Jag har ett förhållande och man kan lugnt säga att det är mitt drömförhållande. Allt är inte perfekt jämt, absolut inte, men det ska det inte vara heller. Jag och min älskling har sedan första dagen tillsammans varit på i stort sett samma nivå. Jag kan ärligt säga att mitt förhållande jag lever i nu är det bästa jag någonsin haft. Mina känslor är starkare än jag någonsin upplevt och det har aldrig någonsin känts så rätt som nu. Vad gör det att vi då inte passar mallen som par? Vi är olika människor, med en ganska betydlig åldersskillnad men mentalt är vi fortfarande på samma nivå. Och att vi älskar varandra är väl ändå det viktigaste.

Vårt förhållande är dessutom exakt där jag vill att det ska vara just nu. Vi planerar inför framtiden utan att det blir för allvarligt och skrämmande. Vi planerar att flytta ihop, men vi är ändå tillräckligt realistiska för att inse att det kommer ske tidigast i sommar, kanske långt senare än så. Men vi vet att vi vill detta, och det känns helt rätt. Det känns… naturligt. Vi kan liksom inte komma på några anledningar eller argument för varför vi inte ska bo ihop längre. Vi är säkra på varandra nu, vi vet vart vi står och vi har spenderat så pass mycket tid med varandra för att veta att vi fungerar tillsammans.

Min älskling får dessutom mig att må så otroligt bra, även när han inte ens är i närheten. Han har en sån underbar personlighet och sån stor förståelse. Vi var båda förvånade när det blev vi två, men nu kan vi inte inbilla oss något annat.

 Älskar dig, min underbara Jonne!