Tjuvstartar våren!
Ja, jag har tjuvstartat våren lite idag. Jag har nämligen planterat clementiner idag. Eller clementinkärnor rättare sagt. Vi får se om det blir något av det dock, för clementiner behöver mycket naturligt solljus och det här är ju inte den ljusaste årstiden direkt. Får hoppas att de åtminstone gror lite så det blir någon grön växt utav det.
Tänkte först ta en bild på det, men just nu är det bara jord i en svart kruka. Inte så kul kanske. Lovar att fotografera så fort det dyker upp minsta lilla gröna i krukan!
Jag har planterat 4 kärnor för säkerhets skull, och har jag tur kanske jag får 4 små träd så småningom. :) Håll tummarna för det!
OBS! Jag kanske ska nämna att chansen att jag ens får clementiner på mitt träd är ganska liten. Jag har fått tips om hur jag ska göra för att få frukt, men vi snackar om att det kommer dröja lång tid innan dess. Och dessutom är det ganska troligt att frukten inte alls smakar bra om jag väl får någon. Enligt hemsidorna jag har kollat så duger hemodlade apelsiner eller clementiner mest till att göra marmelad på. Något jag själv fått uppleva då älsklingens föräldrar har ett litet apelsinträd hemma och de där apelsinerna smakar inte bra alls! Men lite marmelad är aldrig fel. ;)
Spännande att du har planterat clementiner :) det lär bli himla coolt om det fungerar, jag hade ett citronträd tidigare, dock har mitt ex det just nu och tror dessutom att han tog död på det. Nåja, det var hans träd från början, men som jag pysslade om.
Sv: Tack så mycket för kommentaren angående inlägget. Jag håller med dig, det är en sak om man är vuxen och tar ett sådant beslut och är stolt över det, men det man sedan för över till sina barn borde man verkligen tänka över! Att det yttre inte är allting, nu kommer den här lilla tjejen att växa upp och tänka att om hon någon gång blir missnöjd med sin kropp; ja då är det bara att ändra på den. Det känns helt sjukt! :/
Jo, dessvärre så har jag ljugit en del i mina dagar, jag vet egentligen inte varför jag började, men sedan blev det läskigt lätt att fortsätta. Nu har jag däremot slutat och visst kan jag dra någon vit lögn för att inte såra någon fortfarande: till exempel om någon jag inte känner så bra frågar om denne har en snygg sjal på mig och jag inte tycker om den, kan jag säga att den är jättefin på den personen, eller ja något åt det hållet. Men det är klart att jag strävar efter att vara så ärlig jag kan ändå.
Som tur är verkar den här kursen vara mer lagd åt morgon hållet, så lär inte behöva bli så sent framöver, tack och lov. Jag är precis som dig, även om jag inte är en morgon person direkt och gärna gillar sovmornar så går jag hellre upp tidigt och har dagen framför mig så att säga.
Jo, men det är nog sant, det där med att ansiktets proportioner, i vissa ljus, kan se helt annorlunda ut. Det fotot som jag har valt som profilbild på WordPress är taget utomhus och på sommaren när det var bra ljus, så det fotot är jag väl rätt nöjd med faktiskt -- men det är inte många jag är nöjd med. På många foton tycker jag att det ser ut som att mitt ansikte ser så stort ut, men inte när jag kollar på det själv. Så du har nog rätt :).
Det är absolut kul med olika kulturer, däremot så är vi ju alla försvenskade eller vad man ska kalla det. Så det är nog mer intressant att resa om man vill se något av våra kulturer. Min mamma har väl fortfarande en del italienska kulturer, kanske...men knappt det. Både jag och min bror var så pass små att vi inte har tagit med oss någon kultur från våra länder samt att vi har valt att inte anamma dem här; ingen av oss känner väl så starkt för någon av våra kulturer. Men länderna i sig och kulturerna är spännande.
Hm, jag hade en period när jag gillade leggings, nu vill jag hellre ha strumpbyxor med något till eller jeans. Vet inte varför riktigt, tycker nog att mina lår ser lite stora ut i leggings om jag ska vara ärlig :P.
Det kan absolut vara bra att få sakna varandra, jag är en harkrank om man kan kalla det det. Jag kan sakna E bara han är i skolan om jag inte har något speciellt för mig. Men jag har alltid varit sådär, väldigt beroende av andra människor, speciellt dem jag älskar. Nu är jag ju inte mammig och pappig längre, på det sättet och får hemlängtan. Nu är E tagit över den rollen kan man väl säga.
Kramar!
Är det löjtnantshjärtan du menar? Hjärtan på tråd? (Googla: Löjtnantshjärtan). Hehe, ja krukor fick jag också tillbaka faktiskt, nu när du nämner det. Eller hm, en vas bara, tror att en av mina krukor finns kvar där. Nåja, inte viktigt :).
Inga frukter dessvärre, men trädet växte sig ganska stort, men det hade nog behövt planteras om i en större kruka, kan vara bra att komma ihåg med ditt träd sedan. De behöver löjligt stora krukor, min mamma är super på växter och har lärt mig lite. På hennes citron- och apelsinträd växter det faktiskt frukter! :) Det finns speciell citrusnäring, kan vara bra att lägga på minnet också kanske.
Ja, det är hemskt att det finns föräldrar som uppfostrar sina barn sådär, jag menar det är klart att jag har funderat på mitt utseende och ibland känt att jag skulle må bättre om jag såg bättre ut, men jag vet innerst inne att det handlar om mer än bara det yttre! Det viktigaste är ju insidan och vem man är som person.
Men att jämföra det med utbildning, ännu mer chockande, men som sagt, det finns skumma människor.
Tack för ditt stöd gumman och att du inte "wrote me off" på en gång, bara för att jag skrev om att jag har ljugit mycket tidigare. Jag tycker absolut inte att man ska göra det och man vinner inte på det, som uttrycket säger så kommer sanningen ikapp förr eller senare. Men, jag gillar inte heller människor som inte verkar bry sig om att deras kommentarer kanske sårar -- personer som är för ärliga, så att de är ohyfsade liksom.
Usch, det låter som riktigt jobbiga arbetstider! Är glad att jag slipper det, vad jobbade du som då om jag får fråga?
Det där med ljuset i fotona, jag tror absolut att du har rätt, jag har faktiskt aldrig tänkt på det så mycket tidigare, inte i det syftet i alla fall.
Jo, det är klart att jag har satt mig in lite i kulturen, men egentligen mest via skolan då man läst hinduismen och sådär. Men ärligt talat så har jag inte varit så himla nyfiken, dock har det kommit lite mer nu på senare tid. Dock så har jag funderat på att skriva en bok om adoption och så, jag har funderat på det länge faktiskt. Jag är frilansande journalist/reporter för en adoptionstidning också, blir dock inte mycket skrivande eftersom tidningen inte kommer ut vidare ofta, ca. 4 ggr/år. Men det har fått mig att tänka ännu mer på detta, sedan handlar det om min ålder också. Resa är självklart det jag älskar mest, jag åkte tillbaka till Indien 2005 när jag var 17, tillsammans med familjen och det var hemskt jobbigt faktiskt, väldigt omvälvande.
Även om jag, när jag kom hem kände att det var väldigt skönt att ha gjort det. Jag hoppas verkligen att jag kan åka tillbaka dit snart igen, denna gång med min sambo kanske istället.
Haha, gumman tänk inte på dina lår i leggnings nu bara för att jag skrev min kommentar. Jag brukar också ha lång tröja eller en tunika till när jag väl har det på mig, men jag vet inte vad det är...känner mig bekväm i lite tajtare (som håller in lite) sådana typer av leggings i så fall. Men jag menar, jag har ju strumpbyxor på mig ofta och de håller inte in heller, så strunta i mig ;). Du ser säkert superfin ut i dina leggings!
Hehe, tror att jag har hört det uttrycket förut i alla fall. Sådana där långeben (myggdjur), vad de nu är för något. Kallas harkrank och de burkar...har jag för mig...var lite sådär svåra att bli av med, men jag kanske hittar på. Hm, måste kolla upp det nu, bara för det. Har nog fått det HELT om bakfoten, tänkte på kärlekskrank bara tror jag....glöm att jag sade något, harkrank är ju sådant där myggdjur, bara...
Måste bara lägga till att TACK för dina underbara kommentarer, du är nog den enda jag känner som kommenterar som jag -- långt :) och jag gillar och uppskattar att du engagerar dig!
Puss och Kram på dig!
Hoppas det går vägen! :)
Svar: Haha, nej inte mina heller. Själv överlämnar jag dock allt som har med jord och liknande att göra åt någon annan, istället som du tar tag i det själv :)
Tack detsamma!
Sv: Ah! Då vet jag vilka det är, de är hemskt fina, det kanske jag ska lägga lite pengar på för att få hit; som du säger så är de ju rätt lättskötta.
Men det är klart att jag förstår att det inte är vidare kul om ens ex har slängt ned massa lös jord bland dina saker ;) usch, hemskt gjort av honom.
Ja, herregud jag saknar den tiden när jag inte brydde mig vidare mycket om hur jag såg ut eller ens tänkte på mode och kläder, det var lättare då. Visserligen var jag, innan puberteten pinnsmal, så det kanske bidrog till att man tänkte på det mindre? Fast samhället idag är ju helklart värre än det var när vi var yngre, det är ju mycket mer press idag.
Jag håller verkligen med dig, låt Poppy vara barn så länge hon kan!
Tack vännen! Det är väldigt gulligt av dig att inte vända mig ryggen och det är klart att en lögn egentligen inte är en stor grej. Å andra sidan så ljög jag om ganska stora grejer...eller det blev ganska stora grejer i slutändan. Även om det må ha baserats på något riktigt och jag förstår dem som blev drabbade att de inte längre gillar mig, jag skulle inte heller gilla mig själv om jag var dem.
Låter som ett jobbigt jobb ändå, jag tycker egentligen att det är jobbigaste när det inte händer mycket då hinner man bli seg och trött! När allting händer, då är man igång liksom och då kan tiden gå rätt så snabbt.
Jag har läst 2 år journalistik, kom inte vidare i utbildningen till tredje året, man var tvungen att varje nytt år söka om (på det sättet har de på journalisthögskolan kunnat sänka intagningspoängen), men jag var inte vidare duktig eller effektiv (eller ens disciplinerad) för att plugga just då att jag inte klarade mig vidare bra :/ känns väldigt surt såhär i efterhand. Men ämnet jag håller på med nu kan rikta in sig på det hållet också och har man en utbildning och skriver bra kan man nog lyckas ändå...inte för att jag vet om jag skriver tillräckligt bra. Jag menar det finns ju många "experter" som skriver i tidningen. Och då jag ändå studerar människor och folk, så kan man nog komma in på något sätt; jag hoppas på det i alla fall.
Jag förstår att det måste ha varit en upplevelse att få se platsen in England där din pappa är uppvuxen. Kul att du fick den chansen. Jo, det har du nog rätt i, att det kan vara bra för min pojkvän att se vart jag har vuxit upp...eller i alla fall startade mitt liv. Det har jag inte tänkt på så mycket, det känns som att du gång på gång kommer med smarta flika som så och får upp mina ögon för nya perspektiv. Tack! <3
Haha, jag och harkrank...hihi, det låter väl lite som en kombination mellan harig (typ feg) och krank (som kärlekskrank)...det kan nog beskriva mig, haha.
Nej, det kan inte jag heller :) så det känns underbart att i bloggvärlden finna en likasinnad, det finns så många bloggar som är ytliga och folk som bara kommenterar "hur mår du?" när man precis har skrivit ett inlägg om att man mår skit...suck!
Puss och Kram på dig!
Svar: Jag gör inte ens det, kan inte ha krukväxter i fönstret p g a mina kära katter. De är inte direkt graciösa och har inte lärt sig hur man är försöktig ;)
