ut där det finns varg och sen skylla på vargen! Helt absurt eftersom vargen fanns där först. Varför ska de anpassa sig efter oss och inte vi efter dem? 



"Att vargfrågan är partiets enda förklarar Grönvall med att det inte finns någon annan fråga som är lika viktig.  Vi uppskattar att det finns i runda slängar 500 vargar, även om officiella siffror säger runt 200. Det innebär att det kommer att växa med 200–300 vargar om året. Det går inte. Vi kan inte ha tusentals vargar när 500 stycken ställer till med så här mycket besvär."


Mitt svar: Om de officiella siffrorna säger att det finns 200 vargar kan man väl inte som partiledare komma med en ren gissning om att stammen skulle vara mer än dubbelt så stor? Och att den skulle växa med dubbelt antal varje år? Skojar hon? Vart har hon sin källa på detta? Och hon kan väl inte heller påstå att det är viktigare att få bort vargen än t ex arbetssituationen i Sverige? Eller äldrevården? Eller sjukvård? Skola? 

Och vargstammen i Sverige har varit så få att de hotats av inavel på grund av detta. Att minska stammen till hälften skulle ge samma problem igen. Man kan inte ha en hel flock på 100 stycken någonstans utan det kommer bli mindre flockar med inavel, utspridda över hela norra Sverige. Vi tog för sjutton in vargar från Sibirien för att få upp antalet och rädda stammen så att skylla på att det kommer vara för mycket varg är bara naivt och att smutskasta vargen!




"Tidigare i år tvingades regeringen avskaffa licensjakten på varg, sedan EU hotat att dra Sverige inför domstol. Man tog också bort ”taket” som begränsade antalet vargar i Sverige till 210 stycken. Politikerna gör för lite, menar Grönvall. – Jag har försökt att påverka lokala politiker här i Österåker, men de säger att de inte äger frågan, att det är riksdagen som gör det. Men ska de inte företräda kommuninvånarna? Av den anledningen så vill vi polarisera det här ännu mera. Som regeringen nu beslutat så kan det bli hur många vargar som helst. Inom en femårsperiod kommer den här frågan att vara så stor att det redan är för sent. Vargen kan alltså få finnas. Men inte där det bor människor. Om vi har 100 vargar med bra gener som lever i skogen på rävars vis, och som äter sina rådjur och sina sorkar. Och om de håller sig från tätbebyggt område. Då får de väl leva där. Vi hatar inte vargen så att den inte får existera. Men om fem år har vi så många vargar att det inte finns en kotte som vill bo på landsbygden."

Mitt svar: Ja, hur kan det komma sig att EU hotade dra Sverige inför domstol? Jo, för att hetsjakten på varg var olaglig och moraliskt fel!! Att halvera antalet på ett utrotningshotat djur är ingen lösning. Det kommer inte garantera att de stannar där de är. Och de rävar jag har sett har minsann varit lika mycket inne i storstäder som de är ute i skogen och springer. Vargar dras inte in i tätbebyggelse för att det finns för många av dem. De vargar som träffats på bland bebyggelse, eller som vandra hit ner till Småland och Skåne är ensamma vargar, inte stora flockar, alltså skulle det kvitta om det fanns 100 vargar eller 1000 vargar.

Och om folk vill eller inte vill bo på landet är upp till dem. Det finns nog massor av människor som förstår att vargen är ett fint, vackert och underbart djur som kan tänka sig bo där,så varför ska folk som inte ens tycker om vargar envisas med att bosätta sig bland dem? Kan de inte hitta lämpligare boende där vargen inte finns? För tro det eller ej, vargen håller sig gärna borta från människor i allra största mån. Väljer man då att bo i ett ensligt hus mitt bland vargar ska man kanske tänka efter innan man öppnar munnen och påstår att vargen ska flytta på sig.

Än så länge har partiet fått 1200 underskrifter. Kan ni tänka er att det finns så många idioter i det här landet? De  behöver 1500 underskrifter för att kunna registreras som parti och få vara med i valet. Man kan hoppas att de inte hittar de 300 andra idioterna!

Hatet mot varg här i Sverige grundar sig på gammalt jäkla skrock och rädsla. Precis som varför vi hatar ormar fast ormarna här i Sverige knappast kan göra någon skada. Det är gamla rädslor som lever kvar hos icke utvecklade människor!

UPDATE!

Ja, ni kanske fattar att detta är en brinnande fråga hos mig. Och efter att ha läst en kommentar från en av mina läsare och bloggare som jag följer så kom jag på ytterligare ett motargument till detta dumma parti.

Det är nämligen så att jag har släktingar uppe i Dalarna. De bor i ett område där det finns en vargstam. Eller snarare så är det så att det finns ganska gott om varg just där. På gården där mina släktingar bor brukar de hitta en del vargspår ibland och de ser även varg ganska ofta. Och ändå har de aldrig störts av vargarna. De har haft hästar, kor, ankor, hundar, katter, ja det mesta på den gården och hos grannen och vargen har aldrig ens varit framme och försökt ta några av dessa djur. Så hur kan det då vara ohållbart för människor att leva bland vargar i andra områden?

Och jag har tidigare nämnt att Uppsala Universitet gjorde forskning om vargen som bevisade att de inte störde människan speciellt ofta. I den här forskningen följde de en vargstam under ett år (eller om det var fler år, kommer inte ihåg), och under den här tiden visade det sig att vargarna i flocken jagade och dödade älgar eller rådjur, och då främst svaga eller vilsekomna kalvar och kid. Bara en enda gång råkade de vara framme och döda en tamko, eller snarare en tamkalv. En enda gång på ett elelr till och med flera år? Och troligtvis hade de då följt spåret av en tamhund för att komma så pass nära bebyggelsen. Så är vargen ett blodtörstigt djur som dödar våran boskap så fort de får syn på dem? Knappast. Kanske jägarna blir avundsjuka för att vargarna tar de älgar de hade hoppats på att skjuta?

Jag tittar sällan på tv. Och tittar jag väl på tv så finns det liksom ingen serie jag faktiskt följer. Bland annat då mina jobbtider inneburit mycket kväll och att jag inte jobbar varje dag har gjort att jag missat serier jag kanske skulle vilja följa i vanliga fall.

Men kan jag inte välja en serie som jag tycker om mer än någon annan. Jag är svag för komediserier som Simpsons, Family Guy, Vänner, 2 ½ men eller Big Bang Theory, men tycker även om dramaserier som Spartacus-serierna. Jag är dessutom barnsligt förtjust i vissa "löjliga" serier som Xena och McLeods döttrar. Att titta på dokumentärserier om djur som Animal Rescue eller Dog 101, eller Dog Whisperer fungerar. Men att välja en favorit är svårt bland alla dessa.

Men isåfall väljer jag nog The Simpsons. Av den simpla anledningen att jag kan se alla avsnitt hur många gånger som helst. Något som jag kanske inte riktigt klarar av med de andra serierna. Och Homer är min hjälte! :D

Jag känner på mig att ni bara längtat efter ett åsiktsinlägg efter så här lång tid, nu när jag varit kass på att blogga på ett tag. You know you love it!

Det här inlägget handlar inte om att vara vän med sitt ex, för jag vet att det kan fungera för vissa, och det kan fungera för andra, helt beroende på hur det tog slut och hur förhållandet var medan man var ihop. Jag tänkte diskutera hela grejen med att en vän börjar dejta ens ex. Det här brukar nämligen vara lite tabu. I vanliga fall säger man att det aldrig är okej att dejta en väns ex, men jag håller faktiskt inte med.

Min vän, vars förhållande tog slut för några månader sedan ringde mig idag och var jätteledsen för att en av hennes vänner hade börjat dejta hennes ex. Hon kände sig sviken av sin vän, och i det här fallet kan jag förstå varför. Det är nämligen så att exet i fråga betedde sig som ett svin mot min vän, och när hennes vän då bestämmer sig för att dejta honom så är det ett brutalt svek. Man dejtar inte någons ex om denna person betett sig illa. Min vän tyckte det kändes som att hennes vän sket fullständigt i att denna kille betett sig som ett svin.



Sen har vi scenariot med att en del fortfarande kan ha känslor kvar för sina ex. Då tycker jag det är oförlåtligt av en vän att ens tänka tanken på att dejta denna kille. Man skulle inte försöka sno sin väns pojkvän, då ska man inte sno åt sig exet heller om ens vän fortfarande har känslorna kvar. Även om man vet att exet inte känner likadant.

***

Så när är det okej då? Jo, enligt mig så är det helt okej om man är över sitt ex och om man skiljdes som vänner. Finns inga känslor kvar så borde man väl inte hindra en vän från att eventuellt utveckla ett bra förhållande med en kille man faktiskt vet är bra? Ibland kan ett förhållande helt enkelt inte fungera på grund av att man är för olika eller helt enkelt inte passar ihop. Ett förhållande behöver inte sluta dåligt och då anser jag att det egentligen inte finns anledningar att hindra en vän från att hitta kärleken om de nu skulle passa bättre ihop och man ändå inte vill ha killen själv?



Jag har själv varit i den sitsen. En vän till mig var ihop med en kille, men något hände så deras förhållande fungerade inte. Jag och min vän gled dessutom längre ifrån varandra, men när jag fick känslor för killen så frågade jag henne ändå vad hon skulle säga om jag blev tillsammans med killen. Hon sa att hon trodde att vi två skulle passa bättre ihop än vad de gjorde. Men det blev inte så. Han och jag var ihop i lite mindre än ett halvår, och skiljdes som vänner. Än idag är vi jättebra vänner och jag har dessutom en pojkvän sen 1 ½ år tillbaka som jag älskar innerligt. Varför skulle jag då komma och påstå att en vän till mig inte får bli ihop med mitt ex? Varför skulle jag ens ta illa upp? Jag vet ju vilken bra kille han är, jag vet vilken bra tjej min vän är och två underbara människor är väl värda varandra om de nu skulle få känslor för varandra? 

*******

Man kan inte alltid se allt i svart och vitt heller. Det bästa, om man nu skulle få känslor för en väns ex, är ju att fråga sin vän hur de ställer sig till det. Är de okej med det så kör hårt, men om de inte är bekväma med den tanken så är det hands off som gäller. 

Jag kanske inte har jättemycket att uttala mig om vad gäller detta. Jag har aldrig varit i sitsen där en vän vill dejta något av mina ex, framförallt då det inte finns så många av dem, haha. Jag kan kanske inte sätta mig i hur det känns om man väl hamnar i den situationen. Men så som jag känner nu skulle jag tycka det var helt okej om någon vän skulle vilja dejta något ex, förutom exsambon då eftersom han var ett rötägg, men där skulle det även handla om att jag ville skydda min kompis från honom. Men jag tycker annars att det är helt okej, bara min vän är öppen och ärlig om det och inte döljer det.

****

Men vad tycker ni? Har ni varit i en sån situation? Tycker ni det kan vara okej att dejta någons ex eller att en vän skulle dejta era ex? Vart drar ni gränsen för när det är svek eller för när ni skulle vara glada för deras skull? 

Jag har väl berättat förr om Solitude?! Ett band härifrån Värnamo som består av min bror och mina vänner. Det har gått sjukt bra för dem i allafall och för nästan 2 veckor sedan så hade de premiär på sin musikvideo till låten Under fading skies. Och på de två veckorna har de fått över 5100 visningar!

Videon är så sjukt bra, låten är underbar och jag är lika stolt som vanligt!

Äh, ni får helt enkelt kolla själva. :D

Det beror helt och hållet på vilket humör jag är på. Eller varför jag tittar mig i spegeln. När jag tittar mig i spegeln när jag är nyvaken kan jag oftast skratta åt mig själv eftersom mitt hår oftast står åt alla håll och kanter. Däremot kan jag bli ganska frustrerad om jag är stressad och vill se bra ut och jag ser en massa skavanker. Är jag stressad, om jag ska iväg på fest så blir jag aldrig nöjd med håret eller sminket. Då är det inte kul att titta sig i spegeln.

I regel så är jag dock inte så missnöjd när jag ser mig i spegeln. Jag kan vara rätt nöjd även om självförtroendet inte är på topp. Man kan ha bra dagar och dåliga dagar såklart, men oftast är jag bara missnöjd med småsaker som att håret inte vill samarbeta eller att sminket inte blivit helt rätt.

Men jag ser mig hellre i spegeln än att se mig själv på kort. :P

Min mamma sitter och kollar på Morden i Midsommer och helt plötsligt vänder hon sig mot mig och kommer med en väldigt insiktsfull fråga.

"Hur lyckas de göra mord så hemtrevligt?"

Haha, inte konstigt att jag är lite knäpp ibland med en sån mamma. Men hemtrevligt är kanske inte hur jag skulle beskriva det. Inte ens i Midsommer. :)



De "hemtrevliga" utredarna i Morden i Midsomer.

Att man räknas som vuxen redan vid 16 när det handlar om att man ska betala för något? Exempelvis busskort, få barnbidrag eller gå på zoo. Då är det ofta en gräns som är lägre än myndighetsåldern.

Hur kommer det sig att du inte räknas som tillräckligt gammal förrän vid 20 när det handlar om att hitta på något roligt? Tex när du vill köpa alkohol på systemet eller gå på vissa uteställen?

Hur kommer det sig att man räknas som tillräckligt mogen för att kunna föda barn, gifta sig, köpa hus och bil och ta körkort när man är 18, men ändå är man inte tillräckligt mogen för att köpa en vinare på systemet?


Jag tycker det är väldigt lustigt med åldersgränser i Sverige... väldigt lustigt.

Med risk för att låta som en gammal, sur tant så kan jag ärligt säga att det var mycket som var bättre förr. Men det är också mycket som är bättre idag än förut. Jag älskar det faktum att vi numera kan sprida information och kunskap genom nätet och att jag slipper gå till banken för att betala mina räkningar. Jag uppskattar hela säkerheten med att ha mobil och att kunna skicka sms eller bara kunna ringa när man står mitt ute i skogen. Det kunde man inte när jag var liten. 




Men något som var bättre förr var att människor inte var lika beroende av tekniken. Ett exempel är t ex dagens föräldrar som blir livrädda så fort deras barn inte svarar i mobiltelefonen. När jag var liten sprang jag och mina vänner runt i skogen hela dagarna och våra föräldrar kunde inte ringa oss.  De var inte oroliga för det. Det var normalt. Jag tror barn idag blir väldigt hämmade av detta. När jag var yngre var man dessutom ute och lekte konstant! Man satt inte inne vid datorn eller tv-spelet. Man var ute i alla väder, alla dagar på året och klättrade i träd, byggde kojor, cyklade, åkte pulka eller spelade basket. Nuförtiden ser jag ungar som förvisso är ute och ”leker” men lekarna har ersatts av att ungarna står klungade runt någons mobil och tittar på roliga klipp på youtube. 

Jag tror att man lär sig så mycket mer av att leka. Man lär sig vara social, använda sin fantasi och att använda både hjärna och sina händer eller ben. Det har ju dessutom bevisats att barn idag har fler allergier än förr. Eftersom barnen inte utsätts för något. Ju mer smuts man utsätts för desto mer tål man. Lever man i en konstant skyddad miljö så är det klart kroppen får en chock när den väl utsätts för bakterier och virus.

Jag vill inte ta bort den IT-teknik som finns, den tycker jag är jättebra, men jag tycker föräldrar borde gå tillbaka till hur de själva växte upp. Inte låta sina barn sitta vid datorn hela dagarna. 

En annan sak som var klart mycket bättre förr var när man gick i högstadiet och kunde köpa en glasflaska cola för 4 kronor och en Piggelin för 5 kr. Då räckte barnbidraget länge! :D

Jag är inte speciellt förtjust i fotboll. Brukar inte titta på det alls, men idag har jag slängt ett extra öga på Sportbladets sida för att hålla koll på resultatet mellan Sverige- England!

Och hell yeah! England vann. Visserligen bara med 1-0, vilket kanske inte är ett superresultat, men de vann lik förbannat!! :D

Nu ska jag banne mig gå och lägga mig! Ska upp kl halv 7 imorgon!

Natti natti!

Är det inte konstigt att vi har myndigheter som ska veta så mycket bättre än oss och bestämma hur vi ska leva?

Är det inte lustigt att när man ringer dem så vet de ändå inte ett smack?

Och är det inte lustigt att jag nu blivit kopplad fram och tillbaka till olika personer i en timmes tid och fortfarande inte kommit till någon som kan svara på en simpel fråga?

Mycket, mycket lustigt.

Min favoritfilm är egentligen 3 stycken. Sagan om Ringen-trilogin.

Sanningen är den att jag läste boken för första gången när jag var runt 10 och dessutom på engelska så vid det tillfället uppskattade jag inte riktigt det magiska i denna saga. Jag tittade inte heller på filmerna när de kom ut. Det dröjde faktiskt ända till år 2008 innan jag tittade på filmerna, detta för att jag ville se alla filmerna på raken och hade ännu inte hittat tillfälle till att se dem.

Men jag blev totalt fast direkt! Jag köpte även böckerna och läste om dem, både på engelska och svenska och nu har jag sett filmerna så många gånger att jag i stort sett kan dem utantill. Jag har blivit en Sagan om Ringen-nörd så det står härliga till!

Just nu står all maten som ska vara i skafferiet på bordet. Hela köksbordet är överbelastat med kaffe, havregryn, kryddor och mjöl, pasta, såsförpackningar och bakpulver! Var tvungen att tömma alla skåpen i köket eftersom det idag har varit några sotare i lägenheten som rev ut hela fläkten. Det lät bara krasch och så var hela fläkten borta! Ska få en ny, mer välfungerande fläkt på onsdag. :) 

Kändes väldigt behövligt eftersom den förra fläkten sög! Eller det var väl snarare det den INTE gjorde. xD

Jag önskar jag kunde göra mycket mer för att förbättra världen än vad jag gör idag. Hade jag haft mycket pengar hade jag nog donerat. Men idag blir det bara några få saker som jag gör.

1. Sms-donation.

Varje gång jag fyller på mitt kontantkort så skickar jag ett sms till valfri organisation. Oftast kostar inte dessa sms mer än 10 kr och eftersom jag skickar gratis sms till de flesta så kan jag gott unna någon annan dessa pengar.



2. Godstart.se

Jag har sidan godstart.se som startsida på min dator. Varenda gång man går in på sidan så doneras 4 öre till en organisation du själv valt. Jag valde WWF Världsnaturfonden. Varenda gång jag öppnar ett explorerfönster donerar jag alltså 4 öre. Just nu är nära att ha samlat ihop 900 000 kronor genom människor som använder Godstart. Du har ju även ett konto på själva hemsidan där du kan lägga upp de vanligaste länkarna som du ofta går in på. 



3. Informera! 

Jag kanske inte sprider så mycket information genom att skriva mina åsikter på bloggen men i viss mån tror jag det hjälper. Genom att uppmärksamma problem och sånt så finns det en chans att det sprids och medvetenheten om problemen kan öka, och med det även chanserna att någon annan vill hjälpa.

Jag hoppas ni inte är allt för besvikna över min dåliga uppdatering, men jag har prioriterat en hel del annat under dessa två veckor nu.

Först och främst var ju pojkvännen hemma på två veckors lov/praktik så jag har passat på att spendera så mycket tid som möjligt med honom. Nu kommer det nämligen komma några helger då vi kanske inte alls kommer kunna träffas och då vill man ju spendera den tid man har tillsammans medan man kan. Vi har bland annat varit på Huseby Bruks julmarknad, något som jag kanske inte var så där överdrivet förtjust i, men älsklingen hade längtat dit sen förra året så det vore elakt om vi stannade hemma bara för att jag inte är så förtjust i det.

Man märker också att min pojkvän pluggar till hälsocoach. Han har fått mig, den eviga nattugglan, att gå upp kl 9 varje morgon och gå en morgonpromenad! Det är faktiskt otroligt för att vara mig ska ni veta. I fredags gjorde vi även iordning en matsäck och drog ut till store mosse och vandrade. 1,5 mil runt Kävsjön. Vi tog en halvtimmes paus vid Svänö och ändå tog vi oss runt på 3 ½ timme! Och spångarna var hala och trasiga på många ställen så vi gick inte fort. Det som förvånade mig mest var att jag inte var det minsta trött! När vi kom tillbaka till starten så var jag mest förvånad över att det hade gått så snabbt och att jag mycket väl hade kunnat fortsätta gå i minst en timme till! Ska nämnas då att jag är rökare och motionerar typ... aldrig! Älsklingen har därför lovat att göra ett HPB-test på mig där vi testar mina värden för han tror att jag har en onormalt hög grundkondition trots att jag egentligen borde vara i urdålig form. Jag menar att det är tv-spelandet som gör det. Jag menar, vem sitter stilla när man spelar tv-spel!? :P  Nej vi får väl se hur det testet går. 

Utöver detta har vi mest tagit det lugnt och myst. Det kände som att det var det som behövdes för mig också. Trots att jag inte varit aktiv på sistone så har jag varit stressad. Psykiskt stressad över en massa saker. Så jag har behövt lugnet, och att bara få sluta tänka på saker och ting. Jag vet att jag har varit fruktansvärt tråkig på sistone, både vad gäller bloggen och vad gäller att hitta på saker på helger och sånt, men jag har inte förutsättningarna för att vara rolig just nu. Men bloggandet kan jag kanske ta tag i nu när jag ska vara hemma i två veckor.  

Det här är väl inget roligt inlägg. Att tvingas skriva om sina svagheter kan ju fungera som terapi på sätt och vid, eller så pekar man ut dem ännu mer. Men, här kommer de då...

Mitt självförtroende.

Jag har aldrig haft bra självförtroende, fast vid vissa perioder i mitt liv har det varit värre än någonsin. Och jag vet att mitt självförtroende kan göra det svårt för mig att ta den plats jag egentligen förtjänar. Jag jobbar dock på detta, det kan jag lova er. :)



Att jag är för snäll

Jag är alldeles för snäll, något som förvisso kan ha med ovanstående självförtroendebrist att göra. Men jag har alltid varit den som låtit andra trampat på mig, ta plats framför mig. Jag har alltid räknat mig själv som generös, men när går det över gränsen från att man är generös till att man är för snäll och ger bort pengar, saker eller sitt godis? Det blir ofta lite dörrmatta över det hela.

Mitt humör

Är det något som verkligen retar mig, eller något som gör mig upprörd så kan jag explodera ganska fort, och jag kan bli förbannad och arg. I vissa fall kan det tyvärr även gå ut över fel personer. Om jag är arg för något som hänt kan jag vara jättearg och då låter det som att jag är förbannad på personen jag pratar med vilket oftast inte alls är fallet. Jag har nämligen svårt att prata lugnt om jag är arg. 




Jag har nog massor av andra svagheter men det här är de som verkligen ställer till det för mig. Att ha lite dåligt morgonhumör som jag också har, det är ju inget som påverkar för mycket, och det är något jag kan hantera, iallafall till en viss gräns. 

Ja, det här var roligt... :P 

Jag hade så svårt att skriva den här listan för jag kunde inte komma på 5 saker jag inte klarar mig utan! Så det fick bli lite hipp som happ. Men de här sakerna klarar jag mig inte utan en hel dag.

1. Cigg (Jag vet jag vet)
2. Te
3. Kaffe
4. Mat antar jag.
5. Att borsta tänderna 

Ja, som ni ser. Jag är nämligen inte beroende av min mobil eller min dator. Klarar mig utan dem. Sen kan man ju diskutera om kaffe ska vara med på listan för jag kan gå en hel dag utan att dricka kaffe om jag istället får dricka cola eller te. Men men...

Jag gråter inte så lätt. Romantiska filmer lipar jag inte för. Mina ögon var snustorra efter jag sett Titanic, i jämförelse med de flesta andra tjejer. ;)

Men ser jag ett djur som far illa, eller överhuvudtaget om det är något djur som måste lämnas eller råkar illa ut. Då lipar jag. Väldigt lätt dessutom Djurmisshandel kan få mig att störtböla lika mycket av att det är sorgligt och hemskt som att jag blir förbannad över att det finns så vidriga människor som kan göra något så hemskt!

Man kan finna tröst i allt möjligt. En gammal favoritfilm, en favoritlåt, godis eller chips, te eller kaffe. Mat är väl inget ovanligt att man använder sig av som tröst. När jag är sjuk så gillar jag att mysa ner under en filt med chips, choklad, te och cola.

Att lyssna på musik kan också hjälpa en. För mig har musik verkligen hjälpt mig förut. Däremot kan jag fortfarande vara förbannad eller ledsen efter att jag lyssnat på låtar, men jag får ut känslorna då.

Men när jag är nere, ledsen eller arg så är det bara en sak som verkligen hjälper. Och det är mina nära och kära. Mina vänner, min familj och min älskling. De finns där för mig och jag kan prata med dem. Ibland behövs det bara att någon lyssnar. :)

Djur är en annan sak som får mig att må bättre. Att gosa med dem, eller bara se något program med dem kan hjälpa jättemycket. Att få pyssla om salamandrarna och se dem simma omkring eller klättra är alldeles utmärkt terapi.

Jag är tyvärr inte den som blir skakad så lätt. Jag blir arg eller förbannad eller så bara suckar jag för att jag inte blir förvånad längre. Men något som skakade mig sist var nog hela historian om 4-åringen som dödades i Ljungby. Ljungby ligger ju ganska nära och jag känner folk därifrån. Nu kände jag inte 4åringens föräldrar, men jag vet folk som bor i samma område.

Det som skakade mig mest var att man några veckor senare kom ut med teorin att 4-åringen dödades av andra barn, i nästan samma ålder! Då blev jag riktigt skakad. Att en olycka kan hända, även en dödsolycka, men dessa barn måste isåfall varit medvetna om att det de gjort var fel eftersom de inte sagt något.

Nej, fy det är en tragisk historia oavsett och sånt kan skaka mig rejält.

Jag älskar att resa, men har inte varit på så många platser som jag kanske skulle velat. Jag funderade först på att skriva om Turkiet där jag var i somras, eller kanske England som jag försöker åka till varje år. Men sen insåg jag att jag har skrivit om dessa platser i bloggen redan.

Istället tänkte jag berätta om Polen där jag var år 2008. För det har jag nämligen inte skrivit något om. Sen får ni lite bilder också. Bra va!

********************'
Resan började med att vi tog bilen till Ystad för att därifrån ta färjan till Świnoujście i nordvästra Polen. Därifrån skulle vi köra 36 mil till min dåvarande sambos mamma som bodde i ett hus utanför Dobromierz Gorny, ett litet samhälle ca 1 mil från Bydgoszcz. Vi spenderade två veckor i Polen då jag bland annat hjälpte till med mitt ex mammas hästar. Huset var jättefint och nybyggt. Det är tydligen många som bygger hus i Polen just nu. Exets mamma hade byggt ett med två extra lägenheter på övervåningen med egna badrum och så ett fint stall till.


Stallet var alldeles nybyggt när vi kom till Polen. Så jäkla fint!


De två veckorna i Polen var sköna med typiskt kontinentalt väder. 30 grader i skuggan men det kändes inte så farligt. Jag och grabbarna och exet stod och staplade ved i den värmen utan problem. Men vi satt inte bara vid huset ute på landet utan vi åkte även in till Bydgoszcz som är en väldigt vacker stad. Vi var även i Torun och i Szczecin (Stetin). Torun var jättefint med en stor medeltidsborg som en gång fallit i ett krig. Vi sköt pilbåge i ruinerna och sen tittade vi på annat medeltida hantverk som såldes runt om i staden.



Bydgoszcz


Rundvandring på fästningen i Torun.

 
En modell som visade hur slottet sett ut tidigare.

Vid ett tillfälle for vi även till en djurpark utanför Bydgoszcz. Där var jag med om det mäktigaste någonsin. Vargarna var samlade längs stängslet på buren och när vi gick förbi började alla de 20-25 vargarna att yla! Vilken härlig känsla när man hörde dem. Burarna var dessutom lika stora som hela Skåne i stort sett!! Helt otroligt att vargarna var framme så som de var. Jag filmade alltihopa men har inte lyckats få filmen att fungera på min dator. :/

Vi såg även björnar, storkar och andra djur och jag fick chans att prova på hur en polsk ridskola fungerar. Istället för att, som i Sverige, rida samma dag varje vecka och betala för en hel termin så betalar man per gång och rider en timme när man kan och har råd. Jag fick rida en ljusbrun häst som hette Gold som var jättetrög att få igång. Jag lyckades till och med få muskelinflammation efter ansträngningen som jag utsattes för, det säger väl en del. 


Man kunde även betala en liten summa och

åka med häst och vagn genom parken. 


Jag gillade faktiskt Polen och skulle kunna tänka mig att åka tillbaka dit. Fast då skulle jag nog vilja se Warszawa istället. Polen är ett härligt land som har mycket att erbjuda. Det är så stora kontraster mellan de fattigare och de rikare fortfarande, men ekonomin blir snabbt bättre i Polen och många bygger nya hus eller flyttar in till de bättre områdena.

 

 

Det jag oroar mig mest för är egentligen vart Sverige är på väg som land. Lågkonjuktur, många arbetslösa, företag som inte vågar satsa, och så sitter politikerna och slösar våra pengar på sina egna idiotidéer. Kort och gott, jag oroar mig för att framtiden ska bli ännu tuffare och att vi måste nå totala botten som land innan något ändras.

Jag inser mycket väl att min blogg inte är den roligaste att läsa just nu. Jag umgås nämligen helst med min älskling nu när han är hemma för lov, och vi vill inte slösa upp den här tiden på att sitta vid varsin dator, eftersom vi har de övriga veckorna till det när han är nere i Skåne och jag uppe i Småland. Just nu sitter han dock och pluggar lite så jag kan ägna bloggen lite energi i allafall.


Så vad har hänt sen sist? Ja, inte speciellt mycket. Men det här har jag hittat på med älsklingen.

*Gått upp varje morgon vid 9-10 och tagit en promenad innan frukost.
* Haft spel- och glöggkväll med älskling, Ia, Philip, Jenny och Bosse.
* Jagat runt efter en bra presenst till Bosse som fyller år dagen efter farsa dag så det måste vara något riktigt fint.
*Varit hos mamma och blivit bjuden på rotmos och fläskkorv. :D Något som Jonne fick prova på för första gången. Han gillade det dock, ingen fara på taket!
*Tittat på en massa film. Vi lyckades pricka in V för Vendetta den 5:e november. Ni som sett den borde först (...remember, remember the 5th of november)
*Jag och Jonne stod och lagade mat nästan konstant från torsdag eftermiddag till fredag kväll. Vi föreberedde, marinerade, pressade, skalade och gräddade. Vi bjöd nämligen Jonnes familj på min pappas sweetchili- kycklingvingar med hemmagjord vitlökssås som han brukade laga när han hade pub. Till efterrätt gjorde vi dessutom pumpapaj. Mätta och belåtna var vi men nu blir det sallad och soppa denna vecka.

Ja ni märker att det inte varit full rulle direkt. Bara jag som tagit tiden att umgås med älskling när jag väl kan.

Vad skulle jag inte göra?! Jag vet inte ens vart jag skulle börja. Men jag tror det första jag skulle göra är att bjuda mina nära och kära på en resa till något paradis och bara njuta av livet ett litet tag. Sen skulle jag placera pengarna i konton utomlands för att få en otroligt bra ränta så att jag slipper oroa mig för att pengarna kommer ta slut på tråkigheter som förmögenhetsskatt. Sen skulle jag skänka bort delar av min förmögenhet till familjen.

Efter det kommer ju det roliga. Jag skulle bygga mitt drömhus. Inget överflådigt, utan ett hus där jag kan trivas och må bra. Med en pool och ett stall. Sen skulle jag självklart skaffa hästar och satsa på att starta upp avelsverksamhet. Jag skulle nämligen inte bara kunna sitta och inte göra någonting, men jag skulle kunna jobba på mina egna villkor, med någonting jag älskar. Hundar skulle det bli också. Och självklart skulle jag resa en massa. Uppleva allt det bästa den här planeten har att erbjuda.

Jag skulle också ljuga om jag sa att jag inte skulle slösa upp pengar på ytliga saker som kläder och bilar. 

Sedan skulle jag göra mitt absolut bästa för att inte förändras som person. Jag hoppas verkligen att om den här dagen någonsin skulle komma så vill jag fortfarande vara samma gamla Jenny.

Jag har faktiskt ingen speciell typ som jag faller för. Jag har en svaghet för gitarrister och rockare, det ska jag erkänna men det betyder inte nödvändigtvis att jag faller för dem. Mina pojkvänner har inte direkt följt något speciellt mönster. Ingen har varit den andra lik. Förutom att många gånger har man kunnat beskriva dem som snälla. 

 Det är väl liksom det som egentligen är det man faller för. Personligheten. Utseende, kläder och allt det där är bara ytligt. Det är bara ett paket och det är kanske det som kan sporra ens intresse men i slutändan är det ju personligheten man faller för. Så vad är min typ? Jo, någon som visar respekt. Någon som jag kan diskutera med. Någon som är förstående. Någon som vågar visa vem de egentligen är. Och jag har redan hittat denna person.

Sen vad gäller kändisar och vad som gäller för att jag ska tycka de är snygga så är jag dessutom ganska kräsen. Jared Leto är nog den jag tycker är snyggast. Men enbart när han har långt svart hår. :) Och smink :/

Inre frid! Jag låter det vara så.

Den fråga jag kommer ha lättast att svara på under de här 30 dagarna tror jag. Helt klart sommaren! Även om sommaren i Sverige varit uslig de senaste åren, och jag har mest jobbat hela somrarna så är fortfarande sommaren min absoluta favoritårstid.

För det första så är jag frusen av mig, något jag nämnt tidigare i min blogg. När graderna därför inte konstant ligger nära fryspunkten så trivs jag mycket, mycket mer. Jag älskar att gå i kjol eller shorts och snygga t-shirtar och jag hatar att känna mig som en michelingubbe på vintern. På sommaren är man friare. Man kan bada, man kan gå ute på nätterna utan att frysa ihjäl!

För det andra så är folk mer villiga att hitta på roligare saker! Fester på stranden, grillparty, åka och bada och spela kubb vid en sjö, gå på uteservering och så mycket, mycket mer. Jag tycker det är fel att man ska behöva ha ursäkten att det är sommar för att gå ut, men på sommarn har folk mer energi eftersom det är ljusare ute. Folk får även semester och har mer tid till roliga aktiviteter.

För det tredje: Tänk er en varm sommardag och ett stilla sommarregn. Eller när det blir sådär riktigt mörkt och ett riktigt åskväder slår till. Underbart mysigt och något som bara händer på sommaren.



Ps. Att slippa skrapa rutorna på bilen är ALLTID ett stort plus! Ds.

Jag vill egentligen inte svara på den här frågan för det finns inte bara en enda person jag vill träffa. Det finns jättemånga! Jag vill träffa min pappa, mina kusiner, vänner som jag inte träffar så ofta längre osv osv. Men om jag bara får välja en…Vem ska jag välja?


Jag tänker göra det lättare för mig själv och utesluta folk jag känner som dött för då finns det för många. 

Men jag tänker nog välja min pappa. Sedan han flyttade tillbaka till England år 2009 har jag nämligen bara träffat honom några få gånger. Och jag är egentligen pappas flicka, det är så. Jag kommer överens med min mamma absolut. Jag älskar min mamma. Men jag och pappa har ändå ofta samma sätt att se på saker och ting. Vi har liknande musiksmak och vi kan prata med varandra på ett helt annat sätt. Jag skulle aldrig kunna sitta och dricka whisky och spela poker med min mamma men med min pappa kan jag det. 


Sen är det så att jag saknar honom mycket mer eftersom vi inte kan träffas på samma sätt längre. Min mamma finns ju alltid nära mig. Men min pappa bor i ett annat land, på andra sidan havet. Visst, man är aldrig mer än ett telefonsamtal bort, men det är inte samma sak. Och man kan inte spela poker över telefon. ;)

Så just nu väljer jag min pappa. Han är den jag saknar mest av allt just nu!

Ja, det blir nog inte så mycket bloggande nu under de kommande två veckorna. Älsklingen är hemma för lov och lite praktik och jag komemr nog vara hos honom mestadels av tiden. Men jag har tidsinställt mina svar på listan. Och just nu sitter pojkvännen och pluggar medan maten står i ugnen så passar på att skriva lite snabbt. 

Jag kan säga så här mycket. Jag har fått nog av att gå i köpcenter för ett tag. I fredags hämtade jag älsklingen och vi åkte till Väla och gick där i flera timmar! Sen for vi till Kim i Lomma och åt tacos och drack lite Jack n Coke. Dagen efter åkte vi till Nova utanför Lund med ytterligare en massa timmars strosande i butiker. Och ändå har jag inte köpt någonting! :D Haha ekonomiskt av mig. 

Hoppas ni andar njuter av höstlovet om ni nu har något sådant! :)  

Alla har vi väl en låt som påminner oss om något eller som betyder något. Jag är inget undantag. När jag och min exsambo gjorde slut för några år sedan var jag i en ganska djup svacka. Jag hade förlorat mitt hem och tvingats flytta hem till min mamma igen. Jag som var van att ha mina tre underbara hundar runt mig konstant hade plötsligt ingen hund alls. Jag var så nere och kände mig så utnyttjad och besviken och hjälplös under den här tiden. Det ledde egentligen till att jag började lyssna på en helt ny typ av musik än jag brukade. Jag började lyssna ännu mer på metal och hårdrock än vad jag redan gjorde. Plötsligt förstod jag texterna i låtarna. Jag var lika förbannad som sångarna i låtarna och ville bara skrika ut så som de gjorde. Men det var framförallt en låt som fick mig att resa mig, och bli den jag är idag.


The Kill med 30 seconds to mars. 

När jag lyssnade på den låten så föll liksom allt på plats. Jag förstod själv vem jag var. Jag fick ut all min ilska och besvikelse till denna låten och den fick mig att inse att under alla åren med min sambo så tvingades jag vara någon jag inte alls var. Den här textraden är med i låten och sammanfattar kanske en del. 

”I tried to be someone else, but nothing seemed to change, I know now, this is who I really am inside. Finally found myself. Fighting for a chance, I know now, This is who I really am!”

Det finns egentligen många textrader i den här låten som jag kunde identifiera mig med under den här tiden, men det var just den här textraden som träffade mig rakt i hjärtat och fick mig att tänka om. Hela jag förändrades med den låten. Låten släpptes egentligen redan 2005 men det dröjde till år 2008 innan jag hörde den och sedan dess har den varit min absoluta favorit. Jag lyssnar på den när jag är arg, jag lyssnar på den när jag är ledsen, jag lyssnar på den när jag är glad och jag har ännu inte tröttnat på den. Inte på långa vägar. För mig betyder den här låten så mycket. Och jag vet att vissa kan ha svårt att förstå att en låt kan betyda så mycket men det kan den.


Idag förknippar jag den inte alls med det mörka och jobbiga som hände under den här perioden. Idag kopplar jag den bara till när jag reste mig upp och var starkare som person igen!

30 dagar. En hel månad. Ett inlägg varje dag.

Jo, jag hittade nämligen en sån här lista på 30 saker man ska svara på under 30 dagar. Det är första gången jag hittar en som jag tycker har riktigt intressanta frågor. Inte bara en massa "Lägg upp ett kort på dig själv med dagens outfit." eller "Mina favoritskor." Utan lite djupare frågor.

Jag tänkte faktiskt till och med köra detta dag för dag hela månaden ut. Jag tycker det är en kul grej och dessutom behöver jag inte oroa mig för inspiration. Jag kan alltid tidsinställa inlägg om jag vet att jag inte kommer kunna blogga under en helg t ex.

Här är listan: 

Dag 1: En låt som betytt mycket för mig.

Dag:2 En person jag vill träffa just nu

Dag3: Min favoritårstid och varför

Dag 4: Någonting jag vill ha mer än någonting annat just nu.

Dag 5: Typ av killar jag faller för.

Dag 6: Vad jag skulle göra om jag vann drömvinsten på lotto.

Dag 7:  Någonting jag oroar mig för.

Dag 8: Något om ett ställe jag vart på.

Dag 9: Något som skakat mig på sistone.

Dag 10: Det här får mig att må bättre.

Dag 11: Det här får mig att börja gråta.

Dag 12: Fem saker jag inte klarar mig utan en hel dag:

Dag 13: Mina största svagheter.

Dag 14: Det här gör jag för att förbättra världen.

Dag 15: Min favoritfilm.

Dag 16: Något som var bättre förr.

Dag 17: Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.

Dag 18: Mitt favoritprogram och varför.

Dag 19: Min favorithögtid.

Dag 20: Någon som inspirerar mig.

Dag 21: Mina husdjur.

Dag 22: Mitt favoritklädesplagg och varför.

Dag 23: Mina intressen och hobbies.

Dag 24: Mitt förhållande eller drömförhållande.

Dag 25: Det här är mat för mig

Dag 26: Mitt drömbröllop.

Dag 27: Bilden jag tror folk har av mig.

Dag 28: Min drömresa och varför.

Dag 29: En talang jag önskade att jag hade.

Dag 30: Vad jag tycker om mitt namn.