Jag har precis kommit hem igen från Värnamo efter en långhelg tillsammans med min älskling. Jag har ju faktiskt varit duktig och mobilbloggat ganska mycket under hela tiden jag varit borta. Dock inte idag! Det har varit galet fint väder idag! Jag blev jättesolbränd, med en riktig bonnabränna efter våran fisketur igår och idag har jag försökt jämna ut den lite iallafall. Har ju varit tillräckligt varmt för att springa ute i kjol och linne. När det är varmt är denna bloggerska en mycket lycklig tjej! <3

Men jag har inte bara latat mig i solen utan har även fixat en massa med mina små salamandrar. Jag och älsklingen har ändrat om lite hos de vuxna, gjort "land-akvarium" till de små när de väl börjar krypa upp på land och även kontrollräknat ungarna. 11 ungar är de inte 9 som vi trodde från början!



11 små yngel och en snigel! Men nej, de bor inte i denna låda i vanliga fall. :)

Jag och min älskling har hittat ägg i eldbukssalamandrarnas terrarium! Ägg!! Det visar sig att Smaug inte alls var någon Smaug utan snarare en kvinnlig Smauginna! Och hon har alltså lagt ägg i en av växterna.

Eller rättare sagt så tror vi det. Vi har googlat bilder och konstaterat att det åtminstone är otroligt likt ägg. Vi har även sett tecken på att salamandrarna har lekt, bland annat får hanar en vitaktig glans på svansen och det har några av våra salamandrar haft. Det är dessutom rätt tid på året. Men vi får se om det blir några salamanderbebisar eftersom salamandrar har en tendens att äta upp larverna. 

Jag och älsklingen ska gå ner till djuraffären och fråga om råd och se hur vi ska göra för att de ska överleva. Haha, jaha då kanske man har blivit salamanderuppfödare så där hux flux då... Spännande nästan jämt!



Hur söt?! :D  

När jag går in på hemsidor eller andra bloggar och ser vackra hundbilder så blir jag alltid lite extra förtjust. Jag fattar inte hur man kan få så vackra foton på hundar. Alltså seriöst jag fattar inte....!!


För när jag försökte fotografera mina hundar så såg det snarare ut så här:









Varför kunde inte mina hundar bli fina på bild!!?!?! Haha och försök inte skylla på fotografen!

Har massor av såna här bilder på min hårddisk! :/

Det var ju kinesiskt nyår i lördags. Jag firade tyvärr inte detta även om jag hade tillgång till det. Jag hade blivit erbjuden att få följa med min mamma till det buddhistiska templet i Gnosjö där de firade ordentligt. Det hade varit jättekul men jag hade andra planer med pojkvännen och så blev det så dumt med att ta sig dit. Men de hade slagit på stort med lejonmasker, massa gratis mat och till och med Drakdansen, då folk ställer sig under en "drake" och dansar. Hade varit häftigt att se.





Och bara för det så tänker jag vara löjlig och lägga upp bilder på mina och älsklingens egna "drakar"! De är svärdsvansade eldbukssalamandrar som vi har döpt efter kända drakar nämligen Smaug (från The Hobbit), Sapphira (från Eragon), Spyro (efter spelen Spyro the Dragon) och Onyxia (en drake från World of Warcraft).


Smaug tror att han är Spindelmannen.

Sapphira är en "slapparmander".


Spyro och Smaug brukar klättra upp på pumpen.
Det är nog den röda lampan som är så fascinerande!


Eldbukssalamandrar är kanske inte de mest gosiga eller roligaste husdjuren man kan ha. Eller åtminstone tror man det tills man sett dem ligga och bubbla, klättra i taket och ramla ner från växter. De är nämligen roligare än man tror. :)

Har haft en väldigt trevlig kväll minsann. Var inne i stan och åt lite sushi med bäste Ricard, sen blev det kaffe och som vanligt en massa snack om allt mellan himmel och jord! Var väldigt trevligt att träffa honom igen!

Och nu är man kattvakt åt brorsans kisse Sam aka Kattson, aka Calzone, aka Belsebub. Och den "snälla" katten har sovit hela dagen så hon har varit ett litet vilddjur i några timmar. Tur att jag är nattaktiv för jag lekte nog bort den mesta av hennes energi för nu sover hon gött.


Allting är en lek, tycker Kattson som spanar in min mobilladdare i detta ögonblick!



"Jag må ligga på bordet men soffan är min också!!"


Somnade mitt i leken!


*
*
Och varför jag kallar henne Belsebub? Jo för att hon är en riktig liten djävul till katt ibland! Bevis?!

Scrolla ner och se själva!

*
*
*
*
*
*
*
*
*
*



Haha, snyggaste bilden någonsin!! Hon hade smygt runt soffkanten länge och när jag tog den här bilden bestämde hon sig för att attackera mobilen!!

Man kan inte annat än älska katter ibland alltså!

Stort grattis till Jerringpriset, Rolf-Göran Bengtsson! Det var väl förtjänat!

Jag började fundera på att gå och lägga mig kl 23 i natt. Vid midnatt funderade jag fortfarande på det. Nu är klockan 01:20 och jag har fortfarande inte gått och lagt mig. Jag har fastnat i roliga djurklipp på Youtube! :D 


Tittade bland annat på den här underbara, underbara katten! 

 

Hur rädd skulle man inte bli om man vaknade upp med den katten stirrandes på en på det viset och så pratar den med!! :D Hahaha!

Ps. Nej, videon är inte fejkad. Katter kan faktiskt "prata" på det viset när de utmanar eller försöker skrämma en annan katt. Ds.

Jag är ledsen men det här kommer nog bli det längsta inlägget jag någonsin har gjort! Jag funderade först på att bara skriva om mina nuvarande husdjur, men alla djur jag har haft i mitt liv har varit lika viktiga! Orkar ni inte läsa så förstår jag det. :) 

Punjab
Jag var tyvärr för liten för att ens minnas Punjab, guldhamstern som min mamma köpte. Inte ens min mamma kan komma ihåg om Punjab egentligen fanns hos oss innan jag var född, men hon tror att jag var ca ½- 1 år under den här tiden. Men jag räknar honom ändå som mitt första husdjur eftersom jag vet att han funnits där.

Nisse
Nisse var den första katten vi hade. Han var en orangegul bonnakatt med riktigt lång päls. Han var dessutom riktigt stor och fanns sig i att jag, en liten småunge i 4-5årsåldern lekte med honom som en docka. Ville han vara ifred så la han sig för att sova i tvättkorgen. Där fick han vara ifred, även för mig.

Alf
Alf var vår andra katt. En grårandig bondkatt med stora fladdermusöron. Tyvärr var det något fel på den här katten. Han var på tok för aggressiv och anföll oss och rev oss. I nästa stund kunde han vara hur gullig som helst så därför väntade vi för att se om det försvann men det gjorde det inte. Så vi var tvungna att avliva honom. Troligtvis hade han en tumör eller något som gjorde honom sån och jag får finna ro i att han troligtvis slapp lida mer.

Findus
Vår tredje katt. Också en gulorange bondkatt med lång päls, men till skillnad från Nisse så hade han vita tecken på bröstet och tassarna och även i ansiktet. Findus var en katt som inte gjorde mycket besvär av sig. Vi hade även fågel under den här tiden (läs nedanför om Helge) och jag kommer ihåg att Findus var intresserad men gjorde aldrig fågeln ett smack. Inte ens när fågeln rymde och satte sig på hans huvud. Tyvärr försvann Findus en dag och kom aldrig tillbaka. Vi vet inte om han fick ett nytt hem eller om han blev påkörd. Jag hoppas på det första.

Helge
Helge var en gulgrön undulat och en liten fräckis. Han lyckades smita ut ur buren ganska ofta och flög gärna och satte sig i närheten av oss. Kommer ihåg att han smet en gång när jag låg i badkaret och då flög han in och satte sig på badkarskanten. Sedan satte han sig gärna på katten som jag berättade om ovan. Helge var med oss ganska länge, men vi gav bort honom till en familj vi kände. Jag gick i samma klass som äldsta sonen och min bror i samma klass som hans lillasyster. Och de var så förtjusta i fågeln att de fick honom av oss. Och de döpte om honom till Nicke. Tror han levde i ytterligare sex eller sju år hos dom. 

Kerstin
Kerstin var en sköldpadda, en amerikansk sumpsköldpadda tror vi, som vi fick nys om genom en vän till mamma. Hon levde minsann inte i ett akvarium med vatten utan ett stort terrarium. Hon var dessutom köttätare och åt kattmat. Hon var dessutom riktigt, riktigt snabb. Märkte hon att en dörr stod öppen och det fanns en chans att komma ut i solskenet så sa det bara klonk, klonk, klonk och så var hon framme vid dörren. Tyvärr lyckades hon även rymma en dag. Lustigt nog så hade min bror en klasskamrat som också hade en sköldpadda som rymde samma dag. xD

 Tjolattjofladdring (Kompis)
Våga inte skratta åt namnet. Tjolattjo var från början min bästa kompis kanin. Kritvi med knallröda ögon hade han. Och han hette då Kompis. Men min vän kunde inte behålla kaninen på grund av allergi och min mamma sa att vi fick ta honom istället, så länge hon fick döpa honom till vad hon ville. Och därav namnet. (Min mamma har lite galen humor).

Siv
Siv var en katt som min pappa hittade på sitt jobb. Hon sprang runt där och verkade vilsen. Pappa satte upp lappar men ingen ringde. Lite konstigt tycker jag för hon verkade vara en rasren brittisk korthårs-katt och de kattungarna kostar en del. Men Siv fick stanna hos oss istället. Men på grund av omständigheter med en bråkande granne och att vi ville ha utekatt så gav vi bort katten till en jättesnäll kvinna som inte bodde så långt bort. Siv fick kattungar efter några år sen också. Och då tog vi en av dem. Läs mer om honom nedanför. 

Fido
Ja, namnet till trots var detta faktiskt vår femte KATT, inte hund. Min mammas galna idé som vanligt.  Fido var svart med vita tecken och ganska klantig för att vara katt. Han brukade nämligen klättra upp för balkongen och sen ramlade han oftast ner lika snabbt och såg lika dum ut varje gång. Såg man något svart i ögonvrån som verkade komma från himlen var det bara att rycka på axlarna. ”Nu har katten ramlat ner från balkongen igen.” Fido lyckades dessutom med konststycket att bli alla skatornas hackkyckling efter att han fångade en skatunge. Katten ålade sig utmed marken av rädsla så fort en skata var i närheten. Men han var supergosig och låg ofta och sov hos mig i sängen. 

Pelle, pelle, pelle, pelle och pelle.
Jag har nog berättat en gång förut om alla grodor och ödlor jag fångade in när jag var liten. Alla döptes nämligen till Pelle. Varför? Jo, för min pappa hade en vän och fotbollskamrat som hette Pelle. Pelles mellannamn var Gilbert. Och när jag var riktigt liten fanns ett barnprogram som hette Grodan Gilbert. Så var det. Var några stycken Pelle genom åren.

Wilma, Troja, Tindra och Koda
När jag blev sambo och flyttade till Gislaved så fanns redan dobermannen Troja och schäfern Wilma där. Troja, dobermannen, hade min sambo räddat eftersom hon var misshandlad och jag kommer ihåg att hon var så rädd för mig och i stort sett alla när jag träffade henne första gången. Men vi rehabiliterade henne ganska bra. Hon hade efter bara några månader inga problem med att träffa folk. Någon enstaka gång kunde det hända att hon reagerade på en kille som kanske luktade som, eller såg ut som den som misshandlat henne. Schäfern Wilma var mer som en känguru och man kunde se vart hon varit för det låg ett spår av schäferhår efter henne. Hon fällde konstant vilket är typiskt schäfrar. Sen hade hon öron som parabolantenner och hon använde gärna dem för att täcka för teven med när hon tyckte vi var för tråkiga. Sen tillkom även Tindra. Hon var korsning Yorkie, Papillon och tibetansk spaniel och såg ut som en liten nallebjörn när vi först hämtade henne. Sen blev hon en riktig buse men hon var konstant överlycklig. Minsta lilla rörelse kunde få henne att vifta på svansen. Sån energi hade hon också. Och så var det hon som var bossen! Ville hon ligga och sova på dobermannen fick dobermannen helt enkelt finna sig i det. Efter ett tag tillkom även Koda, men han var bara hos oss i två veckor. Vi fick nämligen nys om att hans ägare ville avliva honom och istället tog vi åt oss att försöka omplacera honom. Det var en snabb visit för denna härliga schäfer/rottiskorsning men han lämnade minsann sina avtryck han också.

 

Dockan
Dockan var egentligen inte min i den bemärkelsen. Jag fick ha henne som min egen häst när jag jobbade på ridskolan, eftersom hon var en ganska stor nordsvensk. Inga elever vågade rida på henne och dessutom hatade hon att vara ridskolehäst och gick mest och nickade med huvudet, vilket barnen tyckte var ännu mer obehagligt eftersom hon nästan ryckte dem ur sadeln. Så hon blev mitt ansvar. Vi var med om mycket kul hon och jag. Bland annat den värsta och klantigaste avramlingen jag någonsin gjort från en häst. Hon älskade att hoppa och springa riktigt fort i skogen. Men sen var hon ju tyvärr bara uthyrd till ridskolan och ägarna bestämde sig sedan för att sälja henne. Hade jag haft 25 000 och pengar till att hålla mig med häst hade jag köpt henne, men det hade jag tyvärr inte. Nu bor hon norrut i Sverige och drar timmer lite då och då, något som hon trivs jättebra med!

Trinity och Buffy
Trinity och Buffy var två små sibiriska hamstrar som vi införskaffade åt min sambos barn. Fast eftersom de bara bodde hos honom varannan vecka så var det jag som tog hand om dem för det mesta ändå. Buffy gillade att klättra på gallret i taket. Sen vet jag att de mobbade våran dobermann. Dobermannen tyckte nämligen de var otroligt spännande och stirrade på dem och då sprang de bara runt ännu mer.

Nazgul, Smaug, Spyro, Sapphira och Onyxia.
Dessa små underbara "drakar" är egentligen min pojkvän Jonnes eldbukssalamandrar och de står hemma hos hans föräldrar, men de är hälften mina också. De är inte de vanliga kinesiska eller japanska eldbukssalamandrarna utan de är Svärdsvansade eldbukssalamandrar. Man får inte blanda dessa arter så det var jobbigt att fixa dem. Från början fanns bara Nazgul men sen köpte vi de andra fyra. Tyvärr dog Nazgul i somras, 12 år gammal. Vilket är vanligt för en eldbukssalamander. Alla salamandrarna har fått namn efter kända drakar och jag och Jonne inredde deras aquaterrarium med en drakborg och röd sten i botten. Ett riktigt fantasylandskap. Och vi ser faktiskt skillnad på de små rackarna. Dessutom är de billiga i drift. Kostnaden för deras mat uppgår till 10 kronor i månaden och det är om vi ger dem sköldpaddsfoder nästan varje dag, vilket vi inte gör. Blir mask ibland också. :)



Det var allt, för denna gången. xD

Jag och min älskling sitter ju och planerar lite numera. I planerna ingår bland annat hundar. Jag har ju haft hund förut men inte Jonne så vi sitter och tittar runt lite på olika hundar för tillfället och vi är överens om att första hunden ska vara en medelstor hund som är lätt att handskas med, och gärna med lång, mjuk och gosig päls. Så tanken är eventuellt samojed eller finsk lapphund. Det gör inget att hunden är aktiv ska jag säga. Har en pojkvän som är aktiv nog för en hel hundgård!

Men så kommer vi då till drömhunden, som vi hoppas kunna skaffa så småningom när Jonne fått lite mer erfarenhet av hur det är att ha hund. Nämligen dessa raser!

     

Saarlos Wolfhound, American Wolfdog & Československý vlčiak (tjeckisk varghund)

Saarlos wolfhound som syns uppe till vänster är en hund som från början var en varghybrid och en ren korsning mellan varg och tamhund. Därför var den förbjuden i Sverige. Men nu har man avlat in mer hund och hunden har i stort sett blivit en tamhund med vargutseende. Och numera är den tillåten i Sverige. :)

American Wolfdog som syns uppe till höger avlades fram genom att korsa Alaskan Malamute med vargar. Senare korsade man in vit långhårig schäfer också men idag avlas de som egen ras.

Den tjeckiska varghunden, på bilden längst ner avlades fram genom att korsa schäferhundar med 4 karpatiska vargar, först som ett experiment under 1960-talet för att se hur vargarnas egenskaper nedärvdes, men har räknats som en homogen ras i tjeckien och slovakien sedan 1982.

*******

Alltså hur underbara är inte dessa hundar! Tänk er själva att gå på en promenad med en hund som ser exakt ut som en varg! Jag tycker vargar är något av det mest fascinerande djur som finns på den här planeten och både jag och Jonne blev överförtjusta när vi läste på om egenskaperna för dessa hundar. Framförallt American wolfdog.

*****

Men vad tycker ni? Tycker ni dessa hundar är fascinerande eller skrämmande?