Okey, jag har gått med på det nu. Fingrarna darrar något och jag är nervöst förväntansfull, men är inte speciellt säker på vad egentligen.

Ja, jag har börjat blogga. Påtryckningarna från omvärlden blev lite stor. Eller vad sägs om det här telefonsamtalet jag hade för en timma sedan:

Telefonen ringer. Ett välbekant namn blinkar på displayen.
Jag: Hallo, gumman! Vad kul att du...
K: Nu börjar du för fan blogga!
Jag: Eh, hej på dig också. Men varför?
K: För att jag vägrar skaffa Facebook!
Jag: Så därför måste jag blogga...?
K: Jag kan inte hålla koll på ditt liv från Örnsköldsvik och jag vägrar skaffa Facebook. Du får helt enkelt blogga!
Jag: Kan vi inte bara lova att ringa varandra oftare.
K: *gapskrattar*
Jag: Vaddå? Min telefon fungerar utmärkt.
K: *snyftar till*
Jag: ......... *har problem med att förstå det roliga*
K: Du har inget val!
Jag: Ska du börja blogga också då?
K: Nej, vaddå? Borde jag det?

Så var det med det. Säger K att jag ska börja blogga så får jag väl helt enkelt börja blogga. Vad mycket lättare livet var innan hon fick för sig att dra norrut.