Vilken vecka! Det har ALDRIG i mannaminne gått så dåligt på någons jobb någonsin! Inte ens börsmäklarna gjorde ett sämre jobb under depressionen än vad det har gått på mitt jobb i veckan. Vi har 3 maskiner, alla 3 har krånglat! Inget har blivit gjort! Istället är vi ett gäng mycket förbannade arbetsslavar som slitit våra hår i ren förtvivlan! Jag anar en ny trend på jobbet! Skallighet!

För att glömma bort denna kassa vecka bestämde jag mig för att hälsa på min vän Sara i Jönköping medan hon var barnfri. Hon hade haft en minst sagt lika helvetisk vecka som jag. Per telefon bestämdes en lugn och härlig hemmakväll med chips, cola och bra film! Vi varvade ner med lite fajitas (inte lika goda som Ricards, ska absolut nämnas) och slappade... Jovisst, haha, trodde vi på den?! Efter ett gäng tequila, öl, cider och en äcklig shot som smakade färgämnen så började vi göra oss i ordning jag, Sara och Emma medan Alex och Taibo funderade på varför! Vi ska ut, skrek vi i kör och sen var det inte mer med det! Och nej, Centrum i Jönköping var ingen höjdare men i gott sällskap fungerar allt!

Men det är dock inte detta som är det revolutionerande på min helg. Jag har insett saker och ting när jag satt hemma hos Sara. Det är något jag saknar. Något som jag visserligen har saknat i nästan ett år. Något mysigt, något att krama om, något att ta promenader med, eller helt enkelt bara prata med, gosa med, ta hand om! Det här året har varit väldigt roligt. Jag har gjort vad jag velat, inte varit bunden till något. Att det tog slut med exet är nog det bästa som kunnat hända mig för det här året har varit bland det roligaste i mitt liv på så många sätt. Men nu kommer saknaden!

Nej, jag pratar inte om en ny kille!! Jag är inte den som skulle vilja ha någon bara för att ha någon, utan jag pratar om ett djur! När jag satt hemma i Saras lägenhet och såg fiskarna, hennes ödla, hennes underbart vackra tarantellspindel så blev jag så sugen! Sara är också djurgalning så vi pratade mycket om våra hundar, katter, sköldpaddor, hamstrar, kaniner och alla andra animaliska vänner vi haft under åren. Jag saknar mina hundar något fruktansvärt och jag saknar att ha ett djur. Helst vill jag ju ha hund men i dagsläget så är det helt kört på den fronten. Jag vill inte skaffa ett djur som jag inte kan ta hand om ordentligt och en hund skulle bli lidande på grund av mitt jobb. De djur som känns mest lockande och som jag faktiskt skulle kunna ha trots mitt jobb är isåfall orm, ödla eller en chinchilla!



Chinchillor är verkligen fascinerande djur och så fruktansvärt söta! Sara hade visst en chinchilla-bur ståendes som jag kunde få ta om jag verkligen ville ha en! Tanken är fruktansvärt lockande. Vem skulle kunna motstå en sån här fluffig, luden liten krabat?!

Problemet är att jag inte vill känna mig låst heller. Hittar man ingen som kan hjälpa en ta hand om djuret så riskerar man att få stanna hemma om vännerna går på konserter, åker på kryssningar med mera. Bara en sån sak som att åka och hälsa på min pappa skulle bli omöjlig... En spindel, en orm eller en ödla klarar sig rätt länge om man ska åka bort över en helg eller så, men längre än det så måste man ha någon som hjälper en att lägga in mat och vatten. Det är rätt så svårt att hitta någon som hemskt gärna sticker in handen till en tarantellspindel. 

Men jag saknar verkligen att ha ett djur. Jag har under mina 28 år aldrig varit utan djur förräns nu! Jag har alltid haft något att ta hand om. Tills nu, som sagt. I värsta fall får jag lyda min gode vän Kattas råd! Odla chili i en kruka så har jag något att ta hand om, men som jag inte behöver oroa mig för att lämna. Tack för tipset, Katta, men en växt är inte speciellt gosig, kan väldigt sällan lära sig några trick och mina fingrar är allt annat än gröna!

Vi får se vad som händer i slutändan! Kanske så har jag ett helt zoo hemma hos mig så småningom :D