Dag 21: Mina husdjur

Jag är ledsen men det här kommer nog bli det längsta inlägget jag någonsin har gjort! Jag funderade först på att bara skriva om mina nuvarande husdjur, men alla djur jag har haft i mitt liv har varit lika viktiga! Orkar ni inte läsa så förstår jag det. :) 

Punjab
Jag var tyvärr för liten för att ens minnas Punjab, guldhamstern som min mamma köpte. Inte ens min mamma kan komma ihåg om Punjab egentligen fanns hos oss innan jag var född, men hon tror att jag var ca ½- 1 år under den här tiden. Men jag räknar honom ändå som mitt första husdjur eftersom jag vet att han funnits där.

Nisse
Nisse var den första katten vi hade. Han var en orangegul bonnakatt med riktigt lång päls. Han var dessutom riktigt stor och fanns sig i att jag, en liten småunge i 4-5årsåldern lekte med honom som en docka. Ville han vara ifred så la han sig för att sova i tvättkorgen. Där fick han vara ifred, även för mig.

Alf
Alf var vår andra katt. En grårandig bondkatt med stora fladdermusöron. Tyvärr var det något fel på den här katten. Han var på tok för aggressiv och anföll oss och rev oss. I nästa stund kunde han vara hur gullig som helst så därför väntade vi för att se om det försvann men det gjorde det inte. Så vi var tvungna att avliva honom. Troligtvis hade han en tumör eller något som gjorde honom sån och jag får finna ro i att han troligtvis slapp lida mer.

Findus
Vår tredje katt. Också en gulorange bondkatt med lång päls, men till skillnad från Nisse så hade han vita tecken på bröstet och tassarna och även i ansiktet. Findus var en katt som inte gjorde mycket besvär av sig. Vi hade även fågel under den här tiden (läs nedanför om Helge) och jag kommer ihåg att Findus var intresserad men gjorde aldrig fågeln ett smack. Inte ens när fågeln rymde och satte sig på hans huvud. Tyvärr försvann Findus en dag och kom aldrig tillbaka. Vi vet inte om han fick ett nytt hem eller om han blev påkörd. Jag hoppas på det första.

Helge
Helge var en gulgrön undulat och en liten fräckis. Han lyckades smita ut ur buren ganska ofta och flög gärna och satte sig i närheten av oss. Kommer ihåg att han smet en gång när jag låg i badkaret och då flög han in och satte sig på badkarskanten. Sedan satte han sig gärna på katten som jag berättade om ovan. Helge var med oss ganska länge, men vi gav bort honom till en familj vi kände. Jag gick i samma klass som äldsta sonen och min bror i samma klass som hans lillasyster. Och de var så förtjusta i fågeln att de fick honom av oss. Och de döpte om honom till Nicke. Tror han levde i ytterligare sex eller sju år hos dom. 

Kerstin
Kerstin var en sköldpadda, en amerikansk sumpsköldpadda tror vi, som vi fick nys om genom en vän till mamma. Hon levde minsann inte i ett akvarium med vatten utan ett stort terrarium. Hon var dessutom köttätare och åt kattmat. Hon var dessutom riktigt, riktigt snabb. Märkte hon att en dörr stod öppen och det fanns en chans att komma ut i solskenet så sa det bara klonk, klonk, klonk och så var hon framme vid dörren. Tyvärr lyckades hon även rymma en dag. Lustigt nog så hade min bror en klasskamrat som också hade en sköldpadda som rymde samma dag. xD


 
Tjolattjofladdring (Kompis)
Våga inte skratta åt namnet. Tjolattjo var från början min bästa kompis kanin. Kritvi med knallröda ögon hade han. Och han hette då Kompis. Men min vän kunde inte behålla kaninen på grund av allergi och min mamma sa att vi fick ta honom istället, så länge hon fick döpa honom till vad hon ville. Och därav namnet. (Min mamma har lite galen humor).

Siv
Siv var en katt som min pappa hittade på sitt jobb. Hon sprang runt där och verkade vilsen. Pappa satte upp lappar men ingen ringde. Lite konstigt tycker jag för hon verkade vara en rasren brittisk korthårs-katt och de kattungarna kostar en del. Men Siv fick stanna hos oss istället. Men på grund av omständigheter med en bråkande granne och att vi ville ha utekatt så gav vi bort katten till en jättesnäll kvinna som inte bodde så långt bort. Siv fick kattungar efter några år sen också. Och då tog vi en av dem. Läs mer om honom nedanför. 

Fido
Ja, namnet till trots var detta faktiskt vår femte KATT, inte hund. Min mammas galna idé som vanligt.  Fido var svart med vita tecken och ganska klantig för att vara katt. Han brukade nämligen klättra upp för balkongen och sen ramlade han oftast ner lika snabbt och såg lika dum ut varje gång. Såg man något svart i ögonvrån som verkade komma från himlen var det bara att rycka på axlarna. ”Nu har katten ramlat ner från balkongen igen.” Fido lyckades dessutom med konststycket att bli alla skatornas hackkyckling efter att han fångade en skatunge. Katten ålade sig utmed marken av rädsla så fort en skata var i närheten. Men han var supergosig och låg ofta och sov hos mig i sängen. 

Pelle, pelle, pelle, pelle och pelle.
Jag har nog berättat en gång förut om alla grodor och ödlor jag fångade in när jag var liten. Alla döptes nämligen till Pelle. Varför? Jo, för min pappa hade en vän och fotbollskamrat som hette Pelle. Pelles mellannamn var Gilbert. Och när jag var riktigt liten fanns ett barnprogram som hette Grodan Gilbert. Så var det. Var några stycken Pelle genom åren.

Wilma, Troja, Tindra och Koda
När jag blev sambo och flyttade till Gislaved så fanns redan dobermannen Troja och schäfern Wilma där. Troja, dobermannen, hade min sambo räddat eftersom hon var misshandlad och jag kommer ihåg att hon var så rädd för mig och i stort sett alla när jag träffade henne första gången. Men vi rehabiliterade henne ganska bra. Hon hade efter bara några månader inga problem med att träffa folk. Någon enstaka gång kunde det hända att hon reagerade på en kille som kanske luktade som, eller såg ut som den som misshandlat henne. Schäfern Wilma var mer som en känguru och man kunde se vart hon varit för det låg ett spår av schäferhår efter henne. Hon fällde konstant vilket är typiskt schäfrar. Sen hade hon öron som parabolantenner och hon använde gärna dem för att täcka för teven med när hon tyckte vi var för tråkiga. Sen tillkom även Tindra. Hon var korsning Yorkie, Papillon och tibetansk spaniel och såg ut som en liten nallebjörn när vi först hämtade henne. Sen blev hon en riktig buse men hon var konstant överlycklig. Minsta lilla rörelse kunde få henne att vifta på svansen. Sån energi hade hon också. Och så var det hon som var bossen! Ville hon ligga och sova på dobermannen fick dobermannen helt enkelt finna sig i det. Efter ett tag tillkom även Koda, men han var bara hos oss i två veckor. Vi fick nämligen nys om att hans ägare ville avliva honom och istället tog vi åt oss att försöka omplacera honom. Det var en snabb visit för denna härliga schäfer/rottiskorsning men han lämnade minsann sina avtryck han också.

Hela flocken med dobermannen Troja, schäfern Wilma, papillon/tibetansk spaniel/yorkien Tindra och schäfer/rottisen Koda.   

Dockan
Dockan var egentligen inte min i den bemärkelsen. Jag fick ha henne som min egen häst när jag jobbade på ridskolan, eftersom hon var en ganska stor nordsvensk. Inga elever vågade rida på henne och dessutom hatade hon att vara ridskolehäst och gick mest och nickade med huvudet, vilket barnen tyckte var ännu mer obehagligt eftersom hon nästan ryckte dem ur sadeln. Så hon blev mitt ansvar. Vi var med om mycket kul hon och jag. Bland annat den värsta och klantigaste avramlingen jag någonsin gjort från en häst. Hon älskade att hoppa och springa riktigt fort i skogen. Men sen var hon ju tyvärr bara uthyrd till ridskolan och ägarna bestämde sig sedan för att sälja henne. Hade jag haft 25 000 och pengar till att hålla mig med häst hade jag köpt henne, men det hade jag tyvärr inte. Nu bor hon norrut i Sverige och drar timmer lite då och då, något som hon trivs jättebra med!

Nordsvensken Dockan

Trinity och Buffy
Trinity och Buffy var två små sibiriska hamstrar som vi införskaffade åt min sambos barn. Fast eftersom de bara bodde hos honom varannan vecka så var det jag som tog hand om dem för det mesta ändå. Buffy gillade att klättra på gallret i taket. Sen vet jag att de mobbade våran dobermann. Dobermannen tyckte nämligen de var otroligt spännande och stirrade på dem och då sprang de bara runt ännu mer.

Nazgul, Smaug, Spyro, Sapphira och Onyxia.
Dessa små underbara "drakar" är egentligen min pojkvän Jonnes eldbukssalamandrar och de står hemma hos hans föräldrar, men de är hälften mina också. De är inte de vanliga kinesiska eller japanska eldbukssalamandrarna utan de är Svärdsvansade eldbukssalamandrar. Man får inte blanda dessa arter så det var jobbigt att fixa dem. Från början fanns bara Nazgul men sen köpte vi de andra fyra. Tyvärr dog Nazgul i somras, 12 år gammal. Vilket är vanligt för en eldbukssalamander. Alla salamandrarna har fått namn efter kända drakar och jag och Jonne inredde deras aquaterrarium med en drakborg och röd sten i botten. Ett riktigt fantasylandskap. Och vi ser faktiskt skillnad på de små rackarna. Dessutom är de billiga i drift. Kostnaden för deras mat uppgår till 10 kronor i månaden och det är om vi ger dem sköldpaddsfoder nästan varje dag, vilket vi inte gör. Blir mask ibland också. :)

Eldbukssalamandrarnas fina hem.

Det var allt, för denna gången. xD


Kommentarer
Postat av: EMMAS!

sv: han inte svara på alla kommentarer igår.. men hur är det med dig idag?:D kram!

2011-11-21 @ 14:48:30
URL: http://eemma.se
Postat av: Nathalie

Sv; Guud va myysigt! =)



Nu börjar julen närma sig, längtar du? :D

kram

2011-11-21 @ 20:05:13
URL: http://nathalies.nu
Postat av: EMMAS!

sv: jaha okej najs :D

jo de är bra med mig också, du för göra de jag ska göra så du blir varm ta ett varmt bad eller en kopp te =) kram

2011-11-21 @ 21:42:00
URL: http://eemma.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...