När hjärtat krossats...
Tiden läker alla sår. Mister man en står en tusen åter. Det var nog säkert för det bästa. Han/Hon var inte värd dig! Du kommer hitta någon bättre.
Sådana kommenterar bara haglar runt omkring så fort något sådant här händer. Ett förhållande tar slut. Någon blir dumpad. Någon blir sårad. Folk säger det för att trösta, för att vara snälla, eller kanske för att de inte kommer på något bättre att säga och det är bättre än att inte säga något alls.
Men så känner inte personen som blivit dumpad. Så känner inte människan som fått sitt hjärta utslitet och trampat på. Hur sant det än är att tiden läker alla sår så kan man inte känna så just då. Tar ett förhållande slut, om någon man älskar totalt förstör en, så är inte den första tanken att man vill komma över en sådan sak. Man vill inte hitta någon annan, man vill inte att såren ska läka. Man vill ju för sjutton inte ens att detta hemska ska hända överhuvudtaget. Man vill bara ha den man älskar nära sig, att allt ska vara bra och man vill att personen ska komma tillbaka och älska en lika mycket tillbaka, och bli den där underbara partnern man trodde man hade hela tiden.
Klichéer hjälper inte. Att höra att man är värd bättre gör inte att man automatiskt slutar älska en person. Att få höra att man ska vara glad för alla andra bra saker man har i livet förenklar inte känslan av att man förlorat det som betydde mest i ens liv.
Bild lånad från myemospace.com
Jag fick nämligen ett telefonsamtal idag från en vän. Hon hade blivit dumpad av sin kille sen tre år tillbaka, för att han hade hittat en annan. Jag lät henne gråta och skrika, vara arg och försöka se det från den ljusa sidan. Hon var så glad att just jag hade tid att prata med henne. När hon ändrat sin status på Facebook hade hon fått alla klichéer. Att tiden läker alla sår, att hon säkert skulle hitta någon annan, att han var ett rötägg som inte förtjänade henne. Och det är ju sant. Alltihopa. Han var ett rötägg! Han var otrogen, han brydde sig inte, han slösade upp hennes pengar på öl och tvspel och spenderade varje helg hos kompisarna (sa han i alla fall), hon visste bara inte om det förrän idag. Men ändrar det hennes känslor som hon hade? Nej! Älskar hon honom mindre för det? Nej. Gör det fortfarande lika ont även om hon fick veta vilken hemsk människa han egentligen var? Nej, det gör MER ont!
Jag vet aldrig hur jag ska bete mig i sådana här situationer. Vad säger man, om inte gamla dammiga klyschor? Vad gör man, om inte sätter sig och tröstar och säger att allt kommer bli bra? Det finns tusen saker man kan råka ut för som är värre än att bli dumpad, men det gör inte mindre ont för det. Att förlora någon man älskar av hela sitt hjärta är ingen liten sak man kan ta lätt på, som bara leder till något gott alla gånger. Att bli dumpad kan sätta djupa spår i en, även om man hittar kärleken igen senare. Och till min vän, jag vill att hon ska förstå att hon är värd bättre, att hon kommer må bättre och att hon kommer hitta någon bättre, men till dess så får hon må dåligt, hon får skrika, hon får gråta och hon får framförallt tycka att detta är det värsta som kunde ha hänt, för det är så det känns! Det är så man mår! Jag kommer finnas där oavsett för henne!
Älskar dig min vän och tänker på dig i den här tuffa tiden. <3
