Jag läste en artikel av en krönikör om det här med att klä upp sig och sminka sig. Krönikören var en man, som tyckte det var underbart när hans flickvän klädde upp sig för hans skull. Att han älskade att känna sig speciell och utvald och att hon visade att hon brydde sig så pass mycket att hon ansträngde sig för att han skulle tycka om henne. Jag tyckte det var jättefint skrivet, men sen scrollade jag ner till kommentarerna. Männen höll med honom och till viss mån några tjejer, men stackaren blev alldeles överfallen av många tjejer som tyckte han var en idiot. De flesta kommentarer handlade om att tjejer redan har stor press på sig att se bra ut och att det väl ändå är insidan som man går efter, samt att tjejer inte ska behöva vara som marionetter som ska följa männens minsta önskan.

 Det gjorde mig faktiskt lite ledsen att folk måste reagera på det viset. Istället för att faktiskt läsa och inse att det handlade om att han blev glad när någon gjorde en ansträngning för hans skull så läste de in mellan raderna att han var en sexistisk mansgris som tyckte hans kvinna skulle klä upp sig och vara snygg. Jag tyckte inte alls det var det han menade. Man måste inte vara ett sexobjekt för att man klär upp sig för sin kille. Jag vet ju själv hurdan jag är vad gäller den punkten. Jag kan visa mig utan smink och gå runt i mysbyxor inför Jonne och veta att det inte spelar någon roll men jag vill samtidigt se bra ut inför honom. Inte bara för hans skull utan även för min egen.

 När jag klär upp mig känner jag mig snyggare, jag får bättre självförtroende och mår helt enkelt lite bättre vilket även avspeglar sig positivt på de runt omkring mig. Jag vill ju anstränga mig för Jonne och jag vet att han älskar mig lika mycket oavsett hur jag ser ut, men jag uppskattar det ju lika mycket om han anstränger sig för mig. Jag vill ju att han ska kunna vara stolt över att ha en flickvän som bryr sig, jag vill att vi ska kunna gå ut tillsammans och han ska kunna vara stolt över att ha en flickvän som inte går runt som en slusk jämt och ständigt. Jag kan fortfarande efter nästan ett år ihop sminka mig lite extra, klä mig i det jag vet att han tycker om och använda parfymen han gillar, bara för att åka och vara hemma hos honom och se på film. För jag vill vara snygg inför honom. Jag vill bry mig lite extra för hans skull. Och jag vet att han uppskattar det också.



Vi vill väl alla känna oss lite vackrare ibland...

 I slutändan är det väl nästan så att det inte alls är många som faktiskt klär sig för sin egen skull, egentligen. Man klär upp sig för att imponera på vänner, man klär, man klär sig på ett vis för att göra ett bra intryck vid en jobbintervju och man klär sig snyggt på fest för att imponera på andra. Till och med rabiata feminister som tycker det är fel att klä upp sig för en man klär sig ju istället tvärtom för att bevisa sin poäng. Då har man ju inte heller klätt sig för sin egen skull. De tjejer som måste få det till en sexistisk grej att man tycker om när någon bryr sig beter sig nog exakt likadant. De tycker nog inte heller det är kul om deras pojkvänner springer runt i sunkiga linnen och mysbyxor var eviga dag. De uppskattar nog också om någon anstränger sig för dem, men hur ska man kunna göra det, om man vet att de tycker att det är löjligt? Eller är det okej att män ska klä upp sig för kvinnor, men kvinnor ska slippa för att inte känna sig som dockor? Är det verkligen så fel att en man ska få känna sig uppskattad? Är jag ett hot mot det kvinnliga släktet för att jag köper presenter till min pojkvän och klär upp mig för hans skull?
 

 Är det någon annan som känner igen det här? Vad tycker ni? Ska en man kunna uppskatta ansträngningen utan att för den sakens skull se sin flickvän/fru som objekt? Klär ni upp er för någon ni tycker om? Eller tycker ni det är helt fel att göra sig "vacker" för någon man älskar?